Det blev bara bättre!

Redan imorse hade jag ställt in hjärnan på ett riktigt fullblodigt mördarpass med mjölksyra och svettningar ner på ländryggen. Jag flexade ut tidigare för att säkerställa planen och åkte hem med siktet inställt på sextio minuters flåsande på the Stairmaster. Sextio minuter är allt jag klarat av tidigare så jag tänkte att jag kan väl klå det med några minuter.
Efter hundratjugo minuter - alltså två timmar, klev jag av. Jag tyckte att det hade gått skitbra, jag var genomblöt i svett på varenda liten fläck av kroppen och adrenalinet bara pumpade i ådrorna. Då slog den till, den där jäävla mjölksyran. Benen är stumma som timmerstockar, jag har tömt alla energidepåer som helst och kroppen känns som om den blivit överkörd av en ångvält. Jag snabbade mig att göra nyttig fläskpannkaka med massor av grahamsmjöl och grejer i, slängde in den i ugnen och hoppade in i duschen. Energin var verkligen låg så när sambon kom hem satt jag i skräddarställning på golvet och blåste håret :)

Tyvärr började jag må sjukt illa när vi skulle till att äta så jag fick knappt i mig något. Nu ska jag lägga mig i soffan och njuta av kvällen, läsa min bok och ta in att jag faktiskt klarade av hundratjugo minuter på Stairmastern :)

(det är inte konstigt att jag kallar den där "stairmastern" för mördarmaskinen när jag berättar för folk vad det är jag tränar på)