Livrädd

Vi har spenderat en jätteskön helg på nordligare breddgrader. När tåget kom in till centralen tog vi oss över gatan till Max för att snabbt få i oss lite middag eftersom klockan var sju och vi båda var dödshungriga. När vi hade ätit klart bestämde vi oss för att promenera hem så vi tog den "nedre" vägen som är lite mindre trafikerad. Vi hade hunnit till början av Lidl-parkeringen då jag såg en man iförd röd jacka och mörka byxor samt en stor svart peruk (eller så hade han gigantisk kalufs) som hoppade runt en bil ca 100 meter bort på parkeringen och han lät som en apa. Han hoppade ut i vägen, studsade tillbaka mot bilen och fick sen syn på oss och började springa mot oss. Jag blev livrädd, vände om och började kuta som en illbatting mot Shell för att söka skydd. Min sambo rusade efter och skrek "spring!". Jag är mörkrädd som en galning, hatar att vara ute själv efter mörkrets inbrott och är rädd när jag går även på dagen för jag vet aldrig vad som kan hända i den konstiga värld. Mord, misshandel och våldtäkter hör till vardagstexter på löpsedlarna. Iaf, väl framme vid Shell stod där en taxi så vi tog den hem. Och jag skakade så det var inte sant, jag föll ihop i en liten hög på soffan och grät som ett barn så rädd blev jag. Tog i alla fall mitt förnuft till fånga, ringde polisen för att lämna upplysning om den här mannen som var alkohol-eller drogpåverkad, eller så var han psykiskt instabil eller något annat. Hon på polisen som tog emot mitt samtal skrattade när jag sa att han lät som en apa. Jag tyckte inte att det var ett dugg roligt, var ju så livrädd och skitskraj!

Usch, jag känner mig fortfarande illa till mods och hoppas den känslan försvinner innan läggdax, annars blir det en otroligt jobbig natt.