Ibland bara händer det. Som jag tidigare skrivit har jag en fin medvind i livet just nu och det är bara att njuta av situationen med ett leende på läpparna. Jag har som ni säkert märkt varit märkligt frånvarande på träningsfronten. Har skrivit om livet som kom emellan, gnällt om ond visdomstand och jublat över nytt jobb. Vet ni vad jag jublar över idag? Att jag vilat!!!
Tack och åter tack för fina kommentarer i förra inlägget, det känns märkligt att bli utvald till två tjänster men på något sätt måste jag ta åt mig av det, förstå att jag faktiskt helt enkelt är ganska bra och njuta av det.
Jag jobbar rätt mycket på att avsluta Sundsvallsfabriken just nu, i form av arkivering, sortering av vad som ska kastas och vad som bör sparas, fakturering av varor som ska hamna på rätt tidsperiod, avtackning av kollegor som väljer att flytta till andra städer osv.
Jag har även jobbat rätt mycket med att få ihop mina forna så trasiga benhinnor. Med nya sulor i skorna som jag först gick in i två veckor och hatade lukten av varma fötter har jag nu en helt ny uppbyggnad. Jag känner även en annan dämpning, ett annat stuns i steget. Att jag även vilat från löpningen så gott som i en månad verkar ha gett goda resultat....
Förra tisdagen gav jag mig ut på en testrunda för att kolla hur benen mått efter vila och uppbyggnad. Ikväll gav jag mig ut på en testrunda för att kolla hur kroppen mår efter all vila. Den mår helt underbart! Det finns ett helt nytt driv, ett nytt tänk och en ork jag aldrig sett maken till. Trots en förlamande trötthet precis innan passet (somnade till och med i bilen på väg hem från jobbet - 4 kilometers bilresa...) var jag riktigt på G!
Tidpunkt: Kl 16:05
Tid: 60 min
Distans: 8 km
Lutning: Väldigt kuperat
Väder: Mulet och varmt
Känsla: Total eufori
Nu är vi där igen vid att pressa kroppen så långt den orkar, att ta det där lilla steget mot en ny dimension och se om man klarar mer än man tror. 8 kilometer i ett skogsspår med fåglarna kvittrandes i öronen, den underbara lukten av skog smekandes i näsan och ett härligt sällskap gjorde att det kändes som att flyga.
Värmde upp med att jogga försiktigt, töja och tänja lite på underbenen samt göra höga hopp. Vi gav oss iväg i spåret och tog uppförsbackarna med ro, hittade nya små stigar och gjorde en fin avstickare för att sedan vända och ta samma väg tillbaka. Sista kilometern kände jag att kroppen hade mycket energi att göra av med så jag ruschade 2 gånger riktigt ordentligt för att ladda ur totalt.
Nu har jag sovit 1½ timma, en välbehövlig skönhetssömn! Ska tvätta lite så det finns rena kläder att packa inför torsdagen.
Tack och åter tack för fina kommentarer i förra inlägget, det känns märkligt att bli utvald till två tjänster men på något sätt måste jag ta åt mig av det, förstå att jag faktiskt helt enkelt är ganska bra och njuta av det.
Jag jobbar rätt mycket på att avsluta Sundsvallsfabriken just nu, i form av arkivering, sortering av vad som ska kastas och vad som bör sparas, fakturering av varor som ska hamna på rätt tidsperiod, avtackning av kollegor som väljer att flytta till andra städer osv.
Jag har även jobbat rätt mycket med att få ihop mina forna så trasiga benhinnor. Med nya sulor i skorna som jag först gick in i två veckor och hatade lukten av varma fötter har jag nu en helt ny uppbyggnad. Jag känner även en annan dämpning, ett annat stuns i steget. Att jag även vilat från löpningen så gott som i en månad verkar ha gett goda resultat....
Förra tisdagen gav jag mig ut på en testrunda för att kolla hur benen mått efter vila och uppbyggnad. Ikväll gav jag mig ut på en testrunda för att kolla hur kroppen mår efter all vila. Den mår helt underbart! Det finns ett helt nytt driv, ett nytt tänk och en ork jag aldrig sett maken till. Trots en förlamande trötthet precis innan passet (somnade till och med i bilen på väg hem från jobbet - 4 kilometers bilresa...) var jag riktigt på G!
Tidpunkt: Kl 16:05Tid: 60 min
Distans: 8 km
Lutning: Väldigt kuperat
Väder: Mulet och varmt
Känsla: Total eufori
Nu är vi där igen vid att pressa kroppen så långt den orkar, att ta det där lilla steget mot en ny dimension och se om man klarar mer än man tror. 8 kilometer i ett skogsspår med fåglarna kvittrandes i öronen, den underbara lukten av skog smekandes i näsan och ett härligt sällskap gjorde att det kändes som att flyga.
Värmde upp med att jogga försiktigt, töja och tänja lite på underbenen samt göra höga hopp. Vi gav oss iväg i spåret och tog uppförsbackarna med ro, hittade nya små stigar och gjorde en fin avstickare för att sedan vända och ta samma väg tillbaka. Sista kilometern kände jag att kroppen hade mycket energi att göra av med så jag ruschade 2 gånger riktigt ordentligt för att ladda ur totalt.
Nu har jag sovit 1½ timma, en välbehövlig skönhetssömn! Ska tvätta lite så det finns rena kläder att packa inför torsdagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar