Nej, jag är inte nyskidad. Jag är inte sådär skönt trött som man blir efter ett svettigt träningspass bland skidspår och stavtag. Jag är så jävla less, ledsen, arg, förbannad och ilsken så jag inte vet alls vart jag ska göra av känslorna. Under hela dagen idag så har det tjocka i halsen ökat och svullnat, jag har knaprat ipren och alvedon, preppat med honungsté och hoppats på det bästa, men när klockan närmade sig 16 och kroppen kändes blytung var det bara att ställa in.

Nu ger jag upp. Allvarligt. Jag är och förblir en jävla degklump som får sitta hemma och nöta sofftyg. En tragisk skugga av mitt forna jag. Helgpromenader i sakta mak utan att höja pulsen nämnvärt verkar ha fallit på min lott eftersom den här jävla hälsan som tidigare stod mig bi verkar ha övergett mig. Ursäkta ett neggigt inlägg, men jag har nog aldrig varit så sjukt less på den här kroppen som inte alls funkar som den ska. Är det inte allergi så är det förkylning och feber. Fan ta dig kropp, du ska vara mitt verktyg till ett skönt och behagligt liv. Just nu känner jag mig bara fet och degig. Kul. Not.