Det blir inte mycket gjort här vet ni. Jag gör tappra försök, tänker positivit och häver skoven när de kommer men det vill sig inte riktigt. Jag är liksom inte van att det är såhär. För 4 år sen blev jag fri det mesta av min allergi men troligvis så blev jag för kaxig mot min egen kropp, vågade äta precis vad som helst (är född födoämnesallergiker) och röra mig bland både pälsdjur och nyregnad skog. När bägaren fylldes till bredden så rann det plötsligt över utan att jag såg det komma och nu är det svårt att torka upp det jag spillt.
Att fortsätta skriva här på träningsbloggen känns motigt för jag kan ju egentligen bara skriva om mitt liv utan träning och det är inte direkt huvudsyftet jag har med min blogg. Jag vill skriva om mina toppnoteringar, mina endorfin- och adrenalinkickar på gymmet och i löparspåret och om hur bra det känns i kroppen efter ett tufft träningspass. Nu blir det varken hackat eller malet.
Jag har vägt ett beslut en lång tid nu och som det verkar så säger jag upp mitt gymkort i nästa vecka. Det finns liksom inte i min värld att sätta på mig ett par träningshandskar och lyfta tyngder, köra ett härligt spinningpass eller boxas tills livet var mig kärt...
Jag var ut på golfbanan i tisdags men fick ge upp efter några hål då händerna sa ifrån. Eftersom jag levt med min allergi i hela mitt liv så vet jag att det inte finns något som kan råda bot på de problem jag upplever just nu, det är kortisonsalva och försiktighet med maten som gäller. Och inga större påfrestningar på kroppen (som ett svettigt träningspass) vilket gör att eksemen och framförallt kliandet ökar lavinartat.
Jag är otroligt glad att jag en gång för 2 år sen startade bloggen, det blev en inkörsport till ett berikat liv och jag har träffat så himla många nya fina människor! Jag vägrar säga: hejdå! Vi säger Au revoir! så återkommer jag när jag fått bukt med detta. Sätter mitt hopp till att en långsemester i öknen i USA kommer att göra susen för eksemen. Sol och torr luft is the shit as I know it :) Och jag fortsätter ju läsa era bloggar, så ni blir inte av med mig så lätt!
Au revoir!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
känns bra att det är på återseende och inte hej då. men vi kommer sakna dig! så åk inte för långt bort!!!!! :)
Åh du stackars kämpe, jag önskar dig all lycka till!! Hoppas innerligt att detta löser sig snarast. Vi ses snart! Kramar!!!
jag tycker så fruktansvärt synd om dig!! Vad har du gjort för att förtjäna det här liksom..
Kommer sakna dig och dina glada inlägg, så var inte borta för länge! se till att bli bra snabbt!
Stor kram!
Men söta...jag hoppas att du blir bättre och hoppas att du kommer tillbaka snart..! KRAM
Usch och fy vad trist det låter! Tycker också synd om dig som kämpar så... Håller tummarna att du snart kan vara tillbaka i skidspåren och allt annat du vill göra/sporta!
SÅ synd!
Men du funkar inte pilates och viss yoga för dig för där svettas man ju inte? Kanske bättre än inget?
Hoppas att din kropp är kompis med dig och läker fort, glöm sedan inte av att sköta maten...
Det är assvårt jag vet men det går.
Linwin
Skicka en kommentar