Hade påbörjat ett grinigt inlägg om hur nedstämd jag bitvis känt mig idag, tålamodet har inte varit det bästa och jag har väl sammantaget varit rätt tyst på förmiddagen. Så kom en kollega förbi. Hon har gift bort sin son och med invasion av släkt från Italien var de 13 st hemma hos henne i en vecka. Frukostbuffé varje morgon kl 7, passa upp, fixa, dona, laga lunch, bjuda på ett leende osv plus att hon var ansvarig festfixare för bröllopsmiddagen. Sov inte många timmar på 1½ vecka. I helgen skulle hon städa efter kalaset som var för ett tag sen men som hon inte hunnit med för att hon varit på tjänsteresa. Well, om jag säger såhär:
Jag skrattade gott åt och hade medlidande med hennes berättelse - eftersom hon har en underbar berättarteknik där hon lägger in ironi, skratt, skämt och mimiker - hennes trötthet och kommande städperiod. Jag andandes även bort min egen ilska och insöp lite glädje istället. Nu ska fortsättningen på den här dagen bli precis så underbar som en fredag borde vara. Humörmänniska? Javisst! Jag hade nog passat bättre som en eldig italienska eller jugoslaviska :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
tack snälla för dina fina ord, det är med sådant stöd jag ´VET att jag kommer klara detta galant=) Är allt bra med dig annars då tjejen? När får man se ditt söta ansikte igen?=) kram
Skicka en kommentar