Välbehövlig uppvärmning och rask promenad i solen gjorde susen för benhinnorna tydligen. Fokus låg på att gå så jämnt som möjligt och rulla fötterna i varje steg. Ökade tempot, kände efter, drog av på takten, speedade på....
Jag är en omöjlig själ. Det är allt eller inget för mig, sällan något mellanting. Enligt alla konstens regler vet jag att jag borde försatt mig själv i någonslags benvila idag. Inte en chans. Hjärtat och hjärnan samarbetade och talade samma språk: Let's try it! Hade redan tvärbestämt att inte springa för det vore så dumt att ord inte kan beskriva. Men en rask promenad, hur mycket skada kan det ta? Så friskvårdstimmen spenderades på Sidsjön, i vackert vårväder med strålande sol och kvittrande fåglar. En uppvärmning av benen var ett måste och att jag sedan lyckades pressa "spårrekordet" och hamnade på 55 minuter efter 6,2 kilometer måste ses som en bra prestation med tanke på skadeverksamheten som pågick i mig. Naturligtvis kände jag efter om benen svarade på ett sätt som inte var positivt, men allt gick bara min väg. Jag är alldeles för otålig för att sitta hemma och vänta på läkta hinnor, lite hjälp på traven kan de allt få!
Såg att jag hade lagt som mål 2008 att kunna köra löppass på barmark utan krånglande ben. Hade även kryssat i det som ett genomfört mål. Tjena, här går vi händelserna i förväg eller?
Fick ju faktiskt bra draghjälp i spåret av både Rhianna och Vincent och de stackare som var ute samtidigt som mig fick nog ta del av en och annan falsksång :)
Imorrn mina vänner är det fredag. Uuuuunderbara fredag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
se till att ta hand om dig ordentligt nu tjejen! =)
Skicka en kommentar