Tisdag: Svår längtan

När förutsättningarna är som sämst längtar jag som mest. Efter snabba steg, hög puls och
salt svett. Känslan av tryck i benen, längd i stegen och med fokuserad blick som bara tar mig framåt. Ge mig läkta sår.

Jag har väl aldrig varit så rastlös, trött och seg som jag är just nu när jag går och väntar. Sov bort två timmar ikväll och kommer förmodligen vrida kroppen ur led i sängen inatt i väntan på John Blund, smart drag Erika!

Jobbet bjuckar på en timmas friskvård varje vecka nu fram till och med slutet av juni då fabriken stängs igen för gott. Med start på torsdag kommer jag på arbetstid att lyxa till med en löparrunda tillsammans med en kollega. Vi börjar på asfalt innan vi med säkerhet vet att snön har smält bort från spåret uppe vid sjön. Därför är det extra viktigt att såret läker fint och jag har med vilje avstått från all aktivitet som gör att foten sätts i större rörelse än kortare promenader från cykeln till kontoret. Med denna strategi och med mina gamla löparskor på fötterna hoppas jag att turen på torsdag ger mig allt jag vill ha och lite till!

Solen har i alla fall lyst som en galning på oss här i norr och höjt humöret från 0 till 100 på några sekunder! Somnade i solen på balkongen tidigare och är skönt varm om kinderna. Våren är för härlig.