När känslan av trötthet kommer över mig finns det två anledningar:
1. Jag har tagit ut mig fullständigt och har därför all rätt att vara slut.
2. Jag har inte gjort ett skit och kroppen har därför kommit in i ett slappt tillstånd.
Självklart är anledning 1 den allra finaste och skönaste och det var precis det jag upplevde idag. Under mötet efter lunch fick jag äta en kiwi för att få ordning på ögonen som konstant var på väg att stängas trots att informationen jag fick var jätteintressant. Så fort jag reste mig från stolen gjorde sig höfterna och låren påminda om gårdagens lopp men allt jag känner är en tillfredsställelse. Glad och lycklig över att jag kan prestera ett lopp!
Däremot när jag nu såhär ikväll fått tid för eftertanke så vet jag ju att tiden förmodligen med all sannolikhet hade varit några minuter bättre om jag bara haft möjlighet att träna mer. Testat gränserna, låtit benen flyga i spåren och kämpat mig uppför backar i oändliga backintervaller. Tyvärr tillåter mina ben fortfarande inte detta och jag kanske börjar undra så smått över mina framtida möjligheter till löpning. Jag vägrar låta mig nedslås men jag börjar fundera på att söka upp en sjukgymnast som kanske kan komma till rätta med benhinnorna och orsakerna bakom mina krämpor löprunda efter löprunda. Med denna insikt i bakhuvudet har istället en plan angående kommande vasalopp tagit form och jag har bestämt mig för att verkligen satsa stenhårt på Tjejvasan och träna mig i ordentlig form, sätta en måltid och se till att komma under den. Anledningarna till detta är många:
- Det finns inga primära skaderisker som jag ser redan nu, förutom eventuella skavsår. Benhinnorna har aldrig satt käppar i hjulet för mig när jag åker skidor.
- Jag har bra förutsättningar att kunna träna en lång säsong innan loppet. Snön kan i bästa fall komma redan i december.
- Det är fem månader till Tjejvasan som ska spenderas i både gym, på barmark och på ett par längdskidor.
Jag är grymt taggad till att köra igång med Vasaträningen redan nu. Faktiskt längtar jag efter att det vita pudret ska lägga sig som ett mindre täcke över staden så gubbarna på berget kan pista och ge oss entusiaster fina spår som vi kan åka i. Jag vet att det är många månader kvar men jädrar vad jag ska jobba för att få en skitbra tid! Och ska jag ha en skitbra tid, så är det bäst att börja jobba för den i tid!
Off topic: Måste Anna i Idol - ni vet hon Have a heart - alltid se så förkrossad ut när hon sjunger. Har lite svårt att ta till mig en artist som har samma ansiktsuttryck hela tiden. Jaja, off topic som sagt :)