Nu är det slutvilat!

Kroppen börjar återhämta sig efter lördagens äventyr. Det låter som om jag sprungit en mara men som sagt: min kropp gillade inte asfaltslöpning så värst mycket! Cykel till och från jobbet har varit den enda sanna motionen dessa dagar efter midnattsloppet. Nu är det dock slut på vilandet och redan imorgon ligger ett löp-pass och ruvar i schemat. Jag har så smått börjat planera höstens träning och mål nu när jag fått bukt med eksem-skovet, men är riktigt osäker på hur jag ska lägga upp det. Längtar tok-mycket efter gymträningen men inte till tidiga morgnar och brist på sömn. Förmodligen är det precis som allt annat en fråga om vana och rutin, men efter att ha haft möjligheten att sova till 06:30 istället för 05:45 så känns det tufft!!
Planerna fortskrider...

Igår blev jag riktigt jäkla arg när jag cyklade hem från jobbet. Jag korsade parken vid ån och såg då hur ett yngre par kom gående med två hundar, en pitbull i koppel och en rottweiler som gick lös. Pitbullen bajsade precis när jag passerade men ingen av ägarna tog upp efter sig. Tyvärr är jag allt för hundrädd för att i en sån situation ta en diskussion med hundägarna. Eftersom rottisen inte var kopplad så skulle jag aldrig våga stanna cykeln utan jag cyklade vidare med ilskan bubblande i ådrorna. Har man hund tar man upp efter sig och man kopplar även jycken när man befinner sig på offentlig plats! Det spelar ingen roll att hundägare anser sig ha pli på hunden eftersom människorna som tvingas möta dessa kan vara hundrädda och har inte någon som helst kännedom om hundens uppförande eller uppfostran. Hundar kan gärna få springa lös i skogen om man kan kalla tillbaka dem enkelt så fort man får möte, men i stan och omkringliggande områden där det vistas mycket människor ska hundar vara kopplade för allas trevnad. Tur att jag cyklade igår och inte gick, för då hade jag nog börjat lipa av rädsla för okopplad rottis :) Morr...

Tågbiljetter till Arlanda är nu bokade. Resan kommer allt närmre :)