Torsdag: Minisemester

Efter en svettig morgonpowerwalk i underbart solsken har vi nu packat väskorna, inväntar äggens uppkokning och en smaskig frukost - sen bär det av till vackra Visby! Vi kommer hem igen på söndag... Ha en toppenhelg! Och lycka till med backträningen :)

Tisdag forts: Långpass

Ibland bara händer det. Som jag tidigare skrivit har jag en fin medvind i livet just nu och det är bara att njuta av situationen med ett leende på läpparna. Jag har som ni säkert märkt varit märkligt frånvarande på träningsfronten. Har skrivit om livet som kom emellan, gnällt om ond visdomstand och jublat över nytt jobb. Vet ni vad jag jublar över idag? Att jag vilat!!!
Tack och åter tack för fina kommentarer i förra inlägget, det känns märkligt att bli utvald till två tjänster men på något sätt måste jag ta åt mig av det, förstå att jag faktiskt helt enkelt är ganska bra och njuta av det.

Jag jobbar rätt mycket på att avsluta Sundsvallsfabriken just nu, i form av arkivering, sortering av vad som ska kastas och vad som bör sparas, fakturering av varor som ska hamna på rätt tidsperiod, avtackning av kollegor som väljer att flytta till andra städer osv.
Jag har även jobbat rätt mycket med att få ihop mina forna så trasiga benhinnor. Med nya sulor i skorna som jag först gick in i två veckor och hatade lukten av varma fötter har jag nu en helt ny uppbyggnad. Jag känner även en annan dämpning, ett annat stuns i steget. Att jag även vilat från löpningen så gott som i en månad verkar ha gett goda resultat....

Förra tisdagen gav jag mig ut på en testrunda för att kolla hur benen mått efter vila och uppbyggnad. Ikväll gav jag mig ut på en testrunda för att kolla hur kroppen mår efter all vila. Den mår helt underbart! Det finns ett helt nytt driv, ett nytt tänk och en ork jag aldrig sett maken till. Trots en förlamande trötthet precis innan passet (somnade till och med i bilen på väg hem från jobbet - 4 kilometers bilresa...) var jag riktigt på G!

Tidpunkt: Kl 16:05
Tid: 60 min
Distans: 8 km
Lutning: Väldigt kuperat
Väder: Mulet och varmt
Känsla: Total eufori

Nu är vi där igen vid att pressa kroppen så långt den orkar, att ta det där lilla steget mot en ny dimension och se om man klarar mer än man tror. 8 kilometer i ett skogsspår med fåglarna kvittrandes i öronen, den underbara lukten av skog smekandes i näsan och ett härligt sällskap gjorde att det kändes som att flyga.
Värmde upp med att jogga försiktigt, töja och tänja lite på underbenen samt göra höga hopp. Vi gav oss iväg i spåret och tog uppförsbackarna med ro, hittade nya små stigar och gjorde en fin avstickare för att sedan vända och ta samma väg tillbaka. Sista kilometern kände jag att kroppen hade mycket energi att göra av med så jag ruschade 2 gånger riktigt ordentligt för att ladda ur totalt.
Nu har jag sovit 1½ timma, en välbehövlig skönhetssömn! Ska tvätta lite så det finns rena kläder att packa inför torsdagen.

Tisdag: WHAT?

Alltså vad är det här?
Fick nyss ett samtal från det andra revisionsföretaget jag varit på flera intervjuer hos.
Tjänsten jag sökte där var som redovisningsassistent och på intervjun tillkom några timmarsjobb i växeln som avbytare. Nu var ju Öhrlings jättesnabba att erbjuda mig en bättre tjänst så kontraktet skrevs igår och jag har flugit fram på moln. Så återkommer alltså det andra revisionsföretagetoch undrar om jag inte har möjlighet att komma dit och förhandla om vad det är för tjänst jag vill ha egentligen.
Jag står som ett frågetecken och undrar vad det är som gör att de vill ha just mig? Borde vara jätteglad och se det som ett fint kvitto på att jag måste ha en bra utbildning, bra erfarenhet och vara en trevlig tjej. Men de enda tankarna som virvlar är: varför vill de ha mig? Jag är väl inte så speciell? Det måste finnas en massa andra människor som passar bättre? Jag har nog USEL självkänsla….

Söndag: Snart vaknar jag och allt var en dröm

Som jag har slitit, jobbat och varit dålig på att sommarpausa. Nu är äntligen det jag strävat efter mitt!
Allt du gör har ett pris, men till slut kommer vinsten för utläggen tillbaka som ett sött rosa kuvert på posten. I fredags när jag kom hem låg det i brevlådan. Eller nästan....
Jag har ju varit iväg på en massa intervjuer hela våren, sökt jobb som en illbatting och hållt tummarna blå för ett positivt besked. I fredags förmiddag stod ännu en intervju (nummer två på samma företag) på agendan. Det var en bra intervju, magtraktkänslan sa weei men jag vågar aldrig ta ut segrar i förskott. När klockan sedan slog 14:15 fick jag ett samtal på min mobil. Vet ni vet ni vet ni ?? Den 1:a september börjar jag min nya tjänst som redovisningskonsult på Öhrlings PWC. Gissa om hela jag är som en dansande liten flicka med rosa ballongkjol? Jag är galet överlycklig, fånigt leende och helt överumplad över all den medvind som följer mig just nu.
Har jobbat i 5 år för att komma dit jag är idag så det har lönat sig att jobba häcken av mig år ut och år in, sommar som vinter. Nu ska jag ha 7 veckors välförtjänt semester och njuta av livet innan jag kliver in på Öhrlings som en stolt medarbetare.

Firade nya jobbet med en fantastisk resa till Stockholm. Hammarby Sjöstad var min hemort för två dyng. Jag och två vänner shoppade, åt lyxiga sallader, drack rosévin och vitt vin med jordgubbar, strosade i Gamla stan och njöt av vår vackra huvudstad. Stockholm har sedan många år tillbaka en alldeles speciell plats i mitt hjärta och jag njuter varje gång jag återser staden. Nu är jag fylld av massor av energi!

Hoppas ni alla haft en toppenhelg!

Tisdag: Tjenare springskorna och skogsspåret - här kommer jag igen!

Efter att ha läst gårdagens inlägg började jag begrunda mina orsaker till att inte träna. Det främsta har ju naturligtvis varit infektionen, den uttjatade! men även bieffekten att hjärtat rusade och svetten forsade av knapp ansträngning alls i söndags. För att än en gång testa hur kroppen mår gav jag mig ut idag. I spåret. I skogen. I fullständig storm.



Fick bra feedback på förra inlägget av Puma och Sofy som jag definitivt ska ta med mig till nästa gång när det verkligen är motivationen och "livet kom emellan" som är orsakerna till att jag inte kan träna. Efter att ha läst Pumas inlägg om Blogger Ski Camp så skenade pulsen av välbehag och alla sinnen öppnade sig. Ett Boot Camp till. Wow! Och i snön, underbart! Tur att jag redan imorse packade träningsväskan med siktet inställt mot skogen och test av puls och benhinnor för efter att ha läst om ski campet så fanns det ingen återvändo. Kroppen skulle bara testas!



Har som bekant inte sprungit (joggat/löpt... det sistnämnda tycker jag får en konstig innebörd...) sen en månad tillbaka men med nya ilägg i skorna så har benhinnorna funkat bra på raska promenader. Åkte upp till liften vid Södra, parkade bilen och körde en kort uppvärmning med stretch för att få igång benen. Sen bar det av. Och som det bar av. Hade kanske inte tagit med i beräkningen att den del jag började med innehöll inte mindre än tre rejäla uppförsbackar så pulsen höjdes ganska så med en gång. Full fart framåt ändå bara och jag tog några enstaka kortare promenader för att känna efter i benen. Vände efter en kvart och sprang samma spår tillbaka fast denna gång lutade det självklart mer nedåt. Det blåste otroligt mycket i stan och på väg upp till foten av Södra men väl inne i skogen kändes inget av detta. Ren eufori!

Träning: Kort uppvärmning + 30 min löpning kuperad terräng 4,38 km + stretch

Sammanfattningvis kan jag säga att infektionen är borttagen med Kåvepenin (thank you God) och jag är tillbaka på banan!!

Måndag: Off

Jag reser mig snart ur kvicksanden och borstar bort smutsen från ryggen. Fick till en rask promenad med åskmoln och regntunga skyar hängande bakom nacken på mig, men det var inte med samma glädje som det brukar vara. Det är inte jul men jag kan ändå önska mig några saker:

* motivation. När jag vaknar imorgon vill jag hitta motivationen i träningsväskan, ta med den till jobbet och kunna ta den där efterlängtade löparrundan efter avslutad arbetsdag.
* ork. När jag vaknar imorgon vill jag vara pigg, utvilad och hungrig på träning.
* sol. När jag vaknar imorgon vill jag titta ut och se solen stråla på havet.
* När jag vaknar imorgon vill jag åter ingå i de tränade människornas klubb

Vart tog träningen vägen? Var det livet och dess små baksidor som kom emellan? Jag börjar tröttna på att livets krångligheter tränger sig emellan träningen och tar plats. Nu får det vara nog :)

Söndag: Midsommarhelgen

Idag söndag är fjärde dagen jag är ledig. Långlediget brukar normalt innebära träning och skön återhämtning. Den här helgen innebar bara återhämtning. Och sorg.
Vi firade midsommar hos vänner ute på landet med sill-lunch, midsommarregn, promenader, kvällsgrillning i solsken och sällskapsspel med revancher. Det var en jätteskön dag som övergick i natt och vi kom i säng alldeles för sent. Men är det midsommar så är det.
Igår satt vi på altanen och fick sånadär härliga skrattattacker så magen korvar sig inuti.
Kvällen spenderade jag på Filmstaden och avnjöt SATC. Jag grät, skrattade, njöt och trivdes i Carrie, Miranda, Charlotte och Samanthas sällskap. Det var verkligen som ett enda långt Sex and the City-avsnitt. Fast mycket mycket bättre!
Efter bion grät jag en skvätt. Imorse likaså. Rufus har lämnat oss nu. Pelles föräldrar kom hem från Mallorca sent igår och sov över här, sen åkte de vid ett tiden idag och då öppnades tårkanalerna än en gång. Han har ju liksom blivit en del av vår vardag på sån kort tid, alltid en liten vovvsing som viftar på svansen eller slickar min hand när vi ligger i soffan. Han är en otroligt sällskaplig hund och vill helst ligga så nära att han nästan kan krypa in under skinnet på en. Han är bara 2 år och lite valpig med så när gladheten går överstyr nafsar han lite på en men det hoppas jag att de får bort. Rufus, vår Rufus! Det är tur att han inte finns så långt borta och att vi kommer att ses alldeles alldeles snart :)

Penicillinet gör att jag inte har någon ork för fem öre över till mer än promenader och cykelturer. Jag är back on track så snart hjärtat slutar göra dubbelvolter i bröstet på mig!

Hoppas ni har haft en skön midsommarhelg!

Torsdag: När vindarna vänder

Livet kom sannerligen emellan och det med besked.

Det har varit en tung vecka utan träning. Träningen som skänker livet glädje har uteblivit. Däremot har jag ersatt dem med promenader med en pigg liten hund för att skingra tankarna och kanalisera värken. Nu har penicillinet kickat in så sen igår klockan någonstans mellan två och fem så slutade tanden att bråka.

Vi hade gårdsfest på jobbet igår. Jag sov bort nästan hela min lediga dag idag. Vaknade halv nio av att Rufus ville ut och kissa så jag tog en sväng med honom, åt frukost och somnade om till tolv. Ännu en promenad men denna gången på en timma, sen in och somnade om. Hämtade hjärtat på jobbet och vi åkte ut på Öjestrands golfbana och gick nio hål.

Underbara vackra sommar!

Önskar alla en dundermysig MIDSOMMARAFTON!

Tisdag forts: Hög på piller

När ska det vända? Jag väntar fortfarande...
Efter ännu en sömnlös natt och värk i tanden ( se förra inlägget) har kroppen gått på sparlåga även idag. Jag har knaprat painkillers och varit till tandläkaren. Slutsatsen blev att jag har en infektion. Åtgärden blev spolning av området för att avlägsna var och sätta mig på en kur Kåvepenin. Så här är jag, hög på painkillers med en jävligt ond visdomstand och väntar ivrigt på att drogerna ska kicka in. Lill-tufsen ligger här bredvid och drömmer i soffan, tassarna springer och han smågläfser som om han jagar ekorrar - det hetaste bytet.

All träningsenergi har försvunnit och jag har en rejäl dipp. Vet med mig att så fort jag har en normalt fungerande käke kommer jag att ge mig ut på svett-jakt igen. Innan dess fortsätter jag att äta middagar i 30-40 minuter och tugga på en sida. Den här jakten på den onda tanden håller mig nog sömnlös ännu en natt...

Tisdag: Visdomständer gör oss visa?

Det är ingen fart på mig alls. För lite sömn i helgen drog musten ur energin. Toppa det med en visdomstand som bedövar hela höger käke och gör det omöjligt att tugga mat, hindrar mig från att sova min skönhetssömn och plågar mig allmänt så har ni där mitt allmäntillstånd just nu. Kände mig dödstrött igår efter endast 5+6 timmar sömn (lördag natt och söndag natt) men att sova är ju en omöjlighet när vissa värktabletter inte tar bort smärtan. Ipren är numer min bästa vän tills jag efter lunch besöker tandläkaren och förmodligen får penicillin utskrivet. Gnäll, gnäll, gnäll men ibland är det bara tungt! Sov bort planerade morgonträningen imorse men det var nog lika bra. Att lyfta tyngder är inte bra för käken när det gör ont bara av ansträningen att ta på sig en tröja :)

Vad är syftet med en visdomstand egentligen?

Söndag: Dag 21 Söderhamns skogar by night

Jag måste vara helt från vettet eller så är det bara någon indian som hoppat ur kanoten, för allt kan inte stämma i huvudet. Det jag genomförde igår var så tokigt att jag borde få en röd stämpel i pannan, men jag är SÅ stolt över det jag presterat.

Inatt när jag kom hem sa jag aldrig mer, imorse när jag gick uppför trappan och kände blåsan under foten sa jag aldrig mer, när jag fikade med mina vänner sa jag aldrig mer. När solen sken på baksidan vid middagen på eftermiddagen sa jag till mamma att jag gärna gör om det nästa år om det är fint väder. Om vi backar ett dygn så tar jag det från början:

Igår åkte jag ner till kära älskade Söderhamn för att hälsa på mamma&pappa samt genomföra etapp 3 av Söderhamnsklassikern, vilket innefattade en nattvandring på nätta 1,7 mil. När jag klev ur bilen öppnade sig himlen och det blev en knapp promenad med Rufus. Jag sov ett par timmar på eftermiddagen för att orka gå på natten, åt en stadig middag och såg Sverige förlora mot Spanien innan jag packade ryggsäcken med hundmat, vatten, varmt thé med honung, en leverpastejsmacka och en banan (bananen var allt jag åt...). Man vet aldrig vad kroppen kräver trots att det var nätta 1,7 mil. Gav mig iväg till SöderH där bussen som skulle ta oss halvvägs till Bollnäs stod. Fick en busschaufförs livshistoria berättad för mig och resan kunde starta. När vi kom till Bocksjön hade himlen åter öppnat sig (eller den hade rättare sagt aldrig stängt sig) så jag satte på mig en lång cape över mitt regnställ och min ryggsäck och började gå. Första kilometrarna gick bra, det var rätt ljust och mysigt i skogen.
Efter fyrtiominuter var jag blöt genom byxorna upp till höger knä.
Efter fyrtiofem minuter var jag blöt genom byxorna upp till bägge knäna.
Efter en timma hade jag fyrtio liter vatten i skorna.
Efter en timma och tio minuter började jag undra vad i hela friden jag gett mig in på.
Därefter tittade jag aldrig på klockan mer.

Jag gick på vilja. Försökte att hela tiden tänka "om bara några timmar kommer jag att säga: herregud jag klarade det". När jag gått halva vägen och korv/buljong/thé/saftdepån började närma sig återfick jag livsandarna och pinnade på ännu snabbare. Väl där hoppade Rufus som besatt när han såg de andra hundarna och alla människor han försökt ta rygg på under resans gång så det var stört omöjligt att få en korv, något att dricka eller få honom att sitta. Hade knappt om tålamod och energin var även den knapphändig så jag lät nog inte allt för trevlig mot vovven som bara vägrade lyda. Tack snälla Jörgen för korven! Delade med mig halva till lill-tussen och sen fortsatte vi.

Det var där och då jag bestämde mig för att simma Vansbro Tjejsim på allvar. Innan har det varit en tanke och anmälan har hängt i luften. När jag hade ca 4 km kvar av promenaden drog jag slutsatsen:
Kan jag gå med dyngsura brallor och genomvåta skor såhär länge, då kan jag simma i kallt och strömt vatten i en timma.

När jag återsåg SöderH (vi gick alltså från halvvägs till Bollnäs tillbaka till Söderhamn) var jag så överväldigad av lycka att det inte går att beskriva. Tack capen för jobbet du gjorde genom att hålla undan regnet och hålla överkroppen torr. Hellre en torr överkropp än en blöt överkropp!

Det tog totalt 3 timmar och 30 minuter att gå 1,7 mil.
3 timmar och 30 minuter av konstant väta från knäna och neråt.
Jag var stolt! och efter en varm dusch somnade jag sött i sängen.
Imorse hade jag endast en blåsa på hälen som fysiskt kroppsligt minne från nattvandringen. Sen att jag hade med mig 10 ton grus, ett par genomleriga gympaskor och nyduschade byxor är en annan femma...

Nu är jag anmäld till Vansbro Tjejsim. Provade en av de sju våtdräkter som hänger hemma hos mams&paps och den med korta ben och korta ärmar passade bäst så den får det bli. 12 juli gäller det. Herregud, nu är jag där igen. Ännu en indian som hoppat ur kanoten...

Fredag forts: Många bäckar små...

Minns ni det här inlägget? Det var inte så svårt att fylla listan "Mål" som jag trodde. Men fantastiska tjejer jag lärt känna genom bloggen finns det otroligt mycket inspiration att hämta och vips så hakade jag på Janes utmaning om Tjejklassikern. Jag är tydligen inte ensam :)






Den här veckan har jag:

• Anmält mig till Tjejvasan
• Anmält mig till Lidingö Tjejlopp
• Bestämt mig för att så sakteliga börja löpträna men i en liten skala och med otroligt mycket uppvärmning
• Bokat tågbiljett till Tjejmilen
• Fixat sängplats till Tjejvasan - det gäller att vara ute i god tid.

Det jag som bäst sitter och funderar över nu är om jag inte ska vara lite daredevil och anmäla mig till Vansbrosimmet också. Jag är ändå i Söderhamn på semester under den tiden och då har jag bra mycket närmare till Vansbro. Kanske till och med kan få med mig la famillia dit... Måste verkligen ta detta under beaktande under helgen och återkomma med definitivt besked på söndag. Men nog vore det en utmaning om något...?