Rasa i vikt och få ett lyckligare liv?

Överallt proppas vi fulla av propaganda att gå ner i vikt. Är dessa överskrifter något ni känner igen: vi svenskar blir allt fetare, så gör du för att gå ner 2 kilo till jul, tappa 16 kilo på 9 veckor, prova nya bantningspillret och bli av med övervikten för alltid, nytt piller ute nu - gå ner 7 kilo på 7 veckor, följ vårt 6-veckors program och du blir 5 kilo lättare.

Att tappa vikt på så kort tid är knappast det ultimata sättet för ett lyckligare liv och en förändrad livssituation. Om kroppen tappar 6 kilo på lika många veckor i ett "6-stegsprogram" så är sannolikheten att ramla tillbaka i gamla mönster rätt stor. Senast häromdagen sa en vän till mig att hon skulle gå ner 10 kilo till påsk. Fattar ni - 10 kilo på två månader. Det är galet! Med en stadig och kontinuerligt viktnedgång som löper över en längre tidsperiod har kroppen tid att ställa om sig för att bibehålla slutvikten än´vad som sker vid en snabb viktnedgång. Då tror kroppen att den är inställd på svält och bunkrar allt som går. Resultatet vid dietens slut blir ju naturligtvis att fettet åker på igen och man är tillbaka i ekorrhjulet. Jag följer många vikt- och träningsbloggar där jag hämtar mycket av min inspiration. MsFatso och Emliscious är de två som enligt mig har sunda värderingar och på ett långsiktigt sätt har lyckats tappa i vikt och öka i muskelmassa. Allt handlar till syvende och sist om att förändra sina vanor och hjälpa kroppen att tillgodose den med bränsle som är bra. Detta är något som jag måste kämpa med som en dåre för jag är ju en sugar-addicted for life verkar det som och jag kan vältra mig i en chips- och godisorgie när jag är ensam bara för att det är unnardag. Samvetet kommer indundrande med en häftig smäll i huvudet och kroppen känns enormt sockertung efteråt och jag vill inget hellre än att bege mig ut på en milslång promenad. Mitt sjuka tänk kring detta skulle ju mildras något om jag kunde hålla mig borta från sådant som inte är bra för kroppen!

Jag vet att jag skulle vara lyckligare om jag bara fick bort lite fett på magen och kom i ordentlig trim, för hur många timmar om dagen spenderar jag egentligen på att fundera över hur jag vill se ut när resan är klar och vad jag ska göra för att behålla den kroppen? Varför kan jag då inte sköta mig så exemplariskt som jag borde? Jag är trött, less och förbannad på min egen karaktär - att den sviker mig gång på gång och att jag aldrig lär mig. Egentligen borde jag sätta hänglås och kodlås på skafferiet och skaffa mig en vakt som bara får ge mig nyttiga saker :)

Här snöar det stora vackra vita flingor så ni kan ju gissa vad jag ska pyssla med imorgon?!

Idag har jag
* power walkat i så högt tempo att mössan for av
* städat undan elprylar som åkte på tippen
* helghandlat
* tvättat
* agerat taxichaufför åt en kompis som jag skjutsade ut till flygplatsen
* kollat på Stjärnorna på slottet och garvat som attan åt genomhärliga Stormare. Han är verkligen en rolig prick!

Jag hyrde en film tidigare men den tror jag att jag väntar med tills imorrn bitti. Planen för morgondagen är att ställa klockan för att kliva upp och äta en god nyttig frukost i soffan till en film, ta en långpromenad i den nyfallna snön och sedan åka upp och skida. Föret kommer att vara så mycket bättre än igår då det var is och skare. Hoppas de hinner spåra om tills vi kommer :)

Förresten, kan man bli beroende av fiberhavregrynsgröt? En frukost utan det är ingen frukost alls...

Å vet ni, imorrn ska det bli en dag i bilder tror jag bestämt.

God natt!