Run baby run!

Om det var super-dunder-mega-kuren med kortison igen som gjorde susen eller om det var min egen envishet, det vet jag inte, men imorse när jag vaknade så kändes kroppen normal igen. Illbattingarna hade gjort reträtt och jag kunde glatt lägga ner ett stycke träningsbralla, ett linne och en sporttop i handväskan. Kände av benhinnorna ganska så på en gång... Konstigt med tanke på att jag sprungit flera rundor nu med varierande längd och underlag utan minsta känning. Jag tror banne mig att Sidsjön håller ett sämre underlag än jag nu är van vid. Ska testa Ryggis nästa vecka. I alla fulla fall så har jag bestämt mig att benhinnorna inte får sätta käppar i hjulet denna gång så planen är att härda dem på bästa sätt, variera längd på passen och inte hoppa över träningen när det ömmar utan istället ta ett kortare pass.

Idag fick det bli ett tempopass med tryck i benen. Normalt springer jag Sidsjörundan på en hastighet av 7-7:30. Idag låg jag på precis 6:00-tempo. Hur skönt är inte det?? De 3,1 km som rundan består av brukar i runda slängar ta mig 21-23 minuter att springa i lugnt tempo, idag var jag i mål på 18 minuter! Ha, där fick mitt självförtroende sig ett rejäl boost. Som jag nämnt tidigare så känns det i kroppen att jag har mindre att springa med och hjärtat pumpar på ett annat sätt. Benen känns riktigt pigga på alla pass så jag är riktigt nöjd med framstegen jag lyckats göra trots att jag inte har någon kontinuitet på löpningen.

Var på synkoll tidigare idag och där konstaterades att jag nu gått från -4 till -4,25. Jag är snart riktigt blind! Fick med mig 5 par endagslinser som jag ska testa och utvärdera till på måndag. Dessa linser släpper igenom mer syre och kan på så vis minska torrheten i mina ögon. De kan även korrigera det lilla brytningsfel jag har. Råkade däremot glömma att betala för mitt besök hos optikern! Pinsamt... Ringde nyss och bad om uppskov till nästa vecka då jag ska tillbaka på utvärderingsbesök :)

Alltid är det några planer som grusas

Det blir inte roligare än man gör det till sägs det, men hur roligt är det egentligen att ligga på hela ryggen i soffan och vänta ut de små röda illbattingar till eksem som villigt intar både ögonlock, läppar och händer? Med alla medel som finns hemma har jag försökt kurera och smörja bort men inget sker. Efter alla dessa år med illbattingar har jag små knep att ta till men denna gång verkar det lönlöst. Misstänker att fukten och allt regnande utlöser detta. Jag som vill jaga minutrar och kilometertider i spåret får snällt stanna hemma. Alternativ träning? Jaaa ni, eftersom jag under ingasomhelst omständigheter kan utsätta kroppen för svett när jag är i detta tillstånd, ej heller ställa kroppen i en dusch, så finns det väl inte så mycket mer att göra än att vänta? Jag ska köra en dunder-kortison-kur inatt, smörja in händerna med det starkaste medikament jag kan hitta, sätta på mig de allra sexigaste bomullsvantarna och hoppas att jag blivit befriad när gryningen infinner sig. För imorrn mina damer (och herrar om det finns sådana läsare) har jag ju planerat in värsta sköna löp-passet vid Sidsjön. Träningsskorna, löparbrallorna, funktionstishan och sporttoppen ligger redo och vill inget annat än bli genomsura i svett. Är illbattingarna mindre röda och inte lika kliande så ger jag mig iväg. Hoppas även att självsprickan i höger långfinger läkt ihop, för att tvätta händerna mina vänner är knappast en fröjd. Tänk salt i sår, så känns det.

Och by the way - det här inlägget var inte tänkt som något gnäll. Mest bara att ventilera mina känslor.

Semestertider

Oj vad det gapar tomt bland mina inlägg på bloggen. Spenderar massor av tid med familjen i båten, på stranden, i löparspåret (men då är bara delar av familjen med), på promenadstigar, vid middagsbordet, i soffan, i bibblan läsandes en bok (den dagen jag skaffar hus ska jag också ha bibliotek) men det är kanske inte så värst socialt... Har nyss avslutat "Sommardöden" och gick direkt på "Höstoffer" av Mons Kallentoft. "Midvinterblod" ligger hemma och väntar på att bli läst, den bok som egentligen är först av alla i serien. Jag läser lite bakfram kan man säga.

Något som känns otroligt bra är att formen verkar vässad inför Midnattsloppet, att benhinnorna klarar asfaltslöpning till viss del och att hjärtat gillar att slå lite hårdare i uppförsbackarna. De 5 mjölkpaket jag lyckats springa bort känns i formen. Vet inte om andra tycker det syns, men jag ser det, känner det, märker det och det är väl det som räknas va? Hur jag själv mår? :)

En slutsats jag dragit efter alla löparrundor detta år är: det är som allra härligast att springa i regn eller precis efter en regnskur. Det är härlig luft, doftar gott och lagom temperatur.

Massa finbesök

Igår hade jag och mamsen fullt upp att planera och förbereda svärföräldrarna och sambons syster med familjs ankomst. Svärisarna kom idag och syster med familj kommer imorrn. Vi gjorde inlagd strömming, Kristina Krusenbergs sill (!!), storhandlade, fixade efterrätt, lagade rabarberkräm osv. Mellan allt handlande, planerande och fixande hann jag sno åt mig lite tid för träning och konstaterade snabbt att jag är i fin form trots bortfall av träningsdagar. Sweet! I like!

Idag insåg vi att det såg snålt ut med frukt till den goda osten vi ska äta ikväll. Därför tog jag och mamma en promenad till ICA. Dit är det 5 km och hem lika långt så det blev 1 mils rask promenad. Nu när svärisarna anlände behövde Rufus (vovven) rastas så vi tog en skogspromenad och visade omgivningarna. Mina blåsor på hälen bättrades på och vi la 6 km till på dagens aktivitet. Underbart! Semester ger så mycket mer tid till träning och jag tok-gillar det !

Runners high

Känslan av att ha kilometer av löpning i benen är total. 3 veckor sen sist och hjärtat klappade i samma gamla invanda takt. Känslan av en lättare kropp som tog mig framåt var glädjande. Jag orkar mer, orkar hårdare, orkar längre. Ändå var dagens pass ett pulstest för att se hur mycket jag tappat på dessa veckor. Slutsats: inget. Snarare har jag byggt upp energi och ork, för jäklar vilket driv det var i stegen! Regnet öste ner när jag gav mig av och fortsatte forsa under löpturen men jag hade för mycket endorfiner för att störas av chippande skor, kladdigt underlag och en strid ström av vatten som rann ner från hjässan till linnet. Dessa intryck fick bara känslan av att vara oövervinnerlig att öka. Jag älskar dessa adrenalinkickar som löpningen ger.
De är... total!

Totalt träningstid: ca 25 min (har tyvärr ingen exakt tid, detta är mammas tidangivelse. Hon väntade hemma med lunchen i ugnen :)
Total sträcka: 4,1 km

Jag har mycket tryck kvar och många löprundor. Visst minns ni mitt träningsmål att komma i mål på Midnattsloppet på 60 minuter? :)

Fint sätt att starta första semesterdagen på!

Doften av...

...semester ligger som en parfymdimma över lägenheten. Vi firade in "dagen innan vi går på semester" med Lax Chablis och kallt vitt vin. Det tyckte vi att vi var värda. Galet många övertidstimmar kan nu läggas på flexkontot så det är nog med gott samvete som jag knappar in "semester" som frånvarokod på datorn och stämplar ut mig.

Första anhalt på semesterschemat är den vackra hufvudstaden. Vi åker redan imorgon efter att lunchen placerats i magen och packningen i skuffen.

Pelle har köpt nya löpardojjor så nu får jag sällis i löparspåret på semestern. Gissa om jag längtar efter pulstoppar och mjölksyra i benen :)

....

Jag återkommer när schemat är mindre späckat, när semestern står för dörren och det finns hur mycket tid som helst att använda till träning, njutning och livskvalitet. Just nu simmar jag omkring i ett ändlöst ingenting och försöker jobba mig mot målet som känns rätt onåbart men som jag vet väntar runt hörnet på fredag. Tur att jag har mitt älskade finaste hjärtat så nära som får mig att må så bra som jag egentligen förtjänar. Han är den vackraste juvelen i mitt smyckesskrin.

Tränat på golfsving - check!
Kommit i mina gamla snygga ljusa slitna jeans - check!
Belöningsshoppat underkläder och smycken - check!
Luktat på nykläckt bebis - check!
Ätit mysmiddag med rött vin med älsklingen i solen på balkongen - check!
Sovit många timmar - check!

Helgen har gjort mig gott. Många timmars mys med hjärtat gör mig alltid gott.

Har ju bestämt mig för att återuppta golfen. Det var sisådär 5-6 år sen jag spelade sist. Sitter svingen och bollträffen fortfarande? Bevis nedan...

Det här med kräm

Sommaren ger mig vansinniga cravings efter kräm. Det är ett nästintill onaturligt begär som inte går att hindra, som jag inte vill hindra men som hindrar sig själv när råvaran tar slut. Jag pratar naturligtvis (!) om rabarber-kräm! Första skörden gör jag hos mamma i början av juni. Helst skulle jag vilja ta så många rabarberstjälkar att det räckte över hela sommaren, men det är ju omöjligt för då får inte de äta denna ljuvligt svalkande goda kräm. Butikerna brukar sälja rabarber så de är mina reservalternativ om jag inte lyckas "tigga åt mig" några stjälkar från vänner. Till nästa år har jag vänligt bestämt mig att ta skott från mamsen och sätta här på gården. På så vis kan jag obegränsat (eller nja) njuta av rabarberns syrliga sötma.

Mitt grundreceptet på krämen lyder:

4 dl vatten

1 dl socker

700 g rabarber

2 msk potatismjöl

Koka upp vatten med socker. Skär rabarbern i bitar. Låt koka upp, ta från plattan och rör ner potatismjölet utspätt i lite vatten. Låt stå över natten i kylskåp. Smula knäckebröd på krämen, ät med mjölk och knäckesmörgås.

Igår var jag hos Camilla på grillkväll. Jag vet att de har rabarber.. och lyckades sno en innan kvällen var över (jo jag frågade givetvis om jag fick ta en :). Hade sparat lite av den ranson jag fått av mamma förra helgen så jag hade ca 300 g rabarber att använda till kräm. I kylen stod en halv kartong jordgubbar och såg inbjudande ut så även de fick ramla med ner i kastrullen. Slutresultatet blev såhär:

Kokades igår kväll och avnjöts imorse iskall med just mjölk och knäckesmörgås med skinka på. Åh, det är den absolut bästa starten på dagen!

Värmebölja

Pallviken var picknickstället för kvällen. Till mitt stora förtret glömde jag kamreran. Dööööh, den ska ju alltid vara med! Galet... Jag hade varit förutseende och packat en massa goda grejer som greksallad, iskall vattenmelon i bitar, jordgubbar, vatten, engångsgrill och korv. Vi tog många dopp, jag somnade i solen och vi passade på att njuta ordentligt av den fina eftermiddagen/kvällen.

For direkt till ranchen och slog en hink bollar. Svingen och träffarna börjar sitta bättre nu, tack och lov. Ibland blir det toppar men oftast tittar jag upp för tidigt, nyfiken som jag är. När Pelle och Johan skulle gå 9 hål åkte jag hem. Hade redan börjat bli halvt uppäten av knotten och glömt tunn långärmad tröja hemma...

Konstaterande: Det är 25,9 grader varmt ute. Det är 28,9 grader varmt inne. Vi skulle behöva en välfungerade AC. Korsdraget vi jobbar hårt med ger inte speciellt goda resultat och jag vaknar fortfarande svettig på nätterna. Däremot älskar jag sommaren och värmen så jag vill inte klaga. Enligt de som vet blir det svalare redan imorrn. Bah!