Torsdag: Dag 11 Sand mellan tårna

Det är inte ofta jag får premiärgästa stranden såhär tidigt på sommaren. Idag kunde jag verkligen inte stanna kvar i stan så jag tog mitt pick och pack och åkte söderöver. Det visade sig vara ett smart val.

Är det inte typiskt att kroppen är så inställt på sin normala tid att man vaknar den tiden även när det är ledighet? Slog upp de blå 5.45 imorse men tvingade mig själv att sova några timmar till. 7.30 hade John Blund lämnat mig för den här gången, så jag åkte upp på Ryggis och provsprang. Tjena, efter milen igår skrek fötterna om nåd. Har två snygga blåsor på sidan/under hälarna som inte direkt gillade att ha skor på sig idag och springa barfota är inte något alternativ direkt. Det blev bara 2,1 km...

Njöt av morgonen, solen och en ledig helg. Packade picknick (hemmagjord rostbiff/fetaostsallad, skivad honungsmelon, vatten och festis) kylbagen jag köpt på ICA för 25 kr. Som hittat!

Svettig och dan parkerade jag bilen på Bergafjärdens parkering och gick genom skogen ner till stranden. Där låg jag från 11-15.30. Då sa min hud åt mig att åka hem. En rejält svettig bilresa senare (eftersom jag saknar AC får det bli KD) landade jag hemma.

Har försökt stänga ute värmen ur lägenheten men eftersom vi har 13 fönster på 76 kvadrat så är det något av en omöjlighet och det är nu lika varmt inne som ute, dvs. 27,5 grader. Jippie! :)

Tänker faktiskt trotsa blåsorna och ge mig ut på en kvällsprommis nu. Det blir ingen rask march utan mer "lufta huvudet/lungorna" och kyla kroppen... om det går.

Det har varit en fantastisk dag och trots att jag är rätt rastlös och sällskapssjuk av mig så lyckades jag slå ihjäl 4,5 timmar på stranden. Wehey för mig!

Uppdate 21:30

Jag blir skitnojjig när jag inte tränat som jag borde. Är jag konstig? Ångesten blir rätt påtaglig, så direkt efter ovanstående skrivna inlägg satte jag på mig cykelhjälmen (bara en promenad ner för trappan sa mig att en kvällsprommis inte var att föredra) och cyklade iväg. Ner till stan, via Granlo, Bergsåker, till Lillhällom och hem. 19,56 km på 1:10. Helt genomblöt i svett, inte bara av ansträngningen utan av det faktum att det är 25,8 grader varmt ute. På vägen hem trodde jag att jag skulle få lite hjälp av svalkande vindpustar. Jo tjena. Det var som att cykla i en bastu...

Men, det doftar syrén ute och jag blir glad i hela kroppen av sommarvärmen. Det behöver jag nog inte skriva numer... Dax för en dusch!