SM

SM står inte för SadoMasochism, det står för StepMaster. Det är min vapendragare bland alla maskiner. Vi trivs bra ihop och har hittat en fin rytm. Den ger mig instruktioner som jag följer till punkt och pricka. Resultatet blir en jävla massa svett, en hel del rinnande mascara och mjölksyra i benen.
Idag körde jag ett styrkepass ben/armar/mage. Uj uj uj, det var tungt.

Har funderat en del den senaste tiden, över hur människor resonerar kring mat. Fick vatten på kvarn när jag läste Emelies blogg. Jag kan specificera mig: Många rejält överviktiga försöker få det till att det är legitimt att stoppa in en massa onyttigt i truten, förmodligen för att de vet att de är stora och måste berätta om vad de äter och har ätit. Det kan låta "inte var väl den här tårtan så söt" när hundratjugofjärde biten åker in i munnen och lägger sig som en femte bilring på den redan stadiga kroppen. "Jag köpte quinoa för det är mycket nyttigare än couscous och bulgur". Mhm. Hur många kilo quinoa äter du till middag eftersom hyddan inte blir mindre? eller är det desserten efter quinoan som lägger en sjätte bilring runt magen?
Jag är trött på alla ursäkter. Ät det ni vill äta, lägg er inte i det jag äter, svär inte över er egen vikt när ni pular truten full med socker/överflödigt onödigt fett och gnäll inte när doktorn säger att du kommer att dö om du inte går ner i vikt. För din kropp är ditt eget tempel, du råder över din egen livssituation och det är bara du som kan påverka din situation. Det där med att karaktären inte finns, det är nog bara bullshit egentligen. Beroende kallas det och det söker man hjälp med om man inte kan stävja det själv.

Jag har alltid sagt att jag har dålig karaktär, men jag tror att det är som med lathet. Alla föds lata, sen gör man mer eller mindre åt det.
Människor föds som oskrivna blad och det är endas du som kan göra ditt liv till en dikt, en novell eller en hel bok. Du bestämmer själv hur många sidor samlingen ska innehålla. Genom att fördärva kroppen med sådant den inte behöver lägger du grunden till ett reklamblad. Jag vill få ihop så många sidor att boken är större än alla Elisabeth George böcker sammanlagt. Det ska vara ett gott, härligt och nyttigt liv.
Därmed inte sagt att jag inte tillåter mig själv att äta gott då och då. Men blir det för ofta uppskattar man inte det goda i livet.