Sockret har en märklig inverkan på oss beroende. När jag inte får socker är jag lite låg, seg och sugen. Humöret kunde vara bättre och nekar någon mig det söta blir jag irriterad. Efter att ha ätit lite sött stegras nivån och jag blir munter igen. Detta kan hålla allt två till fyra timmar, ja egentligen fram tills nästa mål mat ska ätas. Toppen på sockerbegäret, när jag har som mest av det i kroppen, då är humöret som allra bäst. Efter lunchen/middagen är sockernivån åter låg och begäret kommer tillbaka. Frustrerad kämpar jag emot men vinner sällan matchen, suget blir för stort och det slinker ofta ner något onyttigt i magen. När kvällen kommer och jag har ätit något som innehåller socker både efter frukost. lunch och middag är kroppen less, hjärnan trött och humöret helt i botten. Jag somnar ofta med en molande känsla i magen av att något är totalt fel. Jag vill bryta mönster och ändra mina vanor men karaktären sätter käppar i hjulet för mig och jag misslyckas kapitalt dag efter dag. Jag är trött på att känna valkarna klämmas ihop på magen, less på att konstant vara sockersugen och irriterad över att det skapar sådan berg- och dalbana i mitt humör. Min kurva ska vara rak och jag vill vara glad eller neutral, inte sur, grinig och lättirriterad på grund av ett vitt jävla pulver (*fniss*). Det är lätt att säga "det är väl bara att bestämma sig?". Säger man samma till en alkoholist eller en rökare?
När jag sockret sluta ta makten över mig? När ska jag ta makten över sockret?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar