ÄNTLIGEN!!

Igår var en sån där dag då det kändes som ett straff att jobba inomhus. Missförstå mig rätt, jag älskar mitt jobb, men när det är -4, strålande sol och vindstilla då vill jag befinna mig någon annanstans än på ett kontor bland massa papper. I en skidbacke, i ett längdspår eller på en skoter... Jag valde därför att jobba in lunchen och åka hem innan solen hade gått ner, så jag kom mig ut på en härlig eftermiddagspromenad. Mina promenader har blivit heliga, det är på det sättet jag varvar ner och rensar bort tankar efter arbetsdagen. Nu när jag inte kan träna så är det viktigt med dessa promenader och jag njuter verkligen av dem!

Går man fort och ler hela tiden hinner ingen se hur ful man är :)

Idag insåg jag vilken tur det var att jag körde Tjejklassikern förra året och inte i år. Vilket antiklimax det hade blivit om jag anmält mig och betalat dyra pengar för delmål jag inte skulle kunna genomföra. Är verkligen tacksam att jag tog mig i kragen och gjorde det 2008/2009 så det blev av! En erfarenhet jag inte skulle vilja vara utan.

Överskriftens ÄNTLIGEN refererar till det brev jag fick hem idag där det står att jag har tid hos läkare på Hudmottagningen nästa torsdag. Inte en dag för sent! Jag ska be henne skriva ut den där fantastiskt bra salvan som tar bort eksemen på nolltid. Ja, alltså den salvan är ju en "bra/dålig" salva, för tar den bort eksem så snabbt så är den farligt stark och kanske inte så bra för huden, men vad är mina alternativ? Jag kan ju åtminstone smörja en gång i veckan så borde de hålla sig borta. Kanske kan dra igång med träning snart igen? JAAAA!!

Njuter

Idag har det varit en såndär riktig söndags-mysar-dag. Ni vet en sån där dag när man går omkring med ett fånigt leende på läpparna och ryser av välbehag. Pelle studsade in genom dörren strax efter ett. Då hade jag redan hunnit steka igenom gjutjärnspannan (den fina julklappen från farmor), tvättat sängkläder och storhandlat, så när han packat in sig tog vi en vinterpromenad i solen. Det bet friskt i kinderna och utsikten från Södra var vacker som en dag!
Fikade lite nyponsoppa och knäckisar när vi kom in, städade och poade. Lät en chili con carne stå och puttra i över en timma på spisen i gjutjärnspannan. Vilken grej. Jag har liksom aldrig riktigt fattat vitsen med gjutjärn förrän nu. Den är grym. Och...grym!

Pelle drog iväg och spelade lite squash lagom till söndagsfilmen. Då försvann mitt viloläge och nu funderar jag mest över om jag ska bussa till jobbet eller promma. Lutar åt det senare.

Och för er som undrar. Näe, allergi/eksemkarusellen har inte tagit slut än. Jag skulle hämta ut en salva i förra veckan som läkaren skrivit ut. Vad bra att han skrev ut en salva jag är allergisk mot. Eh, not. Å den där remissen vårdcentralen skrev för 3 månader sen har jag inte sett skymten av. Jo, det kom en bekräftelse på att jag fått en remiss och att det är 3 månaders vårdgaranti. Säkert... Så jag träningspausar ofrivilligt lite till, hoppas att längdskidåkning räknas som träning i liten omfattning och fortsätter med mina dagliga promenader, allsidiga kost och vitaminer för pigghetens skull. Man blir dödens så trött av att vara allergisk, så är det.

Min dator börjar så sakteliga lämna det här jordelivet, så några bilder jag inte bjuda på. Jag har önskat mig en fin ny liten laptop i 30-årspresent (johodå, den kära dagen stundar om inte allt för länge. Spännande att få ett nytt prefix) och då ska jag lägga in diverse bildredigeringsprogram så jag kan få till det här med överföringen från digitalkameran.

So long my friends!

2010 - förverkliga mina drömmar eller leva vidare i dem?

Äntligen nytt år!
Bort med det gamla, slitna, förgångna. In med det nya, rena och ouppfyllda.
2010 är så välkommet!!

En kortare sammanfattning av 2009 lyder:

* Slutförde tjejklassikern och lyckades pressa tiderna så jag kom under min
måltid på ALLA delmoment. Det var en stolt och lycklig Erika som cyklade i mål i Motala.
* Avnjöt massor av mil i längdskidspåret och tyckte själv att jag utvecklade en fin åkteknik som gjorde att jag kunde åka snabbare och på bättre tid än tidigare.
* Upplevde två HÄRLIGA BBC. Ett i Åre och ett i Stockholm. Det var i Åre jag la grunden till längdtekniken.
* Genomled en hemsk höst med allsidig allergi som kom anstormande från alla håll och kanter. Trodde väl aldrig att allergin skulle komma tillbaka med den kraften att den slog omkull mig. Jag var nästan i färd med att ligga kvar på backen och inte resa mig, men så insåg jag att det är inte likt mig. Så jag reste mig.
* Upplevde två riktigt fina resor. Den första till Kreta med bästa mamsen, en vecka med sol, bad, gott vin och god mat samt härliga promenader. Den andra tillsammans med min livskamrat till USA, tre veckor med så mycket upplevelser att jag fortfarande njuter av minnet.

2010 är året då jag fyller 30 (inte så himla många dagar kvar nu faktiskt).
2010 är året då jag återupptar längdskidåkningen, något otränad men med målet att bli tränad igen.
2010 är året då jag återtar greppet om min hälsa, mina lyxgoda vardagsmiddagar och min fritid.
2010 är året då jag fördjupar förhållandet till älskade Pelle ännu mer.
2010 är året då jag förverkligar några av mina största drömmar.

Detta betyder dock inte att jag slutar drömma... :)

Vartannat år...

För två år sen upplevde vi en trist höst med massa regn och en gråmulen vinter med massa is.

Förra året upplevde vi en snöfylld vinter med massa sol och längdskidåkning i spåren.
13 december 2008 såg det ut såhär hemma hos oss...

Jag vill ha MASSOR av snö i år. Längtar efter att snöra på mig pjäxorna (de nya som jag får i julklapp av mamma och pappa :) och spänna på mig nyvallade skidor. Åh, kom igen snön. Kom nu!

Från sol till rejäl skugga (med risk för långt inlägg)

Så var vi hemma i gråkalla, regnblöta trygga Sverige igen efter 3 veckor på resande fot. Veckorna som ledig semesterfirare går så himla fort och reflektionerna efter resan är många. Jag köpte mig ett fint block där jag samlat alla upplevelser och kallar blocket "resedagboken". Där kan jag fylla på med våra framtida resor också och bevara alla härliga minnen på ett och samma ställe.

Vilken resa. Vilken underbar resa. Vi åkte som vilket vanligt svenskt par som helst och kom kanske hem som vilket svenskt par som helst, men lyckligare, kärare och gladare än någonsin. Min prins betyder verkligen precis allt för mig och han är det stora stora kärleken i mitt liv. Det är vi som ska leva vårt liv tillsammans, få ungar tillsammans och leva lyckliga i resten av våra liv. Det är vi det !

Jag älskade USA från första stund, man får liksom ta det för vad det är. Klimatet i öknen där vi bodde var ju helt fantastiskt, något jag mer än gärna hade här hemma istället för regn och dimma halva hösten. Lyxen att kunna kliva ut på altanen och mötas av den varma morgonsolen, känna gräset under fötterna och veta att en ny varm dag låg framför oss var så underbar!
Hal som vi bodde hos var vår privata guide och vi hann se massor under vår vistelse i Yuma. Vi var ner till Mexiko en sväng, åkte på en tur i öknen, tog en dagstrip till Borego Springs i Californien och naturligtvis shoppade vi en hel del! Köpcentret i Yuma var STORT som jag nämde tidigare och det fanns en uppsjö av butiker som jag botaniserade i. Konstaterade snabbt att ALLT är billigare i USA :) Därav anledningen till att vi kom hem med fler resväskor än vi åkte med !

Sista veckan tog vi Forrden och begav oss iväg på en lång roadtrip.

Första anhalt: Las Vegas. Stort, större, störst. Lot's of shopping, kläder från Calvin Klein, smink från Nordstrom/ID Bare Minerals och underkläder från Macy's. I love Vegas!

Andra anhalt: Zion Nationalpark. Höga berg, djupa dalar. Ett vackert landskap.

Tredje anhalt: Bryce Nationalpark. Förälskade mig i lilla Bryce så snart jag satte fötterna i byn. Bodde på ett skitmysigt nybyggt fjällhotell med utsikt över bergen. Nya berg, nya intryck.

Fjärde anhalt: Grand Canyon. Större än störst och kanske lite för opersonligt och för stor turistattraktion för min del men utsikten och vyn var ju obeskrivlig.

Femte anhalt: Hålan Flagstaff. Tutande tågtrafik genom hela stan var 7:e minut. Vem bor i den stan? Allvarligt?

Sjätte anhalt: Phoenix. Återsåg värmen igen om än för en liten stund bara. Checkade in på Hilton och spenderade sista natten med separationsångest från mys-semestern och från underbara Hal!

Det var många nya intryck och upplevelser på den här semestern. Mina tankar om USA stämde definitivt överens med verkligheten. I landet "over there" äter man syltmackor till frukost, handlar på stooora varuhus, åker gärna golfbil från parkeringen till själva varuhuset trots att det bara är ca 100 meter att gå som längst. Många har handikapp-parkeringspass utfärdade så de kan ställa sig så nära ingången som möjligt. Inne i varuhusen, tex Albertsons som är som ICA Maxi här, såg jag nästan ingen som stannade till vid grönsaks/fruktdisken. När jag däremot studerade människors kundvagnar (modell XXL) fanns det oftast 12-pack läsk, chips, kakor, godis osv. Något som också fascinerade mig var att ingen stad verkade ha en "main street" som här i Sverige, där man parkerar bilen och går i affärer längs med "gågatan". I USA tar man sig fram överallt med bil och det som kallas main street är i själva verket en helt vanlig gata där man åker kors och tvärs för att ta sig mellan butikerna. Det kryllar av Wallmart, snabbmatsrestauranger och stora grocerystores efter dessa gator. För att komma till shopping får man åka till så kallade "malls", stora stooora shoppingcenter där man även åker mellan de stora varuhusen med bil. Det är inte alls konstigt att människorna i USA är de fetaste i världen, de äter ju heelt galet åt fanders fel och orkar inte ens ta sig från bilen till varuhuset själv.

Efter tre veckor med strips och läsk till varje måltid (vattnet luktar och smakar klor), syltmackor och sötade flingor till varje frukost så längtade vi hem till vår husmanskost och härliga fiberhavregrynsgröt med äppelmos och knäckemacka med skinka. Vi njöt av att få krypa ner i vår egen säng och sova på våra egna kuddar. Borta bra men hemma bäst.

Nu när det gått några dagar och allt är hemma och bekant igen så börjar planerna om att åka igen nästa år att ta form....

Zion nationalpark

Ata kakan men anda ha den kvar

Spenderar sista kvallen pa resan pa hotell Hilton strax intill Phoenix flygplats. Vi har kuskat bil hela dagen fran bergen ner till oknen igen, regnet har i princip ost ner sen vi lamnade Flagstaff och graderna har legat runt 4... Gissa om det var skont att svida om till ett par schyssta traningsbrallor, linne och gympaskor och ge sig ut pa en promenad. Inte det allra vackraste omradet att ta en powerwalk pa, men 25 grader, sol/moln och svettdroppar pa ryggen kandes som riktig lyx!

Imorrn kliver vi upp i svinottan, var flight mot Chicago gar sa tidigt att tuppen knappt kraxat upp sig. Jag tar mer an garna med mig detta okenklimat hem, torr och harlig luft och sa varmt att kortbyxor och linne varit de enda klader vi haft pa oss sen vi kom. Ja, forutom de sista dagarna da men vi har sett massor och ar sa nojda med var lilla roadtrip.

Uppdaterar mer nar jag kommer hem. Nu vantar amerikansk middag. Jag lovar att jag definitivt langtar hem till riktigt hemlagad mat, ar skitless pa steak, syltmackor och pommes :)

Sverige goodbye! USA hello!

Veckan jag sett fram emot så länge har äntligen kommit. Idag roddade jag ihop de sista kunderna och hade möte på jobbet varifrån jag sen tokstressade iväg till massören med andan i halsen och regnet på huvudet. Jag hann inte ens stoppa pengar i p-automaten men tack och lov ingen p-bot på rutan när jag kom tillbaka! Massören på Teamed masserade ut den hemska låsning/värk jag haft under 3 veckors tid. Jag har lyckats få 2 nackspärr(er?) på 3 veckor och inte kunnat ta riktigt djupa andetag så en rejäl omgång av ryggen var välbehövlig. Fick några pikar om att försöka sänka axlarna till normal nivå och sluta stressa :)

Efter besöket hos massören väntade IKEA och sen sent käk. Nu har jag äntligen packat också, något jag dragit på in till sista sekund. Jag hatar att packa! Väskan är endast halvfull för planen är att shop til I drop ! Å vet ni!! Jag har ju äntligen fått den där remissen till hud (inte en dag för sent) men lyckats komma över någon mirakelsalva så eksemen är på rejält återtåg. Jag har lagt mina löpartights allra längst upp i packningen tillsammans med ett linne och en sporttop. Jag bara lääängtar efter att flåsa mig längs gatorna och jobba upp kondisen på semestern!!

When The Children Cry - Sungha Jung

Grym!

Just what I need

...och just som jag skrev det blev jag påmind att jag snart kommer att "tvingas" vara engelskspråkig 24/7 i nästan tre veckor. Tre veckor mina vänner, jag som bara slänger mig med små engelska fraser hit och dit i vanliga fall. Hur ska det gå? Jag kommer inte ens att säga "kan du skicka smöret" till Pelle på frukosten utan även där ska jag hacka mig fram på knagglig engelska. Haha, det kommer att bli fruktansvärt roligt och svårt men jag kommer nog hem med en lite mer engelskbegåvning än jag besitter just nu!

Ikväll landade jag i Siwans mjuka soffa efter en stressig dag på jobbet. Läkarbesöket på vårdcentralen gick bra. Eller bra och bra, fort gick de då alla gånger! Läkaren stod upp under hela den minut som jag vistades i hans undersökningsrum. För jag kan knappast kalla det att han undersökte mig, nehej då. Han tittade på händerna, konstaterade att en remiss till Hud ska skrivas, att jag behövde få starka kortisonsalvor och att recept + remiss skulle skrivas i sekunden jag gick utanför dörren. Jag passade även på att få blåsa i en peffmätare så jag kunde få ny astmamedicin men stressade utandningen så jag vet inte alls om jag får rätt dosering på Symbicorten. Det återstår att se. Nu rullar åtminstone bollen, så vi får se vad som händer, om jag får en tid på Hud på den här sidan nyåret och vad som händer med kropp och själ i öknen.

Kvällen hos Siwan blev mysig som vanligt. Nästa träff hos Mima. I love my girls!

Alternativa aktiviteter

Gick hem från jobbet idag. När verkligheten kommer ikapp och fasaden rämnar, då gör den det på en millisekund. Packade ner datorn och en pärm i väskan, åkte hem och jobbade ett par timmar men hade fel nätsladd med mig så batteriet tog slut i både datorn och i mig. Efter lunch bäddade jag ner mig i soffan, läste nya Camilla Läckberg-boken med en vetevärmare som sällskap och somnade efter ett par timmar. Har fällt krokodiltårar, vilat och försökt vända dagens negativa spiral. Ringde hudmottagningen, där jag gick under specialistbehandling för 4 år sedan, som hänvisade mig till vårdcentralen som måste ge en ny bedömning och skicka remiss till hudmottagningen. Allt detta för att ”det gått för många år sedan du var här sist” som mottagningssköterskan på Hud så sarkastiskt meddelade mig. Hur jävla omständigt och byråkratiskt ska vi ha det i det här landet egentligen? Man ska inte vara allt för sjuk för att orka fightas mot sjukvården, det är helt säkert!

Nu när träningen knappast är en väsentlig del i mitt liv, så har jag fått utlopp för min energi på andra sätt. Som att ta långa promenader och att laga god mat. God mat är dagens njutning och jag älskar att forma rätter utan recept, att på egen hand hitta ingredienser i vrårna här hemma och tillaga något som vi får avnjuta tillsammans jag och Pelle.

Hemmasvängda köttfärsbiffar:

1 dl fiberhavregryn
1,5 dl mjölk
Låt svälla
1 ägg
salt
Santa Maria Chili Explosion
Persilja
Senap
500 g köttfärs

Blanda ner övriga ingredienser i de uppblötta havregrynen. Arbeta köttfärsen smidig och forma till biffar. Bryn lätt i smör. Salta och peppra biffarna i stekpannan. Lägg över biffarna i en ungsform och efterstek i 175 grader i ca 15-20 minuter. Vispa ur stekpannan med 2 dl vatten. Tillsätt en köttbuljongtärning, lite grädde, soja, salt och peppar. Koka potatis och ugnsstek paprikor. Servera och njut!

Citronkyckling med rotsaker

400 g kycklingfilé
1 rödlök
4 vitlöksklyftor
1 squash
4 morötter
1 gul/1 röd paprika
4 potatisar
1 palsternacka
1 citron
½ fetaost
timjan
svartpeppar
salt

Klappa in kycklingfiléerna med salt och peppar. Skär alla rotsakerna, klyfta rödlöken och vitlöken. Tvätta citronen och skär i tunna skivor. Lägg allt i en ugnsform, helt en järnform. Krydda med massor av timjan, helst färsk. In i ugnen på 175 grader i 30-40 minuter. Smula över fetaost de sista 15 minutrarna. Servera med en kall yoghurtsås (turkisk yoghurt, citron, örtsalt, timjan, peppar)!

Nytvättat hår...

...är säkert en vardaglig sak för de flesta. Alla ni träningsbloggare där ute tvättar nog håret var och varannan dag, med era egna händer. Jag fick hjälp av min fina vän Camilla att göra det idag. Tvätta håret alltså. Hon schamponerade och balsamerade (nu lät det iofs som att jag var en död mumie :) och jag stod lutad över badkarskanten och lät mig tvättas. Ja kära lilla skara läsare (har jag någon kvar förresten? :), läget är liksom lite fram och tillbaka. Skoven kommer varannan dag, händerna är nästan alltid odugliga till diverse sysslor men jag gör så gott jag kan och jag jobbar hela tiden efter devisen "det finns de som har det värre!". Pelle sköter allt som har med vätska att göra, allt från att hänga tvätten, till att pressa citron över min fisk, till att skala potatis, skala äpplen till äppelmosen, till att torka matbordet... Life goes on!

I helgen har jag pysslat som attan med den jag kan. Bakat, lagat god mat, gjort äppelmos osv. Tagit låååångpromenader i vackert höstväder och njutit av krispig luft. Ikväll kom två av mina fina vänner över på kaffe och vi surrade i flera timmar. Livskvalitet!! Jag väljer gläde :)

Som ni märker så kommer denna blogg inte att bli en träningsblogg på den här sidan nyåret, men jag lever på hoppet haha!

Ur form

Nu har det varit ett för långt break från träningen. Allt blir eftersatt, musklerna har ersatts med något degigt som kallas fett och kroppen känns långt ifrån ok. Trött, slö och orkeslös/degig, slapp och konditionslös kan man sammanfatta känslan av mig själv just nu.

Jag är riktigt glad att eksemen är på återtåg, händerna börjar se relativt normala ut för att vara jag och jag mår riktigt bra i övrigt. Därför behöver jag nu göra ett försök att ta mig tillbaka i träningsvärlden. Gymkortet är nu uppsagt men det finns fortfarande chans till löpning på barmark innan första snön kommer! En höst utan styrketräning inför skidsäsongen känns märkligt och knappast bra uppladdning så planen är pilates och massor av funktionell träning. Träna med kroppen som motstånd helt enkelt.

I väskan till USA kommer löpardojjorna ligga men förhoppningen är att jag kan skrota dem "over there" och komma hem med ett par sprillans nya inför vårsäsongen. Vore great !

Jag ska över helgen filura ut ett bra träningsprogram och lägga upp bra höstmål så jag inte virrar omkring i ett ändlöst ingenting, lägger på mig massa kilon och mår uselt. Nu ska här tränas på välbefinnande på alla plan!