Jag har sagt det förr men det tåls att sägas igen. När det står ”1 kommentar” eller ”3 kommentarer” under blogginlägget – då kommer den där nyfikna känslan till och när jag läser kommentaren så blir jag alltid så glad. Glad att någon läst om mig, glad att jag antingen kan förmedla något eller att jag får positiv feedback, råd och tips tillbaka. Det är en fin och härlig värld som har öppnat sig genom bloggen och det bästa av allt är ju att vi lyckas motivera varandra till en bättre vardag. För så är det – läser jag en blogg där innehavaren tränar i princip varje dag, sätter upp höga mål och lyckas nå dem – då känner jag ” jag kan också, det är möjligt”. Jag behöver morötter som lockar mig framåt i livet och förutom kärleken till livet, pojkvännen, familjen och vännerna så är drivkraften ni runt omkring mig som medvetet eller omedvetet pushar mig i rätt riktning.
Idag går jag in i en ny fas. Lite omstruktureringar i livet/vardagen behövs titt som tätt och nu tyckte jag att det var dags för en sådan. Jag kommer säkert se resultatet av mödan om en månad eller så, men nog fasen är jag taggad till max. Som draghund har jag min vapendragare K här på jobbet som ska agera moraliskt stöd och sparka mig i rumpan om jag är på väg åt fel håll.
Vad det är för fas? Det kommer ni få veta om exakt en månad. Vet ni? Om en månad är det påsk. Känns inte det som vår or what?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
jag läser, men skriver inte alltid. men jag vet vad du menar - kommentarer gör så mycket!
hoppas du får en trevlig helg i hälsingland. :-)
hej bruttan!! visst är bloggvärlden underbar! att få kommentarer är underbart men även att ge! din nya fas låter spännande även om du höll inne med infon! får vänta nyfiket på att läsa mer om den! heja heja iaf! =)
Skicka en kommentar