I veckan har jag fått två kommentarer som gjort mig lite förundrad. Här går jag omkring och har lite "komma-krypande-åldersnoja" över att jag inom det närmaste halvåret kommer lämna 20-någonting bakom mig och kliva över 30-strecket.
Först: Gubben i Pressbyrån-kassan som undrade om jag var över 20 när jag skulle betala t-banebiljetten.
Sen: Servitören på restaurangen som skojfriskt skämtade om att jag snart får börja köpa alkohol på krogen..
Jag tar naturligtvis detta som komplimanger. Skönt att se ung ut när jag börjar känna mig gammal. Eller näe, det var väl att ta i men ni fattar? Bara jag inte uppfattas som ung, trög, blåögd och naiv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
haha, jag känner igen det där :)
Jag får alltid, alltid , alltid visa leg och för några år sedan (när jag var 24 tror jag det var) blev jag tillfrågad om jag var ungdom (dvs under 16) när jag skulle köpa ett liftkort :) När jag träffar nya människor och talar om hur gammal jag är blir de alltid jätteförvånade och säger att de trodde jag var 22-23 år :) Förr tyckte ajg det var lite jobbigt, nu när jag är 27 1/2 snart tar jag det som en stor komplimang :)
nåväl, mig kommer du alltid vara äldre än! Tant Erika ;) ;)
Haha...känner igen det där... Får då och då visa leg på Systemet...men ärligt - ser jag verkligen ut som 19!? Där går väl ändå gränsen..?
Skicka en kommentar