måndag 26 oktober 2009

Sverige goodbye! USA hello!

Veckan jag sett fram emot så länge har äntligen kommit. Idag roddade jag ihop de sista kunderna och hade möte på jobbet varifrån jag sen tokstressade iväg till massören med andan i halsen och regnet på huvudet. Jag hann inte ens stoppa pengar i p-automaten men tack och lov ingen p-bot på rutan när jag kom tillbaka! Massören på Teamed masserade ut den hemska låsning/värk jag haft under 3 veckors tid. Jag har lyckats få 2 nackspärr(er?) på 3 veckor och inte kunnat ta riktigt djupa andetag så en rejäl omgång av ryggen var välbehövlig. Fick några pikar om att försöka sänka axlarna till normal nivå och sluta stressa :)

Efter besöket hos massören väntade IKEA och sen sent käk. Nu har jag äntligen packat också, något jag dragit på in till sista sekund. Jag hatar att packa! Väskan är endast halvfull för planen är att shop til I drop ! Å vet ni!! Jag har ju äntligen fått den där remissen till hud (inte en dag för sent) men lyckats komma över någon mirakelsalva så eksemen är på rejält återtåg. Jag har lagt mina löpartights allra längst upp i packningen tillsammans med ett linne och en sporttop. Jag bara lääängtar efter att flåsa mig längs gatorna och jobba upp kondisen på semestern!!

lördag 17 oktober 2009

torsdag 15 oktober 2009

Just what I need

...och just som jag skrev det blev jag påmind att jag snart kommer att "tvingas" vara engelskspråkig 24/7 i nästan tre veckor. Tre veckor mina vänner, jag som bara slänger mig med små engelska fraser hit och dit i vanliga fall. Hur ska det gå? Jag kommer inte ens att säga "kan du skicka smöret" till Pelle på frukosten utan även där ska jag hacka mig fram på knagglig engelska. Haha, det kommer att bli fruktansvärt roligt och svårt men jag kommer nog hem med en lite mer engelskbegåvning än jag besitter just nu!

Ikväll landade jag i Siwans mjuka soffa efter en stressig dag på jobbet. Läkarbesöket på vårdcentralen gick bra. Eller bra och bra, fort gick de då alla gånger! Läkaren stod upp under hela den minut som jag vistades i hans undersökningsrum. För jag kan knappast kalla det att han undersökte mig, nehej då. Han tittade på händerna, konstaterade att en remiss till Hud ska skrivas, att jag behövde få starka kortisonsalvor och att recept + remiss skulle skrivas i sekunden jag gick utanför dörren. Jag passade även på att få blåsa i en peffmätare så jag kunde få ny astmamedicin men stressade utandningen så jag vet inte alls om jag får rätt dosering på Symbicorten. Det återstår att se. Nu rullar åtminstone bollen, så vi får se vad som händer, om jag får en tid på Hud på den här sidan nyåret och vad som händer med kropp och själ i öknen.

Kvällen hos Siwan blev mysig som vanligt. Nästa träff hos Mima. I love my girls!

onsdag 14 oktober 2009

Alternativa aktiviteter

Gick hem från jobbet idag. När verkligheten kommer ikapp och fasaden rämnar, då gör den det på en millisekund. Packade ner datorn och en pärm i väskan, åkte hem och jobbade ett par timmar men hade fel nätsladd med mig så batteriet tog slut i både datorn och i mig. Efter lunch bäddade jag ner mig i soffan, läste nya Camilla Läckberg-boken med en vetevärmare som sällskap och somnade efter ett par timmar. Har fällt krokodiltårar, vilat och försökt vända dagens negativa spiral. Ringde hudmottagningen, där jag gick under specialistbehandling för 4 år sedan, som hänvisade mig till vårdcentralen som måste ge en ny bedömning och skicka remiss till hudmottagningen. Allt detta för att ”det gått för många år sedan du var här sist” som mottagningssköterskan på Hud så sarkastiskt meddelade mig. Hur jävla omständigt och byråkratiskt ska vi ha det i det här landet egentligen? Man ska inte vara allt för sjuk för att orka fightas mot sjukvården, det är helt säkert!

Nu när träningen knappast är en väsentlig del i mitt liv, så har jag fått utlopp för min energi på andra sätt. Som att ta långa promenader och att laga god mat. God mat är dagens njutning och jag älskar att forma rätter utan recept, att på egen hand hitta ingredienser i vrårna här hemma och tillaga något som vi får avnjuta tillsammans jag och Pelle.



Hemmasvängda köttfärsbiffar:

1 dl fiberhavregryn
1,5 dl mjölk
Låt svälla
1 ägg
salt
Santa Maria Chili Explosion
Persilja
Senap
500 g köttfärs

Blanda ner övriga ingredienser i de uppblötta havregrynen. Arbeta köttfärsen smidig och forma till biffar. Bryn lätt i smör. Salta och peppra biffarna i stekpannan. Lägg över biffarna i en ungsform och efterstek i 175 grader i ca 15-20 minuter. Vispa ur stekpannan med 2 dl vatten. Tillsätt en köttbuljongtärning, lite grädde, soja, salt och peppar. Koka potatis och ugnsstek paprikor. Servera och njut!




Citronkyckling med rotsaker

400 g kycklingfilé
1 rödlök
4 vitlöksklyftor
1 squash
4 morötter
1 gul/1 röd paprika
4 potatisar
1 palsternacka
1 citron
½ fetaost
timjan
svartpeppar
salt

Klappa in kycklingfiléerna med salt och peppar. Skär alla rotsakerna, klyfta rödlöken och vitlöken. Tvätta citronen och skär i tunna skivor. Lägg allt i en ugnsform, helt en järnform. Krydda med massor av timjan, helst färsk. In i ugnen på 175 grader i 30-40 minuter. Smula över fetaost de sista 15 minutrarna. Servera med en kall yoghurtsås (turkisk yoghurt, citron, örtsalt, timjan, peppar)!

måndag 12 oktober 2009

Nytvättat hår...

...är säkert en vardaglig sak för de flesta. Alla ni träningsbloggare där ute tvättar nog håret var och varannan dag, med era egna händer. Jag fick hjälp av min fina vän Camilla att göra det idag. Tvätta håret alltså. Hon schamponerade och balsamerade (nu lät det iofs som att jag var en död mumie :) och jag stod lutad över badkarskanten och lät mig tvättas. Ja kära lilla skara läsare (har jag någon kvar förresten? :), läget är liksom lite fram och tillbaka. Skoven kommer varannan dag, händerna är nästan alltid odugliga till diverse sysslor men jag gör så gott jag kan och jag jobbar hela tiden efter devisen "det finns de som har det värre!". Pelle sköter allt som har med vätska att göra, allt från att hänga tvätten, till att pressa citron över min fisk, till att skala potatis, skala äpplen till äppelmosen, till att torka matbordet... Life goes on!

I helgen har jag pysslat som attan med den jag kan. Bakat, lagat god mat, gjort äppelmos osv. Tagit låååångpromenader i vackert höstväder och njutit av krispig luft. Ikväll kom två av mina fina vänner över på kaffe och vi surrade i flera timmar. Livskvalitet!! Jag väljer gläde :)

Som ni märker så kommer denna blogg inte att bli en träningsblogg på den här sidan nyåret, men jag lever på hoppet haha!

torsdag 1 oktober 2009

Ur form

Nu har det varit ett för långt break från träningen. Allt blir eftersatt, musklerna har ersatts med något degigt som kallas fett och kroppen känns långt ifrån ok. Trött, slö och orkeslös/degig, slapp och konditionslös kan man sammanfatta känslan av mig själv just nu.

Jag är riktigt glad att eksemen är på återtåg, händerna börjar se relativt normala ut för att vara jag och jag mår riktigt bra i övrigt. Därför behöver jag nu göra ett försök att ta mig tillbaka i träningsvärlden. Gymkortet är nu uppsagt men det finns fortfarande chans till löpning på barmark innan första snön kommer! En höst utan styrketräning inför skidsäsongen känns märkligt och knappast bra uppladdning så planen är pilates och massor av funktionell träning. Träna med kroppen som motstånd helt enkelt.

I väskan till USA kommer löpardojjorna ligga men förhoppningen är att jag kan skrota dem "over there" och komma hem med ett par sprillans nya inför vårsäsongen. Vore great !

Jag ska över helgen filura ut ett bra träningsprogram och lägga upp bra höstmål så jag inte virrar omkring i ett ändlöst ingenting, lägger på mig massa kilon och mår uselt. Nu ska här tränas på välbefinnande på alla plan!

onsdag 30 september 2009

Tack för alla snälla och uppmuntrande kommentarer jag har fått på sista tiden! De värmer otroligt mycket!

Just nu verkar tåget vara påväg upp ur dalen och siktet står mot toppen. Jag väljer glädje som Kay Pollak skulle säga. Inställningen betyder så mycket och jag märker stor skillnad nu när jag har ork att vara glad. För jag är ju egentligen en glad skit!

måndag 28 september 2009

Lidingö Tjejlopp 2009

Årets sista milslopp är nu genomfört. Genomfört, ett ord jag egentligen inte gillar. Jag kanske ska använda ett annat ord. Genomplågat, för det var precis som det kändes. Känslan i kroppen var densamma som om jag legat sjuk i lunginflammation, trött, seg och inte alls pigg för ett lopp. Det här märktes efter 2 kilometer då kroppen värmts upp och första riktiga uppförsbacken kom, som jag gick uppför. Inte alls likt mig. Jag kände redan här att det kommer bli plågsamma 10 kilometer och det var då viktigt att ta beslutet,genomföra loppet joggandes eller bryta. Jag valde det första alternativet eftersom jag är en riktig jädra tjurskalle med ett pannben av stål.
Till min hjälp hade jag en fullmatad mp3 med den ena "kicka igång endorfiner-låten" efter den andra. Omgivningarna och stigarna påverkade naturligtvis upplevelsen, himlen var blåvit och luften så varm att jag kunde jogga i korta löparbrallor! Mantrat var hela tiden "det här är så skönt och härligt, men jääävligt jobbigt. Du fixar det!"

När jag inte orkade mer gick jag raskt. När jag orkade joggade jag så långt tills benen tog slut. När jag hade 3 kilometer kvar var jag tvungen att riktigt slå av på takten för jag ville verkligen jogga hela sista kilometern. Gick/joggade om vartannat tills jag kom fram till 1-markeringen. Då drog riktiga upptempot igång, jag slog om låt på mp3:n och fick rysningar i hela kroppen av att jag faktiskt fixat loppet. Joggade mig hela vägen fram i mål där tårarna direkt började rinna. Av glädje, av matthet och av stolthet att jag fixade att ta mig 10 kilometer trots en helvetestid bakom mig med allergi, trötthet och en känsla av att vara helt ur form. Det kändes som att jag presterat ett marathon :)

Detta lopp var en riktigt "wake-up-call" för mig. Det är nu jag fattar vilket psyke jag ändå har, att jag har en stark drivkraft att genomföra det jag bestämt mig för och sällan tar ett nederlag utan vänder det till något positivit. Nu hoppas jag att hösten kan kantas av några sköna löparrundor per vecka och att allergin håller sig i schack. Medvetet har jag nu uteslutit de livsmedel jag tror att jag reagerar mot så får vi se om det kan hjälpa. Jag saknar min träningsblogg så mycket att jag hellre skriver här när jag tränar, vilket kanske inte blir så ofta som jag önskar men bäst är den träning som blir av!!

torsdag 24 september 2009

Höstens löparutmaning


Något märkligt pågår i min kropp. Jag har inte tränat på över en månad, fokus har lagts på välbefinnande och att få ordning på allergin. Ändå sitter jag här nu, rätt förväntansfull inför söndagens lopp. Jag har varit rätt neutral tidigare i veckan men just idag, när jag lagt över all musik på mp3:n, packat väskan och funderat över löparutstyrsel, slår det mig att jag faktiskt ska springa en mil på söndag. Eller ja, springa å springa. Det får vi väl se men jogga ska jag då åtminstone göra! Och jag ska banne mig göra det bra också. För nog är det märkligt, här har jag kämpat och tampats med illbattingar till eksem sen början av juli men inför Midnattsloppet och nu inför Lidingö Tjejlopp så börjar händerna se rätt normala ut igen. Normala för att vara mig då vill säga. Visst peppar det extra, att jag kommer vara i fin "allergiform" på söndag, redo att ta mig an de härliga omgivningarna kring Grönsta. Jag längtar faktiskt till stämningen, laddet och fjärilarna i magen vid start. Nu när jag sprungit det ett år så flyttades jag automatiskt upp till startgrupp 3xxxx så jag startar tidigt! Vad kan det bli för tid då tror jag? Ja, jag har faktiskt ingen aning... Såhär har mina tidigare milslopp sett ut tidsmässigt:


Tjejmilen 31/8 2008 - 1.14.30

Lidingö Tjejlopp 28/9 2008 - 1.11.45


Midnattsloppet 15/8 2009 - 1.09.39


Det har varit en klar förbättring från tjejmilen som ändå är en rätt flack bana. Eftersom jag är sjukt tjurig vid sådana här sammanhang så kommer jag koppla på pannbenet från start och köra järnet.


Heja gärna på mig på söndag!


Tjejligan Lidingö Tjejlopp 2008

fredag 11 september 2009

Jag sparkade igång min gamla blogg igen nu när träningsbloggen fått en naturlig paus. Klarar mig inte utan att skriva...

Välkomna in ni som vill :)

torsdag 10 september 2009

Periodaren säger Over and Out!

Det blir inte mycket gjort här vet ni. Jag gör tappra försök, tänker positivit och häver skoven när de kommer men det vill sig inte riktigt. Jag är liksom inte van att det är såhär. För 4 år sen blev jag fri det mesta av min allergi men troligvis så blev jag för kaxig mot min egen kropp, vågade äta precis vad som helst (är född födoämnesallergiker) och röra mig bland både pälsdjur och nyregnad skog. När bägaren fylldes till bredden så rann det plötsligt över utan att jag såg det komma och nu är det svårt att torka upp det jag spillt.

Att fortsätta skriva här på träningsbloggen känns motigt för jag kan ju egentligen bara skriva om mitt liv utan träning och det är inte direkt huvudsyftet jag har med min blogg. Jag vill skriva om mina toppnoteringar, mina endorfin- och adrenalinkickar på gymmet och i löparspåret och om hur bra det känns i kroppen efter ett tufft träningspass. Nu blir det varken hackat eller malet.
Jag har vägt ett beslut en lång tid nu och som det verkar så säger jag upp mitt gymkort i nästa vecka. Det finns liksom inte i min värld att sätta på mig ett par träningshandskar och lyfta tyngder, köra ett härligt spinningpass eller boxas tills livet var mig kärt...
Jag var ut på golfbanan i tisdags men fick ge upp efter några hål då händerna sa ifrån. Eftersom jag levt med min allergi i hela mitt liv så vet jag att det inte finns något som kan råda bot på de problem jag upplever just nu, det är kortisonsalva och försiktighet med maten som gäller. Och inga större påfrestningar på kroppen (som ett svettigt träningspass) vilket gör att eksemen och framförallt kliandet ökar lavinartat.

Jag är otroligt glad att jag en gång för 2 år sen startade bloggen, det blev en inkörsport till ett berikat liv och jag har träffat så himla många nya fina människor! Jag vägrar säga: hejdå! Vi säger Au revoir! så återkommer jag när jag fått bukt med detta. Sätter mitt hopp till att en långsemester i öknen i USA kommer att göra susen för eksemen. Sol och torr luft is the shit as I know it :) Och jag fortsätter ju läsa era bloggar, så ni blir inte av med mig så lätt!

Au revoir!

måndag 7 september 2009

Höstrutiner

Såhär borde livet få vara för alltid. Eller så är det djupsvackan jag äntligen tagit mig ur som gör att jagän mer uppskattar livets goda. Vad tror ni?

Klockan var ställd på 05:40 och jag hade inga som helst svårigheter att ta mig ur sängen som jag trott.. Desto svårare att lokalisera vart jag lagt kläderna och i vilken ordning jag skulle ta på mig dem, så visst var jag något sömndrucken.Underställströja, soc-tröja, långa löparbrallor och löparskor var utstyrseln morgonen till ära så ni kan ju gissa vad aktiviteten blev! Sidsjöns promenadstråk hade knappt vaknat, dimman på sjön började precis lätta ochsolens strålar kämpade sig försiktigt över horisontkanten för att väcka liv i oss.

Jag och min chef möttes upp och började gå i rask takt innan vi övergick till lätt jogg. Löpsteget kändes förvånansvärt lätt och pulsen höll sig på jämn nivå så jag kanske inte har tappat så mycket på dessa veckor ändå? Njöt av varje andetag då den krispiga luften gjorde susen för lungorna och sträcker sig till ett helt annat välbefinnande än luften i en gymlokal gör. Verkligen en helt perfekt start på en bra vecka! Efter morgonturen hann jag duscha, äta lång, god och nyttig frukost, läsa tidningen och surra med hjärtat som gjorde tappra försök att lyfta ögonlocken i normal tid. Han är en ordentlig nattsuddare och allt annat än morgonmänniska..

Gårdagen gick åt till att planera veckan, något jag älskar att göra. Rutiner är så härliga att vara tillbaka i! Jag bakade grov filmjölkslimpa, svängde ihop en müsli som jag rostade i ugnen, gjorde lax med bulgursalladatt äta som söndagsmiddag och måndagslunch. Vi var även iväg och veckohandlade och strukturerade upp veckomenyn.Som sagt; jag älskar rutiner och tycker det är så enkelt att leva när jag har en bra planering. Nu under veckorna som jag varit helt ur slag blir det lätt för mycket av det goda, speciellt socker som är min största fiende vissa perioder...

Idag skulle jag vilja bjuda på många bilder, tyvärr blir det inte en enda. Önskar jag kunde vara bättre att ta med kameran när naturen bjuder på så många fina upplevelser man vill fånga!