Njuter

Idag har det varit en såndär riktig söndags-mysar-dag. Ni vet en sån där dag när man går omkring med ett fånigt leende på läpparna och ryser av välbehag. Pelle studsade in genom dörren strax efter ett. Då hade jag redan hunnit steka igenom gjutjärnspannan (den fina julklappen från farmor), tvättat sängkläder och storhandlat, så när han packat in sig tog vi en vinterpromenad i solen. Det bet friskt i kinderna och utsikten från Södra var vacker som en dag!
Fikade lite nyponsoppa och knäckisar när vi kom in, städade och poade. Lät en chili con carne stå och puttra i över en timma på spisen i gjutjärnspannan. Vilken grej. Jag har liksom aldrig riktigt fattat vitsen med gjutjärn förrän nu. Den är grym. Och...grym!

Pelle drog iväg och spelade lite squash lagom till söndagsfilmen. Då försvann mitt viloläge och nu funderar jag mest över om jag ska bussa till jobbet eller promma. Lutar åt det senare.

Och för er som undrar. Näe, allergi/eksemkarusellen har inte tagit slut än. Jag skulle hämta ut en salva i förra veckan som läkaren skrivit ut. Vad bra att han skrev ut en salva jag är allergisk mot. Eh, not. Å den där remissen vårdcentralen skrev för 3 månader sen har jag inte sett skymten av. Jo, det kom en bekräftelse på att jag fått en remiss och att det är 3 månaders vårdgaranti. Säkert... Så jag träningspausar ofrivilligt lite till, hoppas att längdskidåkning räknas som träning i liten omfattning och fortsätter med mina dagliga promenader, allsidiga kost och vitaminer för pigghetens skull. Man blir dödens så trött av att vara allergisk, så är det.

Min dator börjar så sakteliga lämna det här jordelivet, så några bilder jag inte bjuda på. Jag har önskat mig en fin ny liten laptop i 30-årspresent (johodå, den kära dagen stundar om inte allt för länge. Spännande att få ett nytt prefix) och då ska jag lägga in diverse bildredigeringsprogram så jag kan få till det här med överföringen från digitalkameran.

So long my friends!