Melankoli

Det har varit en märklig helg. Av någon anledning ligger känslorna konstant utanpå kroppen sen några dagar tillbaka, jag kan inte riktigt styra dem och blir lätt frustrerad då jag inte fattar vad det beror på. Idag fick jag därför ta mig en ordentlig funderare till varför jag mår såhär märkligt.

* Jag gillar ju att vara hemma, att vara ensam är inga problem utan kan vara avkopplande och skönt då jag är en social ensamvarg! Jag älskar att ha människor omkring mig, umgås gärna med mina vänner, familj men har ändå ett stort behov av att vara ensam. I helgen har Pelle varit och mekat med skotern och vännerna haft planer på annat håll så jag har inte varit så socialt aktiv. Det har stört mig, av någon konstig anledning. Förmodligen för att jag behöver vara någon nära, få prata av mig och be om råd. När jag inte kan det jobbar hjärnan extra mycket och gör tokiga tankevurpor.

* Jag visste redan förra året då jag började på mitt nuvarande jobb, att det bara skulle vara tillfälligt. Fabriken kommer att läggas ner och mitt yrkesliv fortsätter någon annanstans. Aktivt söker jag jobb, letar på ams, lokusjobb och hos diverse rekryteringsföretag - tar kontakt med personer jag vet behöver personal och engagerar hela min själ i att hitta ett jobb innan skutan sjunker. Det känns roligt att veta att jag kommer att möta nya utmaningar, träffa nya människor och få nya arbetsuppgifter. Men det skrämmer mig. Jag har otroliga kollegor på mitt jobb, vi fnissar, surrar, löser korsord, har tjejkvällar, skämtar, hittar på galna upptåg och stöttar varandra i situationen som råder. Jag mår illa bara av tanken att jag ska behöva ge upp mina änglar till kollegor och byta ut dem mot nya.

* Jag har fått upp motivationen rejält när det gäller träningen. Det är inspirerande, galet endorfinkickande och adrenalinet pumpar varje gång jag kör mitt pass. Ändå är det något som fattas. Feedback är viktigt i alla lägen men just nu har jag ingen att träna med, bloggen är min enda kanal men jag är alldeles för anonym här och har kanske för få kontakter för att få den egentliga peppning och feedback som jag behöver.

Imorgon är en ny dag och då kommer jag återigen att omges av fantastiska människor.
Jag behöver få babbla, fnissa och surra för att känna att jag är jag igen. Det här är inte jag, det är bara en elak skugga av vad som egentligen är jag. And I don't like it!
Jag är ju en glad skit egentligen!!

Träning vecka 10
Måndag: 22 min löpning 3 km, 3 min nedvarvning, styrka mage och rumpa
Tisdag: 50 min rask promenad 5 km
Onsdag: Vila
Torsdag: 50 min rask promenad 5 km
Fredag: Vila
Lördag: 44 min löpning 6 km, 3 min nedvarvning, styrka axlar och mage 10 min
Söndag: 23 min löpning 3 km, 10 min nedvarvning 1 km, styrka rygg, axlar, rumpa, mage 30 min

267 min
23,3 km