Visar inlägg med etikett dåliga dagar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett dåliga dagar. Visa alla inlägg

onsdag 14 oktober 2009

Alternativa aktiviteter

Gick hem från jobbet idag. När verkligheten kommer ikapp och fasaden rämnar, då gör den det på en millisekund. Packade ner datorn och en pärm i väskan, åkte hem och jobbade ett par timmar men hade fel nätsladd med mig så batteriet tog slut i både datorn och i mig. Efter lunch bäddade jag ner mig i soffan, läste nya Camilla Läckberg-boken med en vetevärmare som sällskap och somnade efter ett par timmar. Har fällt krokodiltårar, vilat och försökt vända dagens negativa spiral. Ringde hudmottagningen, där jag gick under specialistbehandling för 4 år sedan, som hänvisade mig till vårdcentralen som måste ge en ny bedömning och skicka remiss till hudmottagningen. Allt detta för att ”det gått för många år sedan du var här sist” som mottagningssköterskan på Hud så sarkastiskt meddelade mig. Hur jävla omständigt och byråkratiskt ska vi ha det i det här landet egentligen? Man ska inte vara allt för sjuk för att orka fightas mot sjukvården, det är helt säkert!

Nu när träningen knappast är en väsentlig del i mitt liv, så har jag fått utlopp för min energi på andra sätt. Som att ta långa promenader och att laga god mat. God mat är dagens njutning och jag älskar att forma rätter utan recept, att på egen hand hitta ingredienser i vrårna här hemma och tillaga något som vi får avnjuta tillsammans jag och Pelle.



Hemmasvängda köttfärsbiffar:

1 dl fiberhavregryn
1,5 dl mjölk
Låt svälla
1 ägg
salt
Santa Maria Chili Explosion
Persilja
Senap
500 g köttfärs

Blanda ner övriga ingredienser i de uppblötta havregrynen. Arbeta köttfärsen smidig och forma till biffar. Bryn lätt i smör. Salta och peppra biffarna i stekpannan. Lägg över biffarna i en ungsform och efterstek i 175 grader i ca 15-20 minuter. Vispa ur stekpannan med 2 dl vatten. Tillsätt en köttbuljongtärning, lite grädde, soja, salt och peppar. Koka potatis och ugnsstek paprikor. Servera och njut!




Citronkyckling med rotsaker

400 g kycklingfilé
1 rödlök
4 vitlöksklyftor
1 squash
4 morötter
1 gul/1 röd paprika
4 potatisar
1 palsternacka
1 citron
½ fetaost
timjan
svartpeppar
salt

Klappa in kycklingfiléerna med salt och peppar. Skär alla rotsakerna, klyfta rödlöken och vitlöken. Tvätta citronen och skär i tunna skivor. Lägg allt i en ugnsform, helt en järnform. Krydda med massor av timjan, helst färsk. In i ugnen på 175 grader i 30-40 minuter. Smula över fetaost de sista 15 minutrarna. Servera med en kall yoghurtsås (turkisk yoghurt, citron, örtsalt, timjan, peppar)!

onsdag 18 mars 2009

En dålig fas

Jag hade skrivit en långt och välformulerat inlägg. Det försvann *grr*.
Ni som inte vill läsa ett smått negativt inlägg - sluta läsa nu.

Jag har kommit in i en fas där träningen känns trist. Fasen började i måndags då jag var helt energilös och fattig på ord som kunde sätta finger på känslan jag hade. Var jag bara matt efter helgen? Imorse var det precis likadant, gäspningarna avlöste varandra, gaisten var borta och jag letade hejvilt efter energin. Spårlöst försvunnen. Jag triggas ju av adrenalin som kickar i taket, energibooster som slår volter och ett makalöst driv i träningen. Kontentan är att jag blir skitsur, ökar vikterna, tränar tills mjölksyran slår slint i huvudet på mig och sen duschar jag. Den där high-kicken kommer aldrig. Var är du? Vad gör jag för fel?
Jag går framåt i träningen, kan öka i princip varje vecka och blir starkare ju mer jag pushar mig själv. Hjärtat säger att det syns på mig att min kropp förändrats, att jag har slimmat ner magen och fått mer muskler. Varför då denna fas? Är det inte nu energin ska komma från alla möjliga håll och lämna mig helt överlycklig efter ett träningspass?

Trots detta usla träningshumör så ger jag blanka fan i vad huvudet säger och följer hjärtat. Jag tränar och låtsas som om det regnar, biter ihop och tänker "det går över". Jag tröstäter inte mörk choklad och chips och tänker att det är synd om mig. Jag försöker bara analysera läget. Någon som har tips hur jag kommer ur "dippen"?

Imorse såg passet ut såhär:

Kondition: 5 min pw + 10 min CT + 10 cykel
Styrka: Militärpress 3*10 8 kg:s hantlar, frivändning med skivstång 3*10, armhävningar med sidplanka 40 st, inåtrotation i maskin 3*10, utåtrotation i maskin 3*10

Nu åker jag och myser med vännerna, det behöver jag!

Käk dag 24 onsdag

Frukost: Fiberhavregrynsgröt med äppelmos och mjölk
Mellis: 1 knäckis med ost, té, några vindruvor
Lunch: Kyckling/fetaostsallad
Mellis: Cashewnötter, banan
Middag: Korvgryta med pasta, gurka
Kvällsmål: Hallon, passionsfrukt, 2 koppar té och 1 glas fun light äppelsaft

torsdag 8 januari 2009

Torsdag: Down

Jag har varit trött idag, trött och en aning ledsen. Eller mycket ledsen, det är en definititionsfråga. Ur gängorna helt enkelt. Tur att de dagarna är lätträknade och imorgon kommer jag vara samma glada tjej igen!
Somnade i schamponeringen hos frissan, i mörkret till lugn musik och kandelabrar i en fåtölj som vibrerade lite lätt. Vem skulle inte somna där? Valde en ljusare färg denna gång då jag ser piggare ut och inte lika blek som jag blir i mörkbrunt hår.

söndag 22 juni 2008

Söndag: Midsommarhelgen

Idag söndag är fjärde dagen jag är ledig. Långlediget brukar normalt innebära träning och skön återhämtning. Den här helgen innebar bara återhämtning. Och sorg.
Vi firade midsommar hos vänner ute på landet med sill-lunch, midsommarregn, promenader, kvällsgrillning i solsken och sällskapsspel med revancher. Det var en jätteskön dag som övergick i natt och vi kom i säng alldeles för sent. Men är det midsommar så är det.
Igår satt vi på altanen och fick sånadär härliga skrattattacker så magen korvar sig inuti.
Kvällen spenderade jag på Filmstaden och avnjöt SATC. Jag grät, skrattade, njöt och trivdes i Carrie, Miranda, Charlotte och Samanthas sällskap. Det var verkligen som ett enda långt Sex and the City-avsnitt. Fast mycket mycket bättre!
Efter bion grät jag en skvätt. Imorse likaså. Rufus har lämnat oss nu. Pelles föräldrar kom hem från Mallorca sent igår och sov över här, sen åkte de vid ett tiden idag och då öppnades tårkanalerna än en gång. Han har ju liksom blivit en del av vår vardag på sån kort tid, alltid en liten vovvsing som viftar på svansen eller slickar min hand när vi ligger i soffan. Han är en otroligt sällskaplig hund och vill helst ligga så nära att han nästan kan krypa in under skinnet på en. Han är bara 2 år och lite valpig med så när gladheten går överstyr nafsar han lite på en men det hoppas jag att de får bort. Rufus, vår Rufus! Det är tur att han inte finns så långt borta och att vi kommer att ses alldeles alldeles snart :)

Penicillinet gör att jag inte har någon ork för fem öre över till mer än promenader och cykelturer. Jag är back on track så snart hjärtat slutar göra dubbelvolter i bröstet på mig!

Hoppas ni har haft en skön midsommarhelg!

tisdag 17 juni 2008

Tisdag forts: Hög på piller

När ska det vända? Jag väntar fortfarande...
Efter ännu en sömnlös natt och värk i tanden ( se förra inlägget) har kroppen gått på sparlåga även idag. Jag har knaprat painkillers och varit till tandläkaren. Slutsatsen blev att jag har en infektion. Åtgärden blev spolning av området för att avlägsna var och sätta mig på en kur Kåvepenin. Så här är jag, hög på painkillers med en jävligt ond visdomstand och väntar ivrigt på att drogerna ska kicka in. Lill-tufsen ligger här bredvid och drömmer i soffan, tassarna springer och han smågläfser som om han jagar ekorrar - det hetaste bytet.

All träningsenergi har försvunnit och jag har en rejäl dipp. Vet med mig att så fort jag har en normalt fungerande käke kommer jag att ge mig ut på svett-jakt igen. Innan dess fortsätter jag att äta middagar i 30-40 minuter och tugga på en sida. Den här jakten på den onda tanden håller mig nog sömnlös ännu en natt...

Tisdag: Visdomständer gör oss visa?

Det är ingen fart på mig alls. För lite sömn i helgen drog musten ur energin. Toppa det med en visdomstand som bedövar hela höger käke och gör det omöjligt att tugga mat, hindrar mig från att sova min skönhetssömn och plågar mig allmänt så har ni där mitt allmäntillstånd just nu. Kände mig dödstrött igår efter endast 5+6 timmar sömn (lördag natt och söndag natt) men att sova är ju en omöjlighet när vissa värktabletter inte tar bort smärtan. Ipren är numer min bästa vän tills jag efter lunch besöker tandläkaren och förmodligen får penicillin utskrivet. Gnäll, gnäll, gnäll men ibland är det bara tungt! Sov bort planerade morgonträningen imorse men det var nog lika bra. Att lyfta tyngder är inte bra för käken när det gör ont bara av ansträningen att ta på sig en tröja :)

Vad är syftet med en visdomstand egentligen?

tisdag 13 maj 2008

Tisdag: Nattsvart

Du är fem år, vaknar på julaftonsmorgonen, förväntansfull och glad. Ser julklapparna under granen och längtar efter att öppna dem. När julmaten är uppäten och Kalle Anka på tv är slut springer du till granen för att återigen få en glimt av vad som komma skall. Döm om din förvåning när utrymmet under granen är tomt, klapparna är borta. Det blir ingen paketöppning, inga klappar. Besvikelsen är stor!! Den känslan finns hos mig idag...

Någon har trampat ner mig i skosulorna och när jag sträckte ut handen för att be om hjälp upp så knuffades jag omkull igen. Det verkar inte bli någon löpsäsong det här. Humöret är allt annat än på topp. Benhinnorna ömmar. 6,2 km promenad blev det i eftermiddags. Jävla piss-skit. Therese som var med mig kan nog intyga att det inte ens var värt ett försök, jag ser ut som en baktung sälunge när jag försöker övergå från rask promenad till löpning. Allt vad som heter skenben är stumt och ömt. Det här är en sån dag när chokladkakan och gottepåsen ligger lika nära till hands att trösta mig med som tårarna ligger nära ögonfransarna. Fine, jag har inget marathon att "attend to", bara ett sniket Vårrus om två veckor. Men löpningen är ju underbar, den ska ju hjälpa mig att få upp flåset, jag ska ju springa 1 mil på Gärdet/Djurgården i augusti och 12 km i Ljusne i september. Jag ska ju ut och nöta skogsstigar på eftermiddagar och kvällar i sommar med ljum luft i lungorna och lätta löpsteg i benen. Vad kommer det bli av allt det här? Raska promenader och ett risigt humör? Jag viker ner mig och säger godnatt.

söndag 9 mars 2008

Melankoli

Det har varit en märklig helg. Av någon anledning ligger känslorna konstant utanpå kroppen sen några dagar tillbaka, jag kan inte riktigt styra dem och blir lätt frustrerad då jag inte fattar vad det beror på. Idag fick jag därför ta mig en ordentlig funderare till varför jag mår såhär märkligt.

* Jag gillar ju att vara hemma, att vara ensam är inga problem utan kan vara avkopplande och skönt då jag är en social ensamvarg! Jag älskar att ha människor omkring mig, umgås gärna med mina vänner, familj men har ändå ett stort behov av att vara ensam. I helgen har Pelle varit och mekat med skotern och vännerna haft planer på annat håll så jag har inte varit så socialt aktiv. Det har stört mig, av någon konstig anledning. Förmodligen för att jag behöver vara någon nära, få prata av mig och be om råd. När jag inte kan det jobbar hjärnan extra mycket och gör tokiga tankevurpor.

* Jag visste redan förra året då jag började på mitt nuvarande jobb, att det bara skulle vara tillfälligt. Fabriken kommer att läggas ner och mitt yrkesliv fortsätter någon annanstans. Aktivt söker jag jobb, letar på ams, lokusjobb och hos diverse rekryteringsföretag - tar kontakt med personer jag vet behöver personal och engagerar hela min själ i att hitta ett jobb innan skutan sjunker. Det känns roligt att veta att jag kommer att möta nya utmaningar, träffa nya människor och få nya arbetsuppgifter. Men det skrämmer mig. Jag har otroliga kollegor på mitt jobb, vi fnissar, surrar, löser korsord, har tjejkvällar, skämtar, hittar på galna upptåg och stöttar varandra i situationen som råder. Jag mår illa bara av tanken att jag ska behöva ge upp mina änglar till kollegor och byta ut dem mot nya.

* Jag har fått upp motivationen rejält när det gäller träningen. Det är inspirerande, galet endorfinkickande och adrenalinet pumpar varje gång jag kör mitt pass. Ändå är det något som fattas. Feedback är viktigt i alla lägen men just nu har jag ingen att träna med, bloggen är min enda kanal men jag är alldeles för anonym här och har kanske för få kontakter för att få den egentliga peppning och feedback som jag behöver.

Imorgon är en ny dag och då kommer jag återigen att omges av fantastiska människor.
Jag behöver få babbla, fnissa och surra för att känna att jag är jag igen. Det här är inte jag, det är bara en elak skugga av vad som egentligen är jag. And I don't like it!
Jag är ju en glad skit egentligen!!

Träning vecka 10
Måndag: 22 min löpning 3 km, 3 min nedvarvning, styrka mage och rumpa
Tisdag: 50 min rask promenad 5 km
Onsdag: Vila
Torsdag: 50 min rask promenad 5 km
Fredag: Vila
Lördag: 44 min löpning 6 km, 3 min nedvarvning, styrka axlar och mage 10 min
Söndag: 23 min löpning 3 km, 10 min nedvarvning 1 km, styrka rygg, axlar, rumpa, mage 30 min

267 min
23,3 km

fredag 29 februari 2008

Skottdagen

Hur gör man för att skriva av sig som kanske låter gnälligt men som man vill få glättigt? Ändrar man färg? :)

Den här dagen hade jag lika gärna kunnat vara utan faktiskt. Det är fredag (underbart!!!), solen skiner (härligt!!!), jag slutar tidigt (vardagslyx!!!) och det finns alltså fina förutsättningar för en skön promenad. Det finns till och med möjlighet att gästa gymmet. Varför sitter jag då här, inomhus och bloggar?
1. Har skavt upp ett sår på ovansidan foten som känns vid varenda rörelse jag gör, oavsett plåster.
2. Har kliat upp ett snyggt sår i armvecket som stramar, svider och gör allmänt ont.
3. Har fått muppiga utslag på hakan, förmodligen av jackan jag har när jag prommar. Den är liksom omöjlig att dra ner dragkejdan på för då fryser jag så dant om halsen och en halsduk får inte plats under.
4. Ska sova borta hos en vän med kissekatter och det dummaste jag kan göra är att utsätta min kropp för mer påfrestningar inför det besöket. En svett-attack och jag är förlorad liksom, då blir huden salt och eksemen får spunk/blossar upp.

Kontenta: Jag sitter inne och tjurar :)

Det blir en intensiv helg för mig. Finaste vännen kommer med tåg ikväll och vi åker tillsammans ut till finaste vän 2 för att mysa. Imorrn går vi lös på butikerna i stan, äter gott på restaurang och avslutar kvällen med Magnus Betnérs stå-upp-show. Jag kommer med andra ord inte vara så aktiv här förrän på söndag, men med ny energi i kroppen, planer för mars månad och en snygg uppföljning av februari.

Och vet ni, byxorna sitter lösare än på länge :)

fredag 1 februari 2008

Irriterad

Idag är jag något dämpad. Jag önskar att jag kunde sprida en massa fredagsenergi, känna glädjen flöda i hela kroppen och se fram emot helgen. Men finns det något värre än att tvingas vara stilla mot sin vilja?
Jag håller på att bli knäpp. Att inte få röra sig, känna pulsen höjas och tillåta kroppen att svettas bryter mot mina principer. Fine – jag är ingen träningsnarkoman, ej heller fanatisk när det gäller att hålla igång men jag skulle kalla mig själv normalt aktiv. Utan kontinuerlig motion påverkas min kropp negativt: jag tappar humöret fast jag tyglar mig själv, kroppen känns seg och slappare än vanligt, jag blir lätt trött och orkar mindre. Ja effekterna av utebliven träning är inte bra med andra ord. Trots skitvädret ska jag nog försöka ge mig på en promenad i eftermiddag för att ge lungorna lite syre och imorrn ska jag simma. Jag vill helst inte utsätta ryggen med för mycket påfrestning och simning är ett bra komplement till träning.

Usch vad sur och grinig jag är idag. Jävla skitrygg.

torsdag 24 januari 2008

Otäckt

Det är ingen bra dag att få en konstig känsla i kroppen. Jag har det idag. Yr utan att röra mig, matlusten är som försvunnen och magen känns allmänt skum. Är det vätskebrist? Är det synen som blivit sämre? Är jag sjuk? Har varit yr ett bra tag nu och har väl försökt tro att det beror på att jag dricker noll och ingenting, varken under dagen eller efter träning. Dumt, jag vet, men jag är aldrig törstig. Vilket gör att min andra teori om att jag skulle ha diabetes (hypokondrikern i mig vaknar och jobbar ihjäl sig sånahär dagar) faller rätt mycket eftersom de tydligaste tecknen på sjukdomen är att man blir mer törstig och därmed mer kissnödig. Skumt är det i alla fall.

Ska försöka fokusera tankarna på något annat nu när vi ska åka iväg istället än att stirra mig blind på vad det kan vara för fel på mig :)

onsdag 7 november 2007

Inre kaos

Avslutningen på den här dagen blev bara skit skit skit. Samlar jag alla mina tårar i en bägare så rinner det över. Sitter här och gråter och tackar er sååå mycket för era fina och peppande kommentarer som jag suger i mig likt pappret suger i sig salta tårar. Jag pallar inte att vara jätteglad, energisk och alla till lags varje dag, det slår tillbaka på mig - det har kvällen bevisat.
Jag borde veta bättre och lära mig av olika situationer. Alla människor är inte perfekta och jag kommer aldrig bli det. Jag kan bara förbättras och det jobbar jag på. Synd att det alltid den man älskar mest som berättar vad det är man måste ändra när man själv inte ser det.
Imorgon vill jag vara glad, känna mig smal och tycka att livet är underbart. Idag vill jag bara sova bort allt.

Träningen gick jättebra och hela kroppen känns tokmör just nu. Jag har, som jag berättat tidigare, något problem med mina benhinnor. De är rätt känsliga och jobbar jag för mycket mot hårt underlag med fel skor så blir det knas. Jag vilar imorgon och ser fram emot en lång power walk på fredag istället. Det blir säkert ett skönt slut på arbetsveckan så jag får rensa tankarna och knyta ihop säcken.

Dagens träning:
  • Cardio: 15 min SM + 10 min CT + 25 min löpband
  • Rygg: 2* 15 40 kg