Det är mysigt att ta tillvara på den bästa tiden, som den på morgonen. Solen har precis klivit ur sin dvala och reser sig sakta över staden. Vägarna ligger tomma sånär som på några morgonpigga motionärer - ivriga att sätta igång dagen. Imorse var jag en av dem.
Jag vaknade av att solen sken in i sovrummet och hade därför inga som helst problem att ta mig ur sängen 05:45 en måndagsmorgon. Kanske för att löpning stod på schemat, kanske för att det är 2 ½ dags arbetsvecka. Hur som helst var vinden obefintlig, temperaturen lagom kall och fågelkvittret satte igång mycket i kroppen. Men energin fanns inte där. Jag vet inte om det var för tidigt på morgonen eller om jag sprang på för tom mage. Den fanns inte. Växlade ändå upp och sprang förbi morgontrötta hus, nyvakna rådjur och stillastående vägbyggen. Väl hemma kom funderingarna: vad är det som gör att jag inte kan springa hela vändan utan att gå raskt mellan intervallerna? Från löpbandet till barmark var steget så långt att jag började med intervaller för att skona benhinnorna. På ett löpband kan jag omöjligt springa intervaller för då tappar jag fart helt och kommer av mig. Är det asfalten och den kuperade terrängen som gör att orken tryter, eller finns orken där men viljan sätter stopp för den?Jag skulle behöva snöfri skogsväg för att testa chanserna till ett jämnt lopp och kolla flåset.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej !
Bra jobbat...tycker oxå att morgonen är den bästa tiden egentligen att få motion. Men ibland finns inte orken som du säger...medan andra gånger har man massor. Har oxå funderat varför det är så olika...men har ännu inte fått fram mer än ett frågetecken. Ska ut en runda ikväll mellan tvättmaskinerna...då återstår att se om min ork finns där. Ska du resa bort denna långhelg? Kram
1. sluta vara så duktig & motionera hela tiden!! haha!
2. har ni fortfarande snö? :S
Skicka en kommentar