Vartannat år...

För två år sen upplevde vi en trist höst med massa regn och en gråmulen vinter med massa is.

Förra året upplevde vi en snöfylld vinter med massa sol och längdskidåkning i spåren.
13 december 2008 såg det ut såhär hemma hos oss...

Jag vill ha MASSOR av snö i år. Längtar efter att snöra på mig pjäxorna (de nya som jag får i julklapp av mamma och pappa :) och spänna på mig nyvallade skidor. Åh, kom igen snön. Kom nu!

Från sol till rejäl skugga (med risk för långt inlägg)

Så var vi hemma i gråkalla, regnblöta trygga Sverige igen efter 3 veckor på resande fot. Veckorna som ledig semesterfirare går så himla fort och reflektionerna efter resan är många. Jag köpte mig ett fint block där jag samlat alla upplevelser och kallar blocket "resedagboken". Där kan jag fylla på med våra framtida resor också och bevara alla härliga minnen på ett och samma ställe.

Vilken resa. Vilken underbar resa. Vi åkte som vilket vanligt svenskt par som helst och kom kanske hem som vilket svenskt par som helst, men lyckligare, kärare och gladare än någonsin. Min prins betyder verkligen precis allt för mig och han är det stora stora kärleken i mitt liv. Det är vi som ska leva vårt liv tillsammans, få ungar tillsammans och leva lyckliga i resten av våra liv. Det är vi det !

Jag älskade USA från första stund, man får liksom ta det för vad det är. Klimatet i öknen där vi bodde var ju helt fantastiskt, något jag mer än gärna hade här hemma istället för regn och dimma halva hösten. Lyxen att kunna kliva ut på altanen och mötas av den varma morgonsolen, känna gräset under fötterna och veta att en ny varm dag låg framför oss var så underbar!
Hal som vi bodde hos var vår privata guide och vi hann se massor under vår vistelse i Yuma. Vi var ner till Mexiko en sväng, åkte på en tur i öknen, tog en dagstrip till Borego Springs i Californien och naturligtvis shoppade vi en hel del! Köpcentret i Yuma var STORT som jag nämde tidigare och det fanns en uppsjö av butiker som jag botaniserade i. Konstaterade snabbt att ALLT är billigare i USA :) Därav anledningen till att vi kom hem med fler resväskor än vi åkte med !

Sista veckan tog vi Forrden och begav oss iväg på en lång roadtrip.

Första anhalt: Las Vegas. Stort, större, störst. Lot's of shopping, kläder från Calvin Klein, smink från Nordstrom/ID Bare Minerals och underkläder från Macy's. I love Vegas!

Andra anhalt: Zion Nationalpark. Höga berg, djupa dalar. Ett vackert landskap.

Tredje anhalt: Bryce Nationalpark. Förälskade mig i lilla Bryce så snart jag satte fötterna i byn. Bodde på ett skitmysigt nybyggt fjällhotell med utsikt över bergen. Nya berg, nya intryck.

Fjärde anhalt: Grand Canyon. Större än störst och kanske lite för opersonligt och för stor turistattraktion för min del men utsikten och vyn var ju obeskrivlig.

Femte anhalt: Hålan Flagstaff. Tutande tågtrafik genom hela stan var 7:e minut. Vem bor i den stan? Allvarligt?

Sjätte anhalt: Phoenix. Återsåg värmen igen om än för en liten stund bara. Checkade in på Hilton och spenderade sista natten med separationsångest från mys-semestern och från underbara Hal!

Det var många nya intryck och upplevelser på den här semestern. Mina tankar om USA stämde definitivt överens med verkligheten. I landet "over there" äter man syltmackor till frukost, handlar på stooora varuhus, åker gärna golfbil från parkeringen till själva varuhuset trots att det bara är ca 100 meter att gå som längst. Många har handikapp-parkeringspass utfärdade så de kan ställa sig så nära ingången som möjligt. Inne i varuhusen, tex Albertsons som är som ICA Maxi här, såg jag nästan ingen som stannade till vid grönsaks/fruktdisken. När jag däremot studerade människors kundvagnar (modell XXL) fanns det oftast 12-pack läsk, chips, kakor, godis osv. Något som också fascinerade mig var att ingen stad verkade ha en "main street" som här i Sverige, där man parkerar bilen och går i affärer längs med "gågatan". I USA tar man sig fram överallt med bil och det som kallas main street är i själva verket en helt vanlig gata där man åker kors och tvärs för att ta sig mellan butikerna. Det kryllar av Wallmart, snabbmatsrestauranger och stora grocerystores efter dessa gator. För att komma till shopping får man åka till så kallade "malls", stora stooora shoppingcenter där man även åker mellan de stora varuhusen med bil. Det är inte alls konstigt att människorna i USA är de fetaste i världen, de äter ju heelt galet åt fanders fel och orkar inte ens ta sig från bilen till varuhuset själv.

Efter tre veckor med strips och läsk till varje måltid (vattnet luktar och smakar klor), syltmackor och sötade flingor till varje frukost så längtade vi hem till vår husmanskost och härliga fiberhavregrynsgröt med äppelmos och knäckemacka med skinka. Vi njöt av att få krypa ner i vår egen säng och sova på våra egna kuddar. Borta bra men hemma bäst.

Nu när det gått några dagar och allt är hemma och bekant igen så börjar planerna om att åka igen nästa år att ta form....

Zion nationalpark

Ata kakan men anda ha den kvar

Spenderar sista kvallen pa resan pa hotell Hilton strax intill Phoenix flygplats. Vi har kuskat bil hela dagen fran bergen ner till oknen igen, regnet har i princip ost ner sen vi lamnade Flagstaff och graderna har legat runt 4... Gissa om det var skont att svida om till ett par schyssta traningsbrallor, linne och gympaskor och ge sig ut pa en promenad. Inte det allra vackraste omradet att ta en powerwalk pa, men 25 grader, sol/moln och svettdroppar pa ryggen kandes som riktig lyx!

Imorrn kliver vi upp i svinottan, var flight mot Chicago gar sa tidigt att tuppen knappt kraxat upp sig. Jag tar mer an garna med mig detta okenklimat hem, torr och harlig luft och sa varmt att kortbyxor och linne varit de enda klader vi haft pa oss sen vi kom. Ja, forutom de sista dagarna da men vi har sett massor och ar sa nojda med var lilla roadtrip.

Uppdaterar mer nar jag kommer hem. Nu vantar amerikansk middag. Jag lovar att jag definitivt langtar hem till riktigt hemlagad mat, ar skitless pa steak, syltmackor och pommes :)

Sverige goodbye! USA hello!

Veckan jag sett fram emot så länge har äntligen kommit. Idag roddade jag ihop de sista kunderna och hade möte på jobbet varifrån jag sen tokstressade iväg till massören med andan i halsen och regnet på huvudet. Jag hann inte ens stoppa pengar i p-automaten men tack och lov ingen p-bot på rutan när jag kom tillbaka! Massören på Teamed masserade ut den hemska låsning/värk jag haft under 3 veckors tid. Jag har lyckats få 2 nackspärr(er?) på 3 veckor och inte kunnat ta riktigt djupa andetag så en rejäl omgång av ryggen var välbehövlig. Fick några pikar om att försöka sänka axlarna till normal nivå och sluta stressa :)

Efter besöket hos massören väntade IKEA och sen sent käk. Nu har jag äntligen packat också, något jag dragit på in till sista sekund. Jag hatar att packa! Väskan är endast halvfull för planen är att shop til I drop ! Å vet ni!! Jag har ju äntligen fått den där remissen till hud (inte en dag för sent) men lyckats komma över någon mirakelsalva så eksemen är på rejält återtåg. Jag har lagt mina löpartights allra längst upp i packningen tillsammans med ett linne och en sporttop. Jag bara lääängtar efter att flåsa mig längs gatorna och jobba upp kondisen på semestern!!

When The Children Cry - Sungha Jung

Grym!

Just what I need

...och just som jag skrev det blev jag påmind att jag snart kommer att "tvingas" vara engelskspråkig 24/7 i nästan tre veckor. Tre veckor mina vänner, jag som bara slänger mig med små engelska fraser hit och dit i vanliga fall. Hur ska det gå? Jag kommer inte ens att säga "kan du skicka smöret" till Pelle på frukosten utan även där ska jag hacka mig fram på knagglig engelska. Haha, det kommer att bli fruktansvärt roligt och svårt men jag kommer nog hem med en lite mer engelskbegåvning än jag besitter just nu!

Ikväll landade jag i Siwans mjuka soffa efter en stressig dag på jobbet. Läkarbesöket på vårdcentralen gick bra. Eller bra och bra, fort gick de då alla gånger! Läkaren stod upp under hela den minut som jag vistades i hans undersökningsrum. För jag kan knappast kalla det att han undersökte mig, nehej då. Han tittade på händerna, konstaterade att en remiss till Hud ska skrivas, att jag behövde få starka kortisonsalvor och att recept + remiss skulle skrivas i sekunden jag gick utanför dörren. Jag passade även på att få blåsa i en peffmätare så jag kunde få ny astmamedicin men stressade utandningen så jag vet inte alls om jag får rätt dosering på Symbicorten. Det återstår att se. Nu rullar åtminstone bollen, så vi får se vad som händer, om jag får en tid på Hud på den här sidan nyåret och vad som händer med kropp och själ i öknen.

Kvällen hos Siwan blev mysig som vanligt. Nästa träff hos Mima. I love my girls!

Alternativa aktiviteter

Gick hem från jobbet idag. När verkligheten kommer ikapp och fasaden rämnar, då gör den det på en millisekund. Packade ner datorn och en pärm i väskan, åkte hem och jobbade ett par timmar men hade fel nätsladd med mig så batteriet tog slut i både datorn och i mig. Efter lunch bäddade jag ner mig i soffan, läste nya Camilla Läckberg-boken med en vetevärmare som sällskap och somnade efter ett par timmar. Har fällt krokodiltårar, vilat och försökt vända dagens negativa spiral. Ringde hudmottagningen, där jag gick under specialistbehandling för 4 år sedan, som hänvisade mig till vårdcentralen som måste ge en ny bedömning och skicka remiss till hudmottagningen. Allt detta för att ”det gått för många år sedan du var här sist” som mottagningssköterskan på Hud så sarkastiskt meddelade mig. Hur jävla omständigt och byråkratiskt ska vi ha det i det här landet egentligen? Man ska inte vara allt för sjuk för att orka fightas mot sjukvården, det är helt säkert!

Nu när träningen knappast är en väsentlig del i mitt liv, så har jag fått utlopp för min energi på andra sätt. Som att ta långa promenader och att laga god mat. God mat är dagens njutning och jag älskar att forma rätter utan recept, att på egen hand hitta ingredienser i vrårna här hemma och tillaga något som vi får avnjuta tillsammans jag och Pelle.

Hemmasvängda köttfärsbiffar:

1 dl fiberhavregryn
1,5 dl mjölk
Låt svälla
1 ägg
salt
Santa Maria Chili Explosion
Persilja
Senap
500 g köttfärs

Blanda ner övriga ingredienser i de uppblötta havregrynen. Arbeta köttfärsen smidig och forma till biffar. Bryn lätt i smör. Salta och peppra biffarna i stekpannan. Lägg över biffarna i en ungsform och efterstek i 175 grader i ca 15-20 minuter. Vispa ur stekpannan med 2 dl vatten. Tillsätt en köttbuljongtärning, lite grädde, soja, salt och peppar. Koka potatis och ugnsstek paprikor. Servera och njut!

Citronkyckling med rotsaker

400 g kycklingfilé
1 rödlök
4 vitlöksklyftor
1 squash
4 morötter
1 gul/1 röd paprika
4 potatisar
1 palsternacka
1 citron
½ fetaost
timjan
svartpeppar
salt

Klappa in kycklingfiléerna med salt och peppar. Skär alla rotsakerna, klyfta rödlöken och vitlöken. Tvätta citronen och skär i tunna skivor. Lägg allt i en ugnsform, helt en järnform. Krydda med massor av timjan, helst färsk. In i ugnen på 175 grader i 30-40 minuter. Smula över fetaost de sista 15 minutrarna. Servera med en kall yoghurtsås (turkisk yoghurt, citron, örtsalt, timjan, peppar)!

Nytvättat hår...

...är säkert en vardaglig sak för de flesta. Alla ni träningsbloggare där ute tvättar nog håret var och varannan dag, med era egna händer. Jag fick hjälp av min fina vän Camilla att göra det idag. Tvätta håret alltså. Hon schamponerade och balsamerade (nu lät det iofs som att jag var en död mumie :) och jag stod lutad över badkarskanten och lät mig tvättas. Ja kära lilla skara läsare (har jag någon kvar förresten? :), läget är liksom lite fram och tillbaka. Skoven kommer varannan dag, händerna är nästan alltid odugliga till diverse sysslor men jag gör så gott jag kan och jag jobbar hela tiden efter devisen "det finns de som har det värre!". Pelle sköter allt som har med vätska att göra, allt från att hänga tvätten, till att pressa citron över min fisk, till att skala potatis, skala äpplen till äppelmosen, till att torka matbordet... Life goes on!

I helgen har jag pysslat som attan med den jag kan. Bakat, lagat god mat, gjort äppelmos osv. Tagit låååångpromenader i vackert höstväder och njutit av krispig luft. Ikväll kom två av mina fina vänner över på kaffe och vi surrade i flera timmar. Livskvalitet!! Jag väljer gläde :)

Som ni märker så kommer denna blogg inte att bli en träningsblogg på den här sidan nyåret, men jag lever på hoppet haha!

Ur form

Nu har det varit ett för långt break från träningen. Allt blir eftersatt, musklerna har ersatts med något degigt som kallas fett och kroppen känns långt ifrån ok. Trött, slö och orkeslös/degig, slapp och konditionslös kan man sammanfatta känslan av mig själv just nu.

Jag är riktigt glad att eksemen är på återtåg, händerna börjar se relativt normala ut för att vara jag och jag mår riktigt bra i övrigt. Därför behöver jag nu göra ett försök att ta mig tillbaka i träningsvärlden. Gymkortet är nu uppsagt men det finns fortfarande chans till löpning på barmark innan första snön kommer! En höst utan styrketräning inför skidsäsongen känns märkligt och knappast bra uppladdning så planen är pilates och massor av funktionell träning. Träna med kroppen som motstånd helt enkelt.

I väskan till USA kommer löpardojjorna ligga men förhoppningen är att jag kan skrota dem "over there" och komma hem med ett par sprillans nya inför vårsäsongen. Vore great !

Jag ska över helgen filura ut ett bra träningsprogram och lägga upp bra höstmål så jag inte virrar omkring i ett ändlöst ingenting, lägger på mig massa kilon och mår uselt. Nu ska här tränas på välbefinnande på alla plan!

Tack för alla snälla och uppmuntrande kommentarer jag har fått på sista tiden! De värmer otroligt mycket!

Just nu verkar tåget vara påväg upp ur dalen och siktet står mot toppen. Jag väljer glädje som Kay Pollak skulle säga. Inställningen betyder så mycket och jag märker stor skillnad nu när jag har ork att vara glad. För jag är ju egentligen en glad skit!

Lidingö Tjejlopp 2009

Årets sista milslopp är nu genomfört. Genomfört, ett ord jag egentligen inte gillar. Jag kanske ska använda ett annat ord. Genomplågat, för det var precis som det kändes. Känslan i kroppen var densamma som om jag legat sjuk i lunginflammation, trött, seg och inte alls pigg för ett lopp. Det här märktes efter 2 kilometer då kroppen värmts upp och första riktiga uppförsbacken kom, som jag gick uppför. Inte alls likt mig. Jag kände redan här att det kommer bli plågsamma 10 kilometer och det var då viktigt att ta beslutet,genomföra loppet joggandes eller bryta. Jag valde det första alternativet eftersom jag är en riktig jädra tjurskalle med ett pannben av stål.
Till min hjälp hade jag en fullmatad mp3 med den ena "kicka igång endorfiner-låten" efter den andra. Omgivningarna och stigarna påverkade naturligtvis upplevelsen, himlen var blåvit och luften så varm att jag kunde jogga i korta löparbrallor! Mantrat var hela tiden "det här är så skönt och härligt, men jääävligt jobbigt. Du fixar det!"

När jag inte orkade mer gick jag raskt. När jag orkade joggade jag så långt tills benen tog slut. När jag hade 3 kilometer kvar var jag tvungen att riktigt slå av på takten för jag ville verkligen jogga hela sista kilometern. Gick/joggade om vartannat tills jag kom fram till 1-markeringen. Då drog riktiga upptempot igång, jag slog om låt på mp3:n och fick rysningar i hela kroppen av att jag faktiskt fixat loppet. Joggade mig hela vägen fram i mål där tårarna direkt började rinna. Av glädje, av matthet och av stolthet att jag fixade att ta mig 10 kilometer trots en helvetestid bakom mig med allergi, trötthet och en känsla av att vara helt ur form. Det kändes som att jag presterat ett marathon :)

Detta lopp var en riktigt "wake-up-call" för mig. Det är nu jag fattar vilket psyke jag ändå har, att jag har en stark drivkraft att genomföra det jag bestämt mig för och sällan tar ett nederlag utan vänder det till något positivit. Nu hoppas jag att hösten kan kantas av några sköna löparrundor per vecka och att allergin håller sig i schack. Medvetet har jag nu uteslutit de livsmedel jag tror att jag reagerar mot så får vi se om det kan hjälpa. Jag saknar min träningsblogg så mycket att jag hellre skriver här när jag tränar, vilket kanske inte blir så ofta som jag önskar men bäst är den träning som blir av!!

Höstens löparutmaning

Något märkligt pågår i min kropp. Jag har inte tränat på över en månad, fokus har lagts på välbefinnande och att få ordning på allergin. Ändå sitter jag här nu, rätt förväntansfull inför söndagens lopp. Jag har varit rätt neutral tidigare i veckan men just idag, när jag lagt över all musik på mp3:n, packat väskan och funderat över löparutstyrsel, slår det mig att jag faktiskt ska springa en mil på söndag. Eller ja, springa å springa. Det får vi väl se men jogga ska jag då åtminstone göra! Och jag ska banne mig göra det bra också. För nog är det märkligt, här har jag kämpat och tampats med illbattingar till eksem sen början av juli men inför Midnattsloppet och nu inför Lidingö Tjejlopp så börjar händerna se rätt normala ut igen. Normala för att vara mig då vill säga. Visst peppar det extra, att jag kommer vara i fin "allergiform" på söndag, redo att ta mig an de härliga omgivningarna kring Grönsta. Jag längtar faktiskt till stämningen, laddet och fjärilarna i magen vid start. Nu när jag sprungit det ett år så flyttades jag automatiskt upp till startgrupp 3xxxx så jag startar tidigt! Vad kan det bli för tid då tror jag? Ja, jag har faktiskt ingen aning... Såhär har mina tidigare milslopp sett ut tidsmässigt:

Tjejmilen 31/8 2008 - 1.14.30

Lidingö Tjejlopp 28/9 2008 - 1.11.45

Midnattsloppet 15/8 2009 - 1.09.39

Det har varit en klar förbättring från tjejmilen som ändå är en rätt flack bana. Eftersom jag är sjukt tjurig vid sådana här sammanhang så kommer jag koppla på pannbenet från start och köra järnet.

Heja gärna på mig på söndag!

Tjejligan Lidingö Tjejlopp 2008

Jag sparkade igång min gamla blogg igen nu när träningsbloggen fått en naturlig paus. Klarar mig inte utan att skriva...

Välkomna in ni som vill :)

Periodaren säger Over and Out!

Det blir inte mycket gjort här vet ni. Jag gör tappra försök, tänker positivit och häver skoven när de kommer men det vill sig inte riktigt. Jag är liksom inte van att det är såhär. För 4 år sen blev jag fri det mesta av min allergi men troligvis så blev jag för kaxig mot min egen kropp, vågade äta precis vad som helst (är född födoämnesallergiker) och röra mig bland både pälsdjur och nyregnad skog. När bägaren fylldes till bredden så rann det plötsligt över utan att jag såg det komma och nu är det svårt att torka upp det jag spillt.

Att fortsätta skriva här på träningsbloggen känns motigt för jag kan ju egentligen bara skriva om mitt liv utan träning och det är inte direkt huvudsyftet jag har med min blogg. Jag vill skriva om mina toppnoteringar, mina endorfin- och adrenalinkickar på gymmet och i löparspåret och om hur bra det känns i kroppen efter ett tufft träningspass. Nu blir det varken hackat eller malet.
Jag har vägt ett beslut en lång tid nu och som det verkar så säger jag upp mitt gymkort i nästa vecka. Det finns liksom inte i min värld att sätta på mig ett par träningshandskar och lyfta tyngder, köra ett härligt spinningpass eller boxas tills livet var mig kärt...
Jag var ut på golfbanan i tisdags men fick ge upp efter några hål då händerna sa ifrån. Eftersom jag levt med min allergi i hela mitt liv så vet jag att det inte finns något som kan råda bot på de problem jag upplever just nu, det är kortisonsalva och försiktighet med maten som gäller. Och inga större påfrestningar på kroppen (som ett svettigt träningspass) vilket gör att eksemen och framförallt kliandet ökar lavinartat.

Jag är otroligt glad att jag en gång för 2 år sen startade bloggen, det blev en inkörsport till ett berikat liv och jag har träffat så himla många nya fina människor! Jag vägrar säga: hejdå! Vi säger Au revoir! så återkommer jag när jag fått bukt med detta. Sätter mitt hopp till att en långsemester i öknen i USA kommer att göra susen för eksemen. Sol och torr luft is the shit as I know it :) Och jag fortsätter ju läsa era bloggar, så ni blir inte av med mig så lätt!

Au revoir!

Höstrutiner

Såhär borde livet få vara för alltid. Eller så är det djupsvackan jag äntligen tagit mig ur som gör att jagän mer uppskattar livets goda. Vad tror ni?

Klockan var ställd på 05:40 och jag hade inga som helst svårigheter att ta mig ur sängen som jag trott.. Desto svårare att lokalisera vart jag lagt kläderna och i vilken ordning jag skulle ta på mig dem, så visst var jag något sömndrucken.Underställströja, soc-tröja, långa löparbrallor och löparskor var utstyrseln morgonen till ära så ni kan ju gissa vad aktiviteten blev! Sidsjöns promenadstråk hade knappt vaknat, dimman på sjön började precis lätta ochsolens strålar kämpade sig försiktigt över horisontkanten för att väcka liv i oss.

Jag och min chef möttes upp och började gå i rask takt innan vi övergick till lätt jogg. Löpsteget kändes förvånansvärt lätt och pulsen höll sig på jämn nivå så jag kanske inte har tappat så mycket på dessa veckor ändå? Njöt av varje andetag då den krispiga luften gjorde susen för lungorna och sträcker sig till ett helt annat välbefinnande än luften i en gymlokal gör. Verkligen en helt perfekt start på en bra vecka! Efter morgonturen hann jag duscha, äta lång, god och nyttig frukost, läsa tidningen och surra med hjärtat som gjorde tappra försök att lyfta ögonlocken i normal tid. Han är en ordentlig nattsuddare och allt annat än morgonmänniska..

Gårdagen gick åt till att planera veckan, något jag älskar att göra. Rutiner är så härliga att vara tillbaka i! Jag bakade grov filmjölkslimpa, svängde ihop en müsli som jag rostade i ugnen, gjorde lax med bulgursalladatt äta som söndagsmiddag och måndagslunch. Vi var även iväg och veckohandlade och strukturerade upp veckomenyn.Som sagt; jag älskar rutiner och tycker det är så enkelt att leva när jag har en bra planering. Nu under veckorna som jag varit helt ur slag blir det lätt för mycket av det goda, speciellt socker som är min största fiende vissa perioder...

Idag skulle jag vilja bjuda på många bilder, tyvärr blir det inte en enda. Önskar jag kunde vara bättre att ta med kameran när naturen bjuder på så många fina upplevelser man vill fånga!

1-ÅRS JUBILEUM

Läste precis det här inlägget och kan nästan minnas nervositeten inför den allra första arbetsdagen. Idag är det exakt 1 år sen jag började mitt drömjobb och jag hittade ju verkligen hem. Eftersom man spenderar så pass många timmar av sitt liv på jobbet så är det viktigt att trivas på sin arbetsplats, med sina arbetsuppgifter och med sina relationer till sina kollegor. Jag kan ärligt säga att mitt pussel är lagt. Ibland får jag känslan av att min arbetsplats är min borg och vissa dagar kan jag fånle hela dagen bara för att jag trivs så bra med det jag gör. Visst kommer det toppar och dalar men rider man ut stormarna så kommer det sol efter regn.

I helgen var vi iväg på kick off med jobbet. De hade bokat in oss i stora stugor (istället för att bo 2 och 2 på hotellrum som tidigare) så vi bodde 7 - 14 personer i varje stuga, allt för gemenskapens skull. Det var aktiviteter från tidiga morgonen till sena natten och fullt ös på alla plan. Vi såg liveband, bra artister, Rhapsody in rock på Dalhalla och hade idrottsaktiviteter hela lördagen. Jag kom hem med ett stort vätskande skrapsår mitt på skallen*, en enorm trötthet i kroppen men en stor tacksamhet till min arbetsgivare som verkligen har fattat vikten av att ge sina anställda möjligheten att på ett bra sätt lära känna sina kollegor. Jamen lyckan är total just nu!

* det stora vätskande såret uppkom när jag skulle ta ur allas väskor ur bussen. I bagageutrymmet missade jag att det stack ner i tjock stång. Den stången rusade jag in i med full fart, for bakåt, knäckte nacken och fick ett stort sår på köpet... som nu blivit en hård sårskårpa. Uuuusch!

Shop til you drop

För att sprida lite ljus över ett annars rätt kolsvart träningskomatillstånd så shoppade jag mig till happiness idag. Inga träningskläder denna gång då garderoben svämmar över av löpartights, funktionströjor, linnen, sporttoppar, överdragsbrallor, soc-tröjor osv. Nej, idag blev det lite tillskott till höstgarderoben.

Jag hade operation storstädning i söndags mitt i all misär och konstaterade krasst att alla mina höst/vinterkläder är i färgerna svart, vitt och grått. Sommargarderoben däremot går i massa klara och glada färger som turkost, rosa, lila, gult, blått, grönt och rött - färger man verkligen blir glad av! Mitt mål med kommande inköp är därför att försöka blanda det svarta, vita och gråa med höstens färger. Inköpen idag är jag lycklig och nöjd över. Man kan shoppa sig glad, that's a fact :)

Från vänster: jeansleggings, linne, kofta, kjol, kofta.
(dålig bild...)

Sköna sommar/höstskor

Min usb-sladd som jag använder för att föra över bilder från mobilen till datorn verkar ha lämnat in, liksom mobilen (därav kass kvalitet på översta bilden). Mobilen lägger av titt som tätt så jag shoppade mig helt enkelt en ny idag. Den kommer om några dagar. Spännande! Det lär bli en rejäl uppdatering av bildkvaliteten på alla bilder jag tar :)

Jag ber att få återkomma när näsan kommer ovanför vattenytan. Den onda spiralen vänder aldrig, tankarna tvinnar in sig i varandra och att inte kunna använda de två viktigaste verktygen utan konstant känna mig hindrad gör att psyket tillslut säger ifrån. Den inplanerade träningen i helgen har inte blivit av alls, löp-passen ställdes in och såren på händerna sprider sig som löpeld. Imorrn ringer jag läkaren och ber om nytt recept på kortison. Sen ber jag nog till Gud också, så kanske jag slipper lite av såren.

Baby face

I veckan har jag fått två kommentarer som gjort mig lite förundrad. Här går jag omkring och har lite "komma-krypande-åldersnoja" över att jag inom det närmaste halvåret kommer lämna 20-någonting bakom mig och kliva över 30-strecket.

Först: Gubben i Pressbyrån-kassan som undrade om jag var över 20 när jag skulle betala t-banebiljetten.

Sen: Servitören på restaurangen som skojfriskt skämtade om att jag snart får börja köpa alkohol på krogen..

Jag tar naturligtvis detta som komplimanger. Skönt att se ung ut när jag börjar känna mig gammal. Eller näe, det var väl att ta i men ni fattar? Bara jag inte uppfattas som ung, trög, blåögd och naiv.

En svettig lopplort

Underligt egentligen hur jag fungerar. Om jag vet att jag ska springa ett milslopp så pallar jag det men om jag ställer in mig på att endast springa 5 kilometer så tar jag ut mig så mycket att jag nästan inte orkar en meter när de kilometrarna är sprungna. Jag kan liksom aldrig tänka: idag börjar jag springa 5 km så får vi se därefter...

Idag hade jag siktet inställt på 2 varv runt Ryggis. Jag började faktiskt med att springa vilse i ett spår jag sprungit många gånger förr. Knasigt! Därför blev uppvärmningen något längre än väntat men vad gör lite extra motion? Efter två varv och massa härlig skogsluft var jag dyngsur i svett och kände av i vaderna men hjärtat bultade lyckligt. Känner i hela kroppen hur sjukt otränad jag är just nu, helt off vad gäller löpning så det ska bli fantastiskt att komma tillbaka till njutningsfulla löp-pass flera gånger i veckan.

Efter passet kände jag mig seg och trött som en liten lopplort så nu ska jag krypa ner i soffan, läsa Mons Kallentofts Midvinterblod och dricka varmt té. Jag fryser något så ryyysligt om fossingarna!

Nu är det slutvilat!

Kroppen börjar återhämta sig efter lördagens äventyr. Det låter som om jag sprungit en mara men som sagt: min kropp gillade inte asfaltslöpning så värst mycket! Cykel till och från jobbet har varit den enda sanna motionen dessa dagar efter midnattsloppet. Nu är det dock slut på vilandet och redan imorgon ligger ett löp-pass och ruvar i schemat. Jag har så smått börjat planera höstens träning och mål nu när jag fått bukt med eksem-skovet, men är riktigt osäker på hur jag ska lägga upp det. Längtar tok-mycket efter gymträningen men inte till tidiga morgnar och brist på sömn. Förmodligen är det precis som allt annat en fråga om vana och rutin, men efter att ha haft möjligheten att sova till 06:30 istället för 05:45 så känns det tufft!!
Planerna fortskrider...

Igår blev jag riktigt jäkla arg när jag cyklade hem från jobbet. Jag korsade parken vid ån och såg då hur ett yngre par kom gående med två hundar, en pitbull i koppel och en rottweiler som gick lös. Pitbullen bajsade precis när jag passerade men ingen av ägarna tog upp efter sig. Tyvärr är jag allt för hundrädd för att i en sån situation ta en diskussion med hundägarna. Eftersom rottisen inte var kopplad så skulle jag aldrig våga stanna cykeln utan jag cyklade vidare med ilskan bubblande i ådrorna. Har man hund tar man upp efter sig och man kopplar även jycken när man befinner sig på offentlig plats! Det spelar ingen roll att hundägare anser sig ha pli på hunden eftersom människorna som tvingas möta dessa kan vara hundrädda och har inte någon som helst kännedom om hundens uppförande eller uppfostran. Hundar kan gärna få springa lös i skogen om man kan kalla tillbaka dem enkelt så fort man får möte, men i stan och omkringliggande områden där det vistas mycket människor ska hundar vara kopplade för allas trevnad. Tur att jag cyklade igår och inte gick, för då hade jag nog börjat lipa av rädsla för okopplad rottis :) Morr...

Tågbiljetter till Arlanda är nu bokade. Resan kommer allt närmre :)

Midnattsloppet 2009

Jag slog rekord på Midnattsloppet. Personligt rekord såklart - det är ju enligt mig själv det finaste rekord jag kan slå! Kan inte skryta med några rekordtider i jämförelse med andra, men i jämförelse med mig själv så var det kanon.

Jag och finaste Ida åkte ner tidigt på kvällen och parkerade i parkeringsfria Aspudden och tog t-banan till Hornstull. Biljetterna köpte vi på Pressbyrån, där gubben i kassan frågade om jag var över 20 (!). Den komplimangen lever jag fortfarande på...

I Hornstull ligger en liten italiensk restaurang som heter Därmedpasta, ett ställe med utsökt mat enligt min smak. Jag laddade upp inför kvällens lopp med en lagom portion canelloni med kantarell och ett flertal glas vatten. För att köpa oss mer tid och slippa stå i regnet på Zinken och vänta så gick vi och tog en kaffe på ett litet café precis vid Zinkens t-bana.

När vi vid 21:30 tog oss ner till startplatsen för ombyte, uppvärmning och kisspaus hade pirret i magen fortfarande inte kommit. Regnet la sig som en blöt filt över oss förväntansfulla startande och jag behöll överdragskläderna på så länge som möjligt för att slippa bli kall innan start. Toaköerna ringlade långa och jag har väl aldrig sett så många människor kissa så ogenerat i hörnet av en idrottsarena som på Zinken vid 22-snåret en lördagskväll.

Precis när vi skulle ställa oss i startfållan så hörde jag Rap das armas. Benen började rytmiskt röra sig i takt och till slut visste jag inte var jag skulle göra av kroppen. När jag hör musik jag älskar gör både kropp och hjärta frivolter så jag såg nog ut som ett leende energiknippe från den stunden. Jag och Ida peppade varandra där innan start medan regnet ökade i styrka. Vi hade förberett vår löparurstyrel med en varsin benfläta (något jag aldrig lyckas fixa själv i mitt ostyriga lockiga hår) så vi såg ut som två tvillingar :)

Startskottet för vår fålla gick 22:35. Ganska snabbt släppte jag Ida och sprang på i min egen takt. Dagen innan start hade vi sett på hemsidan att de gjort små justeringar i bansträckningen, lagt till en backe och en sträcka vi skulle springa runt en rondell vid Skanstull. Här kom även den första uppförsbacken... Vi sprang sedan vidare ner mot vattnet och fram emot första vätskekontrollen vid 4 km. Redan här började jag få känningar i benhinnorna men förträngde och sprang vidare. Jag visste att den tuffaste backen låg framför mig, försökte visualisera och förbereda mig för den medan jag sprang på. Och nog var det en backe alltid. Jag tog mod till mig och sprang uppför...nästan hela. 50 meter innan krönet tröt orken och jag fick gå/springa de sista metrarna, men för mig var bara det en seger i sig som inte löptränat i backe speciellt mycket.

Vid 7-kilometers skylten krånglade magen ihop totalt. Här sa även höfterna totalt ifrån. Jag är så ovan som det går att bli på att springa på asfalt, undviker det så långt det går pga benhinnor och annat, så jag kände mig som en gammal tant som behövde rullator. Några partier fick jag gåspringa för att dämpa värsta magknipet men höll ihop och sprang på. Jag sprang uppför de allra flesta backarna och gick som mest 50 meter. Jag fattade ju tidigt att jag knappast tränat mig i form för en måltid på 60 minuter så när jag sprang där på upploppsrakan på Hornsgatan så hoppades jag ändå att jag skulle kapa Lidingö Tjejloppstiden. Och det gjorde jag!!

Tiden 1:09:39 är jag mycket nöjd med då löpträningen uteblivit nästan helt pga eksem.

Mötte upp Ida som också hon slagit sin tidigare tid. Vi prommade bort till Hornstulls t-banan, hämtade bilen i Aspudden och åkte hem som två trötta och blöta hjältar. Kunde knappt sova på natten. Höfterna värkte och knäna likaså, kändes som all ledvätska försvunnit :)

Idag tog jag cykeln till jobbet och det gick bra, men jag har gått som en skadeskjuten kråka hela dan.

Nu laddar jag om inför Lidingö Tjejlopp, hoppas att träningskvoten blir bättre, att eksemen håller sig borta och att jag får en ännu bättre tid den 27 september. Det blir mycket backträning nu så jag ska palla i alla fall en liten bit av Aborrebacken :)

Och förresten, tack vare ordentlig preppning med kortison hade jag varken eksem eller kli i lördags, så jag slapp lägga fokus på det. Skönt!!

Midnattsloppet

Jag gjorde det! Och jag persade! Och jag är så jävla nöjd!

Mer info kommer imorrn...

Nu ska jag sova :)

BLÄÄÄÄÄ

Utan omskrivningar så pendlar jag mellan hopp och förtvivlan. I flera veckor har jag verkligen försökt hålla humöret uppe, bortse
från uppkomna problem men när bägaren bara fylls på och till slut rinner över så är det svårt att samla kroppens beståndsdelar från
att explodera i ett känsloutbrott (puh, lång mening!). Igår briserade bomben och tårarna sprutade när jag vid läggdax fick smörja in varje
milimeter av händerna, försöka att inte skrika rakt ut när salvan trängde in i alla de små sår som skapar en krater av ondo på det på kroppen
allra bästa verktyg som används i alla moment som jag utför per dag. Handikappad är bara förnamnet hur jag känner mig när dessa skov kommer.
Jag har varit förskonad under en sån lång tid att det blir än värre nu när det är tillbaka. Längtar så efter älskade gymträningen men just för tillfället
är det ingen idé att planera in sådan aktivitet i kalendern då träningshandskar och svettigt gympass skulle kräva omedelbar skjuts till sjukhuset
och amputering av varje finger..
Som jag tidigare sagt så har ju löpträningen uteblivit pga alla problem jag haft i sommar med dessa ill-battingar. Några löp-pass har jag kunnat åstadkomma
men de är ju lätträknade. Svett och eksem är (för er som inte vet) det värsta som kan hända, salt i sår liksom...
Därför är det med skräckblandad förtjusning jag tänker på morgondagen. Där vid 22-snåret står jag i startfållan och ska känna mig taggad att springa en mil.
En mil otränad. En mil med massa kli och en eventuell regnskur på det så är lyckan gjord. Bitter? Näe, och jag borde verkligen inte ställa upp alla dessa problem
framför mig utan tänka "imorrn när jag vaknar kommer jag må såå bra och känna sån iver inför Midnattsloppet!". Tvyärr känner jag min kropp bättre än så, men ska
såklart göra allt som står i min makt att påverka (som att smörja smörja smörja och låta bli att klia).

Så för er som orkar läsa allt gnäll, för ja det är ett riktigt GNÄLLIGT inlägg - håll en tumme eller två för mig imorrn kväll när jag ska sätta kroppen på prov.
Och tro inte för en sekund att jag fortfarande tror på en måltid under 60 minuter....

Förlovade!

Ännu en förlovning inom kungafamiljen har tillkännagetts. Denna gång kändes presskonferensen mer uppsluppen, glad och det syntes hur lyckliga de är över att äntligen kunna visa sig offentligt och vara stolta över sin kärlek. Annonseringen av kronprinsessan Viktoria och Daniel Westlings förlovning och kommande bröllop var allt annat än uppsluppen och glad tyvärr.

Önskar Madeleine och Jonas all lycka! Kärlek är den allra bästa leken :)

(bild lånad av Expressen.se)

Life treats me good

Åh vilken kväll! En sån man kan leva på läänge!
Jag gjorde bort alla ärenden på Birsta. IKEA, H&M och ICA Maxi var knappast gjort i ett nafts men 2 timmar senare vad bilen full-lastad med "bra att ha-grejor" inför helgen och kommande...

Eftermiddagen/kvällen spenderades i ett vackert Edsgården, i solen på altanen med alla härliga vänner och massa god mat och massor av värme. Vi hade riktigt sånt där hederligt knytkalas och på middagstallriken låg således grillad kyckling, köttfärspaj, tomat/mozzarella/pestopaj, taboulleh, hummus, tre olika yoghurtsåser, sallad osv. När mättheten började infinna sig klättrade jag upp på den stora studsmattan och jobbade ner maten i magen. Tror jag spenderade drygt en halvtimma på den totalt ikväll. Vaaaarmt! och svettigt!! blev det. Jag vill ha en egen...

Morgondagen kräven fullt fokus från tidig morgon. Sen helg och mys med hjärtat. I love!

The history keeps repeaiting itself

Plan

Fredag: 6 km löpning landsväg

Söndag: 6 km löpning landsväg

Tisdag: 3-6 km tidstest

Genomfört

Fredag: Promenad. Dusch direkt efter för att slippa värsta allergiattacken. Inställt.

Söndag: Såriga fingrar. Inställt.

Tisdag: Knas överallt och uppgivenhet. Inställt.

Känsla

Uppgivenhet. Längtan. Irritation. Misströstan.

Idag har jag petat hål på x antal små vattenfyllda blåsor på fingrarna, smort mild kortison på läpparna och gjort allt för att inte slicka eller klia runt munnen. Kliat mig i armvecket och önskat livet ur illbattingarna. Ingen idé att gnälla över det men det är svårt att hålla modet och önskan om en bra tid uppe.

Nästa lördag står jag i startfållan på Midnattsloppet, o-löptränad men förväntansfull. Någon tid under 60 minuter är knappast att räkna med. Satsar allt, satsar hårt men förväntar mig ingen rekordtid. Önskar, hoppas och vill att jag ska vara i bra "illbatting-form". Allt under 1:11:45 (Lidingö Tjejlopp 2008) är bonus. Jag längtar. Men jag vill samtidigt hinna springa innan och känna formen. Känna drivet. Annars finns inget annat än att koppla in pannbenet från start.

Tills dess fördriver jag ledig tid med film. Mammut var annorlunda. Mammut var sorglig. Mammut var Lukas Moodysson fast bättre.

Run baby run!

Om det var super-dunder-mega-kuren med kortison igen som gjorde susen eller om det var min egen envishet, det vet jag inte, men imorse när jag vaknade så kändes kroppen normal igen. Illbattingarna hade gjort reträtt och jag kunde glatt lägga ner ett stycke träningsbralla, ett linne och en sporttop i handväskan. Kände av benhinnorna ganska så på en gång... Konstigt med tanke på att jag sprungit flera rundor nu med varierande längd och underlag utan minsta känning. Jag tror banne mig att Sidsjön håller ett sämre underlag än jag nu är van vid. Ska testa Ryggis nästa vecka. I alla fulla fall så har jag bestämt mig att benhinnorna inte får sätta käppar i hjulet denna gång så planen är att härda dem på bästa sätt, variera längd på passen och inte hoppa över träningen när det ömmar utan istället ta ett kortare pass.

Idag fick det bli ett tempopass med tryck i benen. Normalt springer jag Sidsjörundan på en hastighet av 7-7:30. Idag låg jag på precis 6:00-tempo. Hur skönt är inte det?? De 3,1 km som rundan består av brukar i runda slängar ta mig 21-23 minuter att springa i lugnt tempo, idag var jag i mål på 18 minuter! Ha, där fick mitt självförtroende sig ett rejäl boost. Som jag nämnt tidigare så känns det i kroppen att jag har mindre att springa med och hjärtat pumpar på ett annat sätt. Benen känns riktigt pigga på alla pass så jag är riktigt nöjd med framstegen jag lyckats göra trots att jag inte har någon kontinuitet på löpningen.

Var på synkoll tidigare idag och där konstaterades att jag nu gått från -4 till -4,25. Jag är snart riktigt blind! Fick med mig 5 par endagslinser som jag ska testa och utvärdera till på måndag. Dessa linser släpper igenom mer syre och kan på så vis minska torrheten i mina ögon. De kan även korrigera det lilla brytningsfel jag har. Råkade däremot glömma att betala för mitt besök hos optikern! Pinsamt... Ringde nyss och bad om uppskov till nästa vecka då jag ska tillbaka på utvärderingsbesök :)

Alltid är det några planer som grusas

Det blir inte roligare än man gör det till sägs det, men hur roligt är det egentligen att ligga på hela ryggen i soffan och vänta ut de små röda illbattingar till eksem som villigt intar både ögonlock, läppar och händer? Med alla medel som finns hemma har jag försökt kurera och smörja bort men inget sker. Efter alla dessa år med illbattingar har jag små knep att ta till men denna gång verkar det lönlöst. Misstänker att fukten och allt regnande utlöser detta. Jag som vill jaga minutrar och kilometertider i spåret får snällt stanna hemma. Alternativ träning? Jaaa ni, eftersom jag under ingasomhelst omständigheter kan utsätta kroppen för svett när jag är i detta tillstånd, ej heller ställa kroppen i en dusch, så finns det väl inte så mycket mer att göra än att vänta? Jag ska köra en dunder-kortison-kur inatt, smörja in händerna med det starkaste medikament jag kan hitta, sätta på mig de allra sexigaste bomullsvantarna och hoppas att jag blivit befriad när gryningen infinner sig. För imorrn mina damer (och herrar om det finns sådana läsare) har jag ju planerat in värsta sköna löp-passet vid Sidsjön. Träningsskorna, löparbrallorna, funktionstishan och sporttoppen ligger redo och vill inget annat än bli genomsura i svett. Är illbattingarna mindre röda och inte lika kliande så ger jag mig iväg. Hoppas även att självsprickan i höger långfinger läkt ihop, för att tvätta händerna mina vänner är knappast en fröjd. Tänk salt i sår, så känns det.

Och by the way - det här inlägget var inte tänkt som något gnäll. Mest bara att ventilera mina känslor.

Semestertider

Oj vad det gapar tomt bland mina inlägg på bloggen. Spenderar massor av tid med familjen i båten, på stranden, i löparspåret (men då är bara delar av familjen med), på promenadstigar, vid middagsbordet, i soffan, i bibblan läsandes en bok (den dagen jag skaffar hus ska jag också ha bibliotek) men det är kanske inte så värst socialt... Har nyss avslutat "Sommardöden" och gick direkt på "Höstoffer" av Mons Kallentoft. "Midvinterblod" ligger hemma och väntar på att bli läst, den bok som egentligen är först av alla i serien. Jag läser lite bakfram kan man säga.

Något som känns otroligt bra är att formen verkar vässad inför Midnattsloppet, att benhinnorna klarar asfaltslöpning till viss del och att hjärtat gillar att slå lite hårdare i uppförsbackarna. De 5 mjölkpaket jag lyckats springa bort känns i formen. Vet inte om andra tycker det syns, men jag ser det, känner det, märker det och det är väl det som räknas va? Hur jag själv mår? :)

En slutsats jag dragit efter alla löparrundor detta år är: det är som allra härligast att springa i regn eller precis efter en regnskur. Det är härlig luft, doftar gott och lagom temperatur.

Massa finbesök

Igår hade jag och mamsen fullt upp att planera och förbereda svärföräldrarna och sambons syster med familjs ankomst. Svärisarna kom idag och syster med familj kommer imorrn. Vi gjorde inlagd strömming, Kristina Krusenbergs sill (!!), storhandlade, fixade efterrätt, lagade rabarberkräm osv. Mellan allt handlande, planerande och fixande hann jag sno åt mig lite tid för träning och konstaterade snabbt att jag är i fin form trots bortfall av träningsdagar. Sweet! I like!

Idag insåg vi att det såg snålt ut med frukt till den goda osten vi ska äta ikväll. Därför tog jag och mamma en promenad till ICA. Dit är det 5 km och hem lika långt så det blev 1 mils rask promenad. Nu när svärisarna anlände behövde Rufus (vovven) rastas så vi tog en skogspromenad och visade omgivningarna. Mina blåsor på hälen bättrades på och vi la 6 km till på dagens aktivitet. Underbart! Semester ger så mycket mer tid till träning och jag tok-gillar det !

Runners high

Känslan av att ha kilometer av löpning i benen är total. 3 veckor sen sist och hjärtat klappade i samma gamla invanda takt. Känslan av en lättare kropp som tog mig framåt var glädjande. Jag orkar mer, orkar hårdare, orkar längre. Ändå var dagens pass ett pulstest för att se hur mycket jag tappat på dessa veckor. Slutsats: inget. Snarare har jag byggt upp energi och ork, för jäklar vilket driv det var i stegen! Regnet öste ner när jag gav mig av och fortsatte forsa under löpturen men jag hade för mycket endorfiner för att störas av chippande skor, kladdigt underlag och en strid ström av vatten som rann ner från hjässan till linnet. Dessa intryck fick bara känslan av att vara oövervinnerlig att öka. Jag älskar dessa adrenalinkickar som löpningen ger.
De är... total!

Totalt träningstid: ca 25 min (har tyvärr ingen exakt tid, detta är mammas tidangivelse. Hon väntade hemma med lunchen i ugnen :)
Total sträcka: 4,1 km

Jag har mycket tryck kvar och många löprundor. Visst minns ni mitt träningsmål att komma i mål på Midnattsloppet på 60 minuter? :)

Fint sätt att starta första semesterdagen på!

Doften av...

...semester ligger som en parfymdimma över lägenheten. Vi firade in "dagen innan vi går på semester" med Lax Chablis och kallt vitt vin. Det tyckte vi att vi var värda. Galet många övertidstimmar kan nu läggas på flexkontot så det är nog med gott samvete som jag knappar in "semester" som frånvarokod på datorn och stämplar ut mig.

Första anhalt på semesterschemat är den vackra hufvudstaden. Vi åker redan imorgon efter att lunchen placerats i magen och packningen i skuffen.

Pelle har köpt nya löpardojjor så nu får jag sällis i löparspåret på semestern. Gissa om jag längtar efter pulstoppar och mjölksyra i benen :)

....

Jag återkommer när schemat är mindre späckat, när semestern står för dörren och det finns hur mycket tid som helst att använda till träning, njutning och livskvalitet. Just nu simmar jag omkring i ett ändlöst ingenting och försöker jobba mig mot målet som känns rätt onåbart men som jag vet väntar runt hörnet på fredag. Tur att jag har mitt älskade finaste hjärtat så nära som får mig att må så bra som jag egentligen förtjänar. Han är den vackraste juvelen i mitt smyckesskrin.

Tränat på golfsving - check!
Kommit i mina gamla snygga ljusa slitna jeans - check!
Belöningsshoppat underkläder och smycken - check!
Luktat på nykläckt bebis - check!
Ätit mysmiddag med rött vin med älsklingen i solen på balkongen - check!
Sovit många timmar - check!

Helgen har gjort mig gott. Många timmars mys med hjärtat gör mig alltid gott.

Har ju bestämt mig för att återuppta golfen. Det var sisådär 5-6 år sen jag spelade sist. Sitter svingen och bollträffen fortfarande? Bevis nedan...

Det här med kräm

Sommaren ger mig vansinniga cravings efter kräm. Det är ett nästintill onaturligt begär som inte går att hindra, som jag inte vill hindra men som hindrar sig själv när råvaran tar slut. Jag pratar naturligtvis (!) om rabarber-kräm! Första skörden gör jag hos mamma i början av juni. Helst skulle jag vilja ta så många rabarberstjälkar att det räckte över hela sommaren, men det är ju omöjligt för då får inte de äta denna ljuvligt svalkande goda kräm. Butikerna brukar sälja rabarber så de är mina reservalternativ om jag inte lyckas "tigga åt mig" några stjälkar från vänner. Till nästa år har jag vänligt bestämt mig att ta skott från mamsen och sätta här på gården. På så vis kan jag obegränsat (eller nja) njuta av rabarberns syrliga sötma.

Mitt grundreceptet på krämen lyder:

4 dl vatten

1 dl socker

700 g rabarber

2 msk potatismjöl

Koka upp vatten med socker. Skär rabarbern i bitar. Låt koka upp, ta från plattan och rör ner potatismjölet utspätt i lite vatten. Låt stå över natten i kylskåp. Smula knäckebröd på krämen, ät med mjölk och knäckesmörgås.

Igår var jag hos Camilla på grillkväll. Jag vet att de har rabarber.. och lyckades sno en innan kvällen var över (jo jag frågade givetvis om jag fick ta en :). Hade sparat lite av den ranson jag fått av mamma förra helgen så jag hade ca 300 g rabarber att använda till kräm. I kylen stod en halv kartong jordgubbar och såg inbjudande ut så även de fick ramla med ner i kastrullen. Slutresultatet blev såhär:

Kokades igår kväll och avnjöts imorse iskall med just mjölk och knäckesmörgås med skinka på. Åh, det är den absolut bästa starten på dagen!

Värmebölja

Pallviken var picknickstället för kvällen. Till mitt stora förtret glömde jag kamreran. Dööööh, den ska ju alltid vara med! Galet... Jag hade varit förutseende och packat en massa goda grejer som greksallad, iskall vattenmelon i bitar, jordgubbar, vatten, engångsgrill och korv. Vi tog många dopp, jag somnade i solen och vi passade på att njuta ordentligt av den fina eftermiddagen/kvällen.

For direkt till ranchen och slog en hink bollar. Svingen och träffarna börjar sitta bättre nu, tack och lov. Ibland blir det toppar men oftast tittar jag upp för tidigt, nyfiken som jag är. När Pelle och Johan skulle gå 9 hål åkte jag hem. Hade redan börjat bli halvt uppäten av knotten och glömt tunn långärmad tröja hemma...

Konstaterande: Det är 25,9 grader varmt ute. Det är 28,9 grader varmt inne. Vi skulle behöva en välfungerade AC. Korsdraget vi jobbar hårt med ger inte speciellt goda resultat och jag vaknar fortfarande svettig på nätterna. Däremot älskar jag sommaren och värmen så jag vill inte klaga. Enligt de som vet blir det svalare redan imorrn. Bah!

Ljuvliga sommarkvällar att ta tillvara på!

Igår efter löpturen mötte jag upp tre fd kollegor från Bianco-tiden. Vi satte oss i Oscar-tältet och åt en ljuvligt grillad lax med bulgursallad och tsatsiki. Till det svalkade jag mig med iskallt vitt vin och vatten. Imorse var det segt att ta mig ur sängen men det berodde nog mer på 5,5 timmars sömn än vinintaget igår. Gatufesten har precis börjat här i stan och då brukar det alltid vara fint väder. Denna gatufest-vecka verkar inte vara något undantag!

Jag beställde en jeansklänning för 2 månader sen från Mandel Design som jag verkligen tokälskar! Tyvärr fick den hängas in på en galge i garderoben då det var storlek S och klänningen satt som ett korvskinn. Jag såg helt enkelt inte klok ut i den. Eftersom det var kärlek vid första ögonkastet så tänkte jag "jaja, antingen så kommer jag i den eller så ger jag den till mamma. Jag vägrar skicka tillbaka den!". Igår morse fick jag ett glädjebesked när jag klev på vågen och tog mod till mig att prova klänningen. Joho då, den satt som ett smäck. Gissa om jag kände mig jättefin när jag fick ha den kvällen till ära på Gatufesten?! :)

Älskar brottarrygg, så det
blev ju en solklar favvo på en gång!
(bilder lånade av mandel design)

Såhär ser den ut fram

Fick även en fin kommentar av Fia igår (en av fd kollegorna). Hon tyckte att jag såg "harmonisk och frisk ut". Hon om någon vet ju vilka problem med allergi och eksem jag haft, som jag äntligen tagit mig ur, så det var roligt att höra!

Idag hade jag turen att jobba in tid och åka hem tidigt från jobbet. Sov igen lite sömn, bunkrade jordgubbar och inväntade hjärtat. Det blev middag på Skatans Café, på bryggan vid vattnet, ikväll. Jag åt fisksoppa och Pelle åt strömming. Mums!



Testade svingen på ranchen därefter. Har ju åkt på två självsprickor på fingrarna så det blev bara en halv hink bollar för min del. Hjälpte istället hjärtat att analysera hans sving och få ordning på lite småfel som gör att han får sämre bollträff och något kortare boll-längd. Till slut fick vi till det!

Värmen, helgen och nysprungna ben

En skön och avkopplande helg har passerat och nu är det åter vardag och jobb som gäller ett par veckor till innan semester står på schemat. Jag har som bekant varit förkyld så någon effektiv träning har det inte varit tal om och veckan innan förkylningen höll jag mig utomlands, där jag självklart rörde på mig varje dag men inte i samma utstrcäkning som jag brukar. Idag var det så dags att testa formen. Det var ringrostiga ben som snabbt kände igen stegen, rörelsen och underlaget men andhämtningen var tyngre än vanligt och nusåhär efteråt är jag rosslig i bröstet. När vet man om man egentligen kan börja träna utan att få taskiga eftersläntrande symptom?

Oavsett om det kändes tungt så vet jag att om ett par joggingrundor till är jag på banan igen, så planen är att lägga in ett intervallpass så snart schemat tillåter. Konditionen måste höjas och eftersom det kändes mycket bra i benhinnorna idag så får det bli minst tre löppass i veckan nu!

Annars har jag spenderat helgen på dop, på bryggan, drickandes Strawberry Daquiri och lapandes sol på en båt. Livet på en pinne!

Den där strawberry daquirin drack vi i fredags, när vi firade in helgen med kall drink och grekisk mat. Drinken var enkel att göra och mycket läskande:

8-12 cl ljus rom

4 jordgubbar

½ lime

1 tsk socker

1 dl krossad is

Alla ingredienserna blandas i en blender och hälls upp i iskalla glas. Toppa med lite krossad is och en limeklyfta.

En blogg är ju rätt ego

Hostan håller mig i ett stadigt grepp så på den fronten - intet nytt. Önskar att det kunde ge med sig... Så länge kan jag hålla er uppdaterade på vad jag sysslar med när jag inte kan löpträna som planerat...

Efter jobbet går jag ut på balkongen och
tittar ut över vackra inloppet till Sundsvall


Jag placerar mig i en stol och slår upp en bok.
Har här precis börjat läsa del 1 av Twilight-serien.


Piggar upp sinnet med färska
jordgubbar och mjölk, såklart!

Poserar glatt och visar upp nyinköpta linnet.
Gillar färgen jättemycket!

Den finns liksom där. Visualiserad. Målet på näthinnan som upptar min tankeverksamhet. Planeringen som under noggrann bedömning utformats och väntar på att genomföras. Att genomlidas. Att genomnjutas. Så många löpsteg jag vill ta och så få jag kan åstadkomma just nu. Ångest över utebliven träning, men glädje över kommande pass. Jag väntar, längtar och fortsätter visualisera. Vågar inte gå ut för tidigt, riskera luftrör och hosta. Jag väntar. Väntar, längtar och samlar på mig massor av energi.

Det blev 7 dar på stranden...

7 dagar utan ett endaste blogginlägg kräver sin eftertanke innan orden kommer ner på pränt.

För det första: jag har haft en helt fantastisk resa. Oj vad jag och min mamma har roligt ihop!

Vi bytte ett rejält regnigt, ruggigt och kallt Sverige mot ett varmt, soligt och skönt Rethymnon.

Redan på Arlanda skålade vi in resan i rött vin och bubbel :) När planet landade i Heraklion blåste det rätt mycket men var 25 grader varmt.

Alla morgnar startade vi med en promenad före frukost. Efter ett par dagar insåg vi att det var bäst att ta med handdukarna och gå förbi stranden för att paxa plats, eftersom de första raderna av solsängar gick åt som smör...

Frukosten var inget att jubla över. Den bestod av bröd med tomat och gurka, ägg, müsli uppblött i lite mjölk, juice, kaffe, té och en apelsin. Det fanns liksom inte så mycket att välja på..

Hotellet i övrigt var kanon! Vi hade ett mysigt litet rum, lagom stort för oss båda. Balkongen vätte mot innegården vilket gjorde att vi inte stördes av någon trafik. Det fanns en pool uppe på takterassen som vi provade första kvällen men pool är kanske inte riktigt min grej, jag är mer en strandmänniska.

Vi hade långa och sköna dagar på stranden, mellan 10-17 i princip varje dag. Det var Temperaturen i skuggan höll sig mellan 27-34 grader och vattnet svalkade skönt. Det var skuggan med hög solskyddsfaktor som gällde, jädrans vad solen är farligt het!!

Hungern tror jag att jag lämnade hemma i Sverige och jag antar att det berodde på värmen. Vi drack litervis med vatten varje dag och åt yoghurt & bröd eller greksallad till lunch. Greksalladen saknar jag...

Vattenpaus på väg hem från stranden

Kylen hade vi laddat med iskall martini som vi drack när vi kom hem från stranden. Nästan varje kväll tog vi en promenad runt i gamla stan och de fina kvarteren. Vi kom billigt undan med maten eftersom varken jag eller mamma äter speciellt stora portioner. Antingen så beställde vi "mindre portioner" och fick betala lägre pris, eller så delade vi på en portion. 2 huvudrätter och 0,5 l vin gick på 165 kr (inkl dricks) för oss bägge, det är billigt det!!

Vin och jordgubbar på balkongen

På midsommarafton klädde vi oss extra fina, delade på en Mixed Grill på vår favoritrestaurang och avslutade kvällen med en varsin drink på en coctailbar.

Midsommar!

Girls night out!

Vi lyckades leva så billigt att det fanns mycket pengar kvar i slutet av veckan. Till min stora glädje hittade jag en massa små fina butiker, en av dem heter Portobello. Där köpte jag dessa juveler till skor. Mamma säger att det står Erika på dem :)

Igår natt landade vi sent, tror klockan var 04:00 när vi lämnade Benstocken. Stannade i Söderhamn över dagen, körde massor av tvätt och hängde ute i fina vädret. När jag lämnade familjen igår kväll var det med gråten i halsen... Jag och min jädra separationsångest...

Väl hemma hoppar jag upp på vågen och konstaterar att jag tappat 2 kilo på två veckor. Hejja hejja!! Det fanns inte en tillstymmelse till bikiniångest på Kreta och det var sååå skönt!!

Nu ska jag smita in hos er och se vad ni har haft för er sen sist.

Fick med mig en rosslande förkylning hem så jag ligger lite lågt med löpningen tills hostan gått över.

Bye bye Sweden!

Vi ses om en vecka :)

Och förresten, Bikini Fit avslutades idag. Jag är nöjd!!

Packad

Sådärja, då hoppas jag att allt finns med i dessa tre väskor. Lite tripp-trapp-trull över det hela!

Imorrn vankas 75-års kalas för kära farmor, så det är bäst att ha kläder med för alla evenemang.

Packa pappas kappsäck...

...säg det flera gånger om får ni känna på en vrickad tunga!

Här hemma har det varit full rulle sen jag kom från jobbet/IKEA/Birsta City där jag köpte en massa "bra-att-ha-grejer" till resan och beställda varor från IKEA till mams & paps. Kvällen har gått i ett. Laga mat, äta mat, diska, plocka undan, tvätta, vattna blommor, plocka fram kläder, hänga tvätt, packa ner framplockade kläder, inse att jag nog tar med mig för mycket kläder, försöka tänka om och packa om, packa neccessären, inte få plats med allt i ena neccessären så jag måste ha med mig två, ställa fram skor, köra en till maskin tvätt.... and so on. Jag har bilden av Sara framför mig när jag packar min "mindre än normalstora resväska" med kläder, badlakan, neccessär(er), skor och böcker och tänker: hur fick hon plats med sina kläder i endast en kabinväska? Tjejen ska ju vara borta i fjorton dagar!!

Slutsats: Jag är värdelös på att packa.

Och för er som undrar: Ja, jag har ännu en dag konstaterat (återigen) att jag inte alls var speicellt smart som startade det där träningsprogrammet denna vecka. Det ökar suget efter löpning men eftersom jag har reducerad tid att utföra det på så får det helt enkelt vila tills jag kommer hem. Jag bunkrar löpar-energi och fnular på hur jag ska lyckas få hjärnan, hjärtat och benhinnorna att tala samma tydliga språk. Tips ?!

Galen planering

Note to self: Planera inte in en nystart i träningsprogram med start samma vecka som bokslut, deklarationer, inkomstdeklarationer och galna arbetstider står på schemat. Det är lätt att träningen frontalkrockar med övertidsarbete.

Äh, dä ä väl inget att hänga läpp för. Det kommer fler dar!

Växlar om - planerar om

Nu när Tjejklassikern är klar och träningsvärken försvunnit så är det hög tid att sätta nya mål. Jag är helt omöjlig på träning utan mål - det måste finnas minst ett! Redan i våras anmälde jag mig till Midnattsloppet och nu är min målsättning att springa på en mycket bättre tid än Tjejmilen och Lidingö Tjejlopp. Visst, man kan inte jämföra dessa lopp med varandra då terrängen och bansträckningen ser helt olika ut - men en mil är en mil..

Mitt nyligen (läs inatt) ihopsatta schema startade idag.

Pass 1 enligt schema
Uppvärmning: 1 km jogg 7 min
Kort intervall: 8 * 200 m (8* 1 min) 60 sek vila mellan varje intervall
Lätt distanslöpning: 3 km (20 min)

Mitt pass
Joggade bort till den tänkta intervallplatsen dit det är ganska exakt 1 km. Det tog 6,5 min. Töjde och stretchade lite innan jag drog igång, så benen inte skulle bli så stumma. De är knappast vana vid intervallträning. Kroppen kändes lätt i början av första intervallen men segheten kom smygande rätt snabbt. 60 sekunders vilan mellan varje var välbehövlig. Jag märker att jag inte har speciellt bra löp-kondis för jag blir skitttrött av att kuta som en dåre! Det blev till slut 8 * 200 m och varje intervall tog bra precis 45 sekunder. Under intervall 3 svalde jag en mygga som flög rätt in i min mun. Det resulterade i några hulkningar i gräset och en riktigt obehaglig känsla i halsen! Huvva.

Avslutade passet med en jogg, 2,1 km på 14 minuter innan jag avslutade med stretch i skuggan. Oavsett om det inte är speciellt varmt ute så blir det hett att springa i solgasset. Jag hade grymt mycket energi idag! Det har flutit på fint på jobbet, mycket att göra och 1,5 timmars övertid, så jag laddade in en banan innan jag tränade. Smart drag!

Nu ska jag vårda mina benhinnor och tänka på att inte gå ut för hårt i början av dessa 10 veckor, så jag får vila flera veckor för att benen inte pallar. Jag minns så väl hur förra årets löpsäsong slutade...

Cykeltröjan funkade perfekt för löpturen.
Ny favvo!

Uppdate: Att springa i sommarens grönska kan ibland innebära problem för en pollenallergiker. Just som själva ögonkliet och den rinnande näsan försvunnit så har kliet runt munnen uppkommit efter löppasset. Myggen och grönskan gör inte undervärk för läpparna.. Jag behöver ingen läppförstoring just nu om jag säger så :)

Och förresten: TACK!! för alla fina peppande och stöttande kommentarer!!

Avslutande del av Tjejklassikern - Tjejvättern

Min far, den bästa av dem alla, var min privatchaufför och mitt moraliska stöd under Tjejvättern 2009. Vi avgick från Söderhamn igår eftermiddag, laddade med mat på Eurostop i Örebro, nachotallrik is the shit, och i Motala hämtade jag ut mitt startnummer samt bytte starttid från 11:08 till 09:00. Furulid var campingplatsen för natten så vi parkerade husbilen och knoppade in.

Laddade med frukost i form av havregrynsgröt, banan och 2 grovisar. Pappa skjutsade ner mig så vi var vi startområdet i lagom tid innan start. Hann säga lycka till både till Sofia, Ruth och Therese.

09:00 gick så starten. Ganska omgående började regnet strila och det ösregnade mer eller mindre hela vägen till Vadstena. Jag la inget som helst fokus på vädret utan blickade bara framåt. I första depån efter 3 mil och 1:18 h preppade jag med ½ bulle, ½ banan, ½ kopp blåbärssoppa. Redan här var jag ganska öm i sittbenen. Färden fortsatte och ganska snart kom den långa uppförsbacken i Omberg. I mitten av backen sa det plötsligt STOP, dreven fastnade i ekrarna och kedjan hoppade av. Började pula med kedjan själv tills jag insåg att det inte var lönt, så jag bar cykeln upp några hundra meter där en äldre man var vänlig nog att försöka hjälpa mig. En följebil stannade och den plumpa och osmidiga chauffören meddelade barskt att "går det inte att fixa här på plats får du åka med till nästa depå, få det fixat där och cykla vidare!". Jag kände tårarna bränna (tur att jag hade solbrillor) men sa inget och den äldre mannen fortsatte fixa med cykeln tills den funkade igen. Däremot fick jag rådet att inte använda så många växlar, då kunde problemet uppstå igen...

Efter 15 minuter var jag iväg på cykeln igen. Irriterad över gubbar utan förståelse, glad över gubbar med förståelse och taggad till tusen att försöka trampa igen den tid jag förlorat. Vågade från denna stund inte använda mer än tre växlar så det blev tungjobbat!

Solen började titta fram här i Omberg så det blev sköna mil fram till nästa depå. ½ banan och lite vatten fick räcka som energi, sen cyklade jag vidare. Östgötaslätten bjöd på fina vidder och en skönt cykeltempo med lagom flack asfalt. Efter andra depån (5,5 mil - 2:50 h) kände jag av ländryggen och vänster arm ganska mycket, men fokuserade absolut inte på det onda utan mer på hur jag kunde ändra ställning på cykeln så jag fick bättre fart. Utan vidare beskrivning kan jag säga att de nedre regionerna även började ömma...

I sista depån i Skänninge ( 8 mil - 4 timmar) tuggade jag i mig en liten bit av en bulle, fyllde vattenflaskan och åt lite på en medhavd bar. Tanken var att försöka växla upp här de två sista milen men det gick till en början trögt. När skylten 10 km kvar till Motala visades kom hela stålviljan och pannbenet fram, benen gick som trumpinnar på den låga växeln och jag susade fram och lyckades köra om flera klungor. Till sist kom jag in i Motala, cyklade längs Vätterns strand och såg pappa stå där vid målgången! Min officiella slutgiltiga tid blev 4:57 timmar men effektiv cykeltid (då räknar jag alltså bort cykellagningen som tog en kvart) blev 4:42. Bra jobbat eftersom min måltid var 5,5 h!

Nu har jag en hel tjejklassiker att stolt se tillbaka på.

Vansbrosimmet var enklast (måltid 40 min, officiell sluttid 29:45 h) Vi gjorde det till en mysig grej jag och Pär och åkte till Grythyttan direkt efteråt.

Lidingö Tjejlopp var tufft men jag lyckades förbättra min tid från Tjejmilen trots mer kuperad bana (måltid 1:15 h, officiell sluttid 1:11 h)

Tjejvasan var det grymmaste loppet eftersom jag tränat så mycket inför det, hade bra valla och fick en jättebra tid. (måltid 4 h, officiell sluttid 3:31 h)

Tjejvättern var tuff, bitvis tung men ändå en positiv om ändå genomblöt upplevelse.

(måltid 5,5 h, officiell sluttid 4:57 h)

Jag är glad och stolt över att jag fixat Tjejklassikern och att jag på alla delmoment tävlat mot mig själv och lyckats komma under min måltid.

Off we go!

Tack för alla fina pepp-kommentarer, det värmer.



Nu är husbilen packad och off we go to Motala.



Lycka till alla som cyklar imorrn!!!!

2 days to go...

Jag tror polletten ramlade ner när kuvertet kom med posten idag. Jag ska verkligen cykla 10 mil på lördag. Hur det känns? Jo, faktiskt helt ok. Förmodligen är Tjejvättern det delmoment jag inte förberett mig speciellt inför, kanske eftersom jag knappast tränat inför det som jag borde ha gjort (fy mig). Därmot ser jag fram emot att få se Östergötland från en cykel, njuta av att genomföra den sista etappen av Tjejklassikern och att få träna i säkerligen 5 timmar på lördag blir gött och härligt!

Snygg och funktionell cykeltröja
från Axa som jag cyklar i på lördag

Vårruset 5,3 km - 32:08 min

En för året helt ny bansträckning gör att jag inte riktigt kan jämföra årets resultat med förra året, men efter mina egna noteringar så persade jag. Nöjd som attan!

Hör och häpna - det var lättsprunget idag. Efter första kilometern hade det gått strax under 6 minuter och efter 2 km hade det gått 12,30 min. Det är stor skillnad mot de 7-7,30 min/km som jag springer på annars. Vid andra vätskekontrollen tog jag några klunkar vatten men sprang på för att inte tappa fart. I allra sista uppförsbacken fick jag gå några metrar för att häva ett håll som satt sig i höger sida, sen fortsatte jag springa och knöt näven istället.

Klockan visade att det tagit 32:08 min och eftersom jag vet att de lagt målgången 300 meter från förra årets mål så betyder det att jag kapade min tid och sprang snabbare. Coolt! Detta taggar mig naturligtvis till att träna upp mig så jag får en mycket bättre miltid på Midnattsloppet än på både Tjejmilen och Lidingö Tjejlopp förra året.

Den stora kalashelgen!

Födelsedagskalas i all ära, men när man kan pricka in 3 stycken på en helg och en Mors Dag - då är man mitt i firandets mecka. Allra käraste mormor har nu uppnått 80 år vilket skulle firas på det allra bästaste sättet. Hon blev nerbjuden till mamma och pappa dit vi också åkte i fredags eftermiddag, precis när vädret började visa sig från sin allra bästa sida!

Vi började med att fira lillebror som fyllde år för en månad sedan. Han fick en snygg t-shirt och ett par strandshorts från Hang loose. De passade perfekt och han blev mycket glad! Papsen fyllde år i torsdags så även han fick paket, ett par snygga ljusa brallor, en gul skjorta och en somrig tröja att ha utanpå skjortor om kvällarna.

Lillebror

En 80-åring ska firas stort och därför hade vi champagnefrukost med jordgubbar på lördagsmorgonen. Ja, det fanns även massor av andra godsaker som fil, färska bär, nybakt bröd, jos osv (hotellfrukost a la Wiberg) som vi avnjöt. Medan pappa, Pelle och lillebror sjösatte båten tog jag, mamma och mormor en promenad i byn i det vackra solskenet. Eftermiddagen spenderades på en filt i gräset på baksidan.

Jubilaren

Bord var bokat på Axmar Brygga till kl 16. Vi fick fönsterplats och satt och njöt av mat, vin och utsikt hela eftermiddagen. Efterrätten hade mamma ordnat så vi åkte hem och satte oss på altanen där vi fortsatte kalaset. Spelade TP till långt in på natten, drack iskallt mousserande rosévin och hade en riktigt härlig kväll!

Familjen

Efter att vi firat 3 födelsedagsbarn var det så söndag och Mors Dag. Pappa hämtade upp farmor och vi styrde kosan mot Växbo kvarn, mitt i vackra Hälsingland. Där strövade vi runt ett par timmar, kikade på kvarnen, linspinneriet och i hantverksbodarna. Jag köpte en påse med små pepparkaksformar till Pelles systerdotter, som hon ska få när hon fyller 5 år senare i sommar.

Växbo Kvarn

Växbo Krog

Liksom på lördagen låg vi på baksidan hela eftermiddagen i solen och surrade. Jag och mamma kikade i tax-free katalogen och försökte bestämma oss för vad vi ska köpa till ut- och hemresan.

Mamsen - mitt eminenta resesällskap!

Pappa grillade och vi åt en sen familjemiddag innan det var dags för mig och hjärtat att rulla hemöver igen efter en riktig toppenhelg (som vanligt!)

Mammas goda cheesecake

Sista bilden får bli på den härliga sommarklänningen jag hittade i mammas garderob. Idag köpte jag mig en likadan från Indiska. Den blir perfekt till mitt kusinbarn Novalies dop. Jag har fått den viktiga uppgiften att vara hennes fadder och då vill jag ju vara extra fin :)

Sommarklänning

Det blev en sen kvällspromm idag. Har varit på stan hela eftermiddagen, träffade upp Tessan för en solig middag på Wayne's och lite uppdatering vad som hänt sen sist. När jag kom hem var Pelle i full färd med att ta på sig fotbollsmundering så jag bytte raskt om till prommkläder, hoppade in i bilen med honom och knatade hem från Nacksta där hans match var. Ljuvligt väder ute, önskar att vi fick behålla den här temperaturen resten av sommaren...

Imorrn är det Vårruset! Håll tummarna för uppehåll och skönt "löparväder".

Pain is temporary...

Vansinnet har nått sin gräns!

Intag efter lunch: 1 äpple, 1 banan.

Planen var att provcykla min kollega Elins cykel, som också är det fordon som ska ta mig runt Tjejvättern. Jag gav mig iväg i mina vadderade cykelbrallor. De är snygga men förbannat osköna alltså! Som en gigantisk Pampers mellan benen... Hur som helst, cyklade bort mot Sidsjön för där är det trivsam omgivning. Trampade på uppför alla backar, hade vinden mot mig men det kändes inte jobbigt alls. Tack och lov fick jag vila i en relativt lång nedförsbacke och plötsligt var jag i Allsta, 18 km hemifrån.

Här i Allsta fick jag en mycket klok idé om att prova cykla gamla vägen mot Nolby, en väg jag varit sugen på att testa. Betänk här att jag fortfarande bara ätit ett äpple och en banan. Sagt och gjort, jag cyklade på mot Klingsta, tog av mot Nolby och här började uppförsbackarnas låååånga väg. Backarna var så sega att det ibland kändes som att jag stod helt stilla! Landskapet efter den här vägen är så vacker, då man cyklar upp på en platå och ser ut över hela Ljungan. Det doftade av hägg och liljekonvalj och var väldigt tyst när bilarna inte störde friden. Från avtagsvägen i Klingsta fram till Nolby är det lite över 10 km och väl där började benen kännas jobbigt stumma. Den berömda väggen var på väg emot mig med hög fart. Jag stannade till och drack en massa vatten, sen upp på cykeln igen.

Från Nolby/Kvissleby går det en jättefin led som heter Strandleden. Den löper längs med stranden ända in till stan och kantas träd, buskar och blommor. Jag försökte med all kraft jag hade att fortsätta cykla i samma tempo som tidigare men ju närmare hemmet jag kom desto tröttare blev jag. I Bredsand fick jag stanna på Tempo för att klämma i mig en banan kvickt!!
Väl hemma var duschen såå skön, maten såå god och soffan såå mjuk. Nu ska jag stretcha benen coh lära mig en läxa: ladda med energi innan ett pass av det här slaget!

4 mil och 2 timmar... Tja, det får väl ses som en medelgod insats?!

Jag hade Johannas låt på hjärnan hela vägen hem, den är så vacker!