Vad ska jag säga?
Planen var att träna 4 ggr - måndag, onsdag, fredag och lördag.
Jag satte upp ett träningsmål att orka springa 30 minuter som jag skulle klara under veckan.
Troligen visste jag redan på måndagen att jag skulle bli sjuk eftersom jag orkade veckomålet redan då. Sen tog förkylningen över kroppen och däckade mig totalt. Jag har sällan kännt mig så orkeslös när jag varit snorig och hostig som nu. Jag har inte haft feber, men ack så tät i näsan, seg i hela kroppen och hostan har dödat mina lungor. Nu vet jag var de sitter....
Det blev alltså 1 träningstillfälle. Inga promenader (till och med att gå upp för trappan fick mig att hämta andan tjugo gånger) och sådär bra mat.
Ändå visade vågen ett kilo ner. Jag mår bra med mig själv och min kropp nu. Imorse när jag klev upp såg jag något jag inte sett förut. Blicken. Jag ser pigg ut igen, inte blek, trött och glåmig som jag gjort tidigare. (och det har inte berott på förkylingen utan på vikten). Att börja trivas och acceptera min kropp på vidare färd mot lättare vikt känns bra. Nu stundar en ny vecka och nya utmaningar, utan bakterier i kroppen som sätter käppar i hjulet. För GUD vad jag har saknat Friskis.
söndag 23 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar