Vilken tur att jag har satt stora skon i rumpan på mig själv för ännu en skjuts i rätt riktning, för efter att ha gått igenom alla 358 bilder som finns på Facebooks egna forum för BBC så inser jag att jag faktiskt har långt kvar till mitt mål. Av alla de bilder jag fastnat på gillade jag inte en enda. Inte en. Jag ser småtjock, otränad men glad ut. Tur att jag är en glad skit, annars hade jag deppat ihop!
Har avhjälpt den hiskeliga träningsvärken genom att vila och umgås med fina vänner från arbetsdagens slut till sena kvällen. Vi fixade en väldigt god kycklingsallad, snusade bebisnacke och njöt av lugnet på landet. Jag hann med en snabb puss av hjärtat när jag kom hem, sen smet han iväg till seriespel i squash. Vi har knappt sett skymten av varandra sen i onsdags och igår när jag landade med tåget så hade han sjösatt båten och fiskade hela kvällen. Jag tror att vi ska ha en riktig Erika-och-Pelle-har-kvalitetstid-kväll imorgon. Mitt älskade hjärta, jag vill bara krypa in i hans famn och stanna där för alltid!
Vi passerade Sidsjön idag på väg hem från vännen och jag spanade efter snöfria spår. Det såg rätt ljust ut så jag funderar på att åka upp imorrn efter jobbet och se om jag kan få till någon form av intervallträning. Jag skulle verkligen behöva springa bort stelheten i benen och komma igång med löpträningen. Blev ju flåsig bara av att jogga i lugnt tempo till Hagaparken i lördags. Pinsamt (!)
...och som överskriften säger så är jag igång med nästa projekt. Det är hårda pass och tufft tempo några veckor framöver men det blir gött att bli lättare och smidigare!
måndag 27 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Roligt med ännu en träningsblogg att följa :)
man är alltid sin största kritiker - kom ihåg det. du ser inte stor ut på något sätt, men en glad skit är du allt!! kram!
hörru! korrigera!! du ser INTE tjock ut, men absolut tränad och glad =)
Synd att du känner så för det var inte så jag tänkte när jag såg bilderna. Och vad jag hörde av Andréa var det allt annat än en lugn jogg till hagaparken, hon klagade också över det höga tempot. Peppkram snygging!
Du såg iallafall fantastisk ut. Så det så!
Du är en fräsch glad skit! Och det har hänt massor. Du strålar pumpkin! Dessutom, tänk på mjölpaketen!!! lite löpning så har du kirrat det där på nolltid! Puss å kram
Som Sara säger, man är alltid sin egna största kritiker! Är imponerad över vad du åstadkommit med ditt och Emelies projekt. Hoppas det andra går minst lika bra, och varför skulle det inte det? :) Du är grym tjejen!
Kram!
Wiho! Mitt projekt startade i måndags... kör hårt :o)!
Skicka en kommentar