Visar inlägg med etikett klassikern. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett klassikern. Visa alla inlägg

lördag 13 september 2008

Lördag: Skogspromenader är lika bra som kyrkobesök

Jag blir halvreligiös när jag går i skogen. Det är vackert, tyst, härligt och mysigt på samma gång!Jo, det är sant! Idag har jag varit ute i två timmar och njöt av varje sekund...

När man går där bland träd och snår, får kliva över rötter, stenar och svampar samtidigt som man andas in frisk luft är frihet för mig!



Tog tåget ner till mams och paps igår efter jobbet, lillebror anslöt och vi åt middag och surrade i hela två timmar. Kändes precis som förr :) Imorse var det tidig uppstigning och bil till Ljusne där starten gick. Jag hade mamma som allra bästa sällskap och vi kan verkligen prata prata och prata. Det babblas och tjattras och fnittras och bubblas när vi är tillsammans och det är toppenhärligt!! Efter 2 timmar, 12 km, tre kisspauser och två vätskekontroller var vi i mål och redo för en varm dusch. Underbart är bara förnamnet på utflykten imorse.

Här passerade vi vackra Gussisjön. Det ser rätt mörkt ut men det beror nog mest på att solen befann sig någon annanstans än ovanför våra huvuden!









söndag 15 juni 2008

Söndag: Dag 21 Söderhamns skogar by night

Jag måste vara helt från vettet eller så är det bara någon indian som hoppat ur kanoten, för allt kan inte stämma i huvudet. Det jag genomförde igår var så tokigt att jag borde få en röd stämpel i pannan, men jag är SÅ stolt över det jag presterat.

Inatt när jag kom hem sa jag aldrig mer, imorse när jag gick uppför trappan och kände blåsan under foten sa jag aldrig mer, när jag fikade med mina vänner sa jag aldrig mer. När solen sken på baksidan vid middagen på eftermiddagen sa jag till mamma att jag gärna gör om det nästa år om det är fint väder. Om vi backar ett dygn så tar jag det från början:

Igår åkte jag ner till kära älskade Söderhamn för att hälsa på mamma&pappa samt genomföra etapp 3 av Söderhamnsklassikern, vilket innefattade en nattvandring på nätta 1,7 mil. När jag klev ur bilen öppnade sig himlen och det blev en knapp promenad med Rufus. Jag sov ett par timmar på eftermiddagen för att orka gå på natten, åt en stadig middag och såg Sverige förlora mot Spanien innan jag packade ryggsäcken med hundmat, vatten, varmt thé med honung, en leverpastejsmacka och en banan (bananen var allt jag åt...). Man vet aldrig vad kroppen kräver trots att det var nätta 1,7 mil. Gav mig iväg till SöderH där bussen som skulle ta oss halvvägs till Bollnäs stod. Fick en busschaufförs livshistoria berättad för mig och resan kunde starta. När vi kom till Bocksjön hade himlen åter öppnat sig (eller den hade rättare sagt aldrig stängt sig) så jag satte på mig en lång cape över mitt regnställ och min ryggsäck och började gå. Första kilometrarna gick bra, det var rätt ljust och mysigt i skogen.
Efter fyrtiominuter var jag blöt genom byxorna upp till höger knä.
Efter fyrtiofem minuter var jag blöt genom byxorna upp till bägge knäna.
Efter en timma hade jag fyrtio liter vatten i skorna.
Efter en timma och tio minuter började jag undra vad i hela friden jag gett mig in på.
Därefter tittade jag aldrig på klockan mer.

Jag gick på vilja. Försökte att hela tiden tänka "om bara några timmar kommer jag att säga: herregud jag klarade det". När jag gått halva vägen och korv/buljong/thé/saftdepån började närma sig återfick jag livsandarna och pinnade på ännu snabbare. Väl där hoppade Rufus som besatt när han såg de andra hundarna och alla människor han försökt ta rygg på under resans gång så det var stört omöjligt att få en korv, något att dricka eller få honom att sitta. Hade knappt om tålamod och energin var även den knapphändig så jag lät nog inte allt för trevlig mot vovven som bara vägrade lyda. Tack snälla Jörgen för korven! Delade med mig halva till lill-tussen och sen fortsatte vi.

Det var där och då jag bestämde mig för att simma Vansbro Tjejsim på allvar. Innan har det varit en tanke och anmälan har hängt i luften. När jag hade ca 4 km kvar av promenaden drog jag slutsatsen:
Kan jag gå med dyngsura brallor och genomvåta skor såhär länge, då kan jag simma i kallt och strömt vatten i en timma.

När jag återsåg SöderH (vi gick alltså från halvvägs till Bollnäs tillbaka till Söderhamn) var jag så överväldigad av lycka att det inte går att beskriva. Tack capen för jobbet du gjorde genom att hålla undan regnet och hålla överkroppen torr. Hellre en torr överkropp än en blöt överkropp!

Det tog totalt 3 timmar och 30 minuter att gå 1,7 mil.
3 timmar och 30 minuter av konstant väta från knäna och neråt.
Jag var stolt! och efter en varm dusch somnade jag sött i sängen.
Imorse hade jag endast en blåsa på hälen som fysiskt kroppsligt minne från nattvandringen. Sen att jag hade med mig 10 ton grus, ett par genomleriga gympaskor och nyduschade byxor är en annan femma...

Nu är jag anmäld till Vansbro Tjejsim. Provade en av de sju våtdräkter som hänger hemma hos mams&paps och den med korta ben och korta ärmar passade bäst så den får det bli. 12 juli gäller det. Herregud, nu är jag där igen. Ännu en indian som hoppat ur kanoten...

onsdag 13 februari 2008

Nytt hopp

Det verkar sannerligen som att etappen blir av på lördag. Weeeiii!!
Tyvärr har min vapendragare en förkylning på intåg i kroppen så det kan bli ett "ensamlopp" för mig. Eller ensamlopp, vi är nog ett helt gäng tappra riddare som ska halka omkring på isen :) För jag gissar att skidåkningen hamnar på isen eftersom det är snöbrist så det skriker om det...

Annars är jag på G att boka tågbiljetter till Blogger Boot Camp. Frågan är när sjutton jag ska boka hem mig på söndagen. Det går ett tåg kl 20:00 men då är jag hemma 23:30, är inte det sent så säg? Är rädd att jag är så död på måndag morgon efter 7 träningspass och en lång tågresa att jag inte ens tar mig ur sängen :) Får se vad det blir, skönt att det är spikat i alla fall..

Promm efter jobbet idag i blåsten, hoppas solen tittar fram mellan molnen och värmer mina kinder. Gulaschsoppa till lunch i mässen - smaskens!