När jag väl ger mig i kast med någonting så blir jag intensiv till en början. Tar i för kung och fosterland, sätter upp fina mål och strävar otroligt mycket efter att efter bästa förmåga kunna förändra och förbättra. När motivationen sedan tryter, jag tar semester eller på andra sätt kommer in i en lättare lunk finns det sällan någon där som peppar mig och säger åt mig att fortsätta kämpa, köra hårt och blicka mot målen.
Jag har klämt in min sista semestervecka nu i augusti och är livrädd att motivationen ska tryta totalt. Om jag spenderade veckan hemmavid vore det inga problem men dit jag ska där lagas det god mat, efterrätter, de är experter på fikabröd och äter mer än gärna mycket godis. Jag med...om det bjuds. Jag måste alltså arbeta hårt på karaktären och motivationen för att lyckas stå emot. Äta frukt och fil när de fikar bullar och kakor, se till att det inte blir efterrätt mer än en gång på hela veckan eller avstå helt.
Det ska bli otroligt skönt med höst nu efter semestern. Komma in i bra rutiner, köpa träningskort till en billig penning och jobba vidare mot delmålen.
Sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna! Kan jag inte bara för en gångs skull få nå de förbaskade stjärnorna istället, kort i rocken som jag är? Det är bara jag som begränsar min vilja. Jag ska, jag måste, jag vill!!
fredag 3 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar